Precis hemkommen från en strålande (sinnligt alltså, väderleksmässigt låg en charmant dimma över Danmark) helg i Helsingör med tillhörande besök på Louisiana med den fantastiska, utan pardon förträffliga och i största allmänhet underbara caroline. Mer om detta i ett senare, bildrikare, inlägg.

Varför jag skriver är istället för att jag nyss, i min lokala ICA-butik (en butik som så ofta tidigare frestat mig med sockerstinna godsaker och flottiga smaksensationer) förvånade mig själv genom att lägga tillbaka paketet med yoghurtdraperade ananas- och aprikosbitar. Anledningen var varken pris eller kvantitet – ett halvt kilo för femtio kronor är fair och fantastieggande (godis varje kväll i en vecka eller åtminstone två dagar).

Istället berodde min uppoffring på innehållsförteckningen som gömde sig på askens undersida. Emulgeringsmedel, förtjockningsmedel, “yoghurtpulver”, ytbehandlingsmedel och en serie E-ämnen gjorde genast att de tidigare så lockfulla godbitarna allt mer framstod som lego. Det ekologiska samvetet som närts av min läsning av Mats-Eric Nilssons böcker om matindustrin har uppenbarligen börjat puttra i min annars så godissugna hjärna.

Jävlar vad gott det vore med lite snask, jag hoppas att detta snart går över.

Yoghurtananassomething