Här sitter jag och äter mina kalciumberikade kex med Skippy jordnötssmör till någon slags frukost vid klockan 14. Min kära mor höjde fingret och sade något om framtida arbetsgivare när jag berättade om den här bloggen. Då ska herr Göransson veta att gårdagen bjöd på ett omfattande sjöslag på Beijing Club där vi alla var nitade som trettonåringar under den första fyllan i Rålandshovsparken.

Jag försökte tämja den kepsbärande hiphoprytmen i timtal innan vi slutligen flaxade ut på Long Kwai Fongs gator med mat och vidare äventyr i våra förtrollade kikare. Det irrades runt ett tag innan jag slutligen fann mitt förlovade land. I de fem veckor av kebabiansk öknen har jag famlat runt efter min i Sverige högst älskade snabbmatsromans — och igår fann jag den äntligen. Ebeneezer’s Kebabs bjöd på en kryddig lammwrap vid halv fem-snåret och jag kände mig frälst. Tack, snälla!

Denna fantastiska rulle tycks även ha brottat ner min bakfylla och låst in den i min tvättpåse, där mina kläder från gårdagen ligger och luktar jävulskap (man får röka inne på klubbarna i Hong Kong). Istället sitter jag här i tämligen gott skick och ser fram emot på besöket på Hong Kong Museum of Art. Jag förmodar att det är både äldre och kontemporär regional konst som visas. Hong Kong är ju så fond av att imitera västerländsk lyx och konsumtion — har de månne även en kinesisk Dalí och Warhol på lager? Jag håller tummarna för stora intryck!

Martin postar en helt fantastisk video på världens kortaste rulltrappa:

Arjuna bjuder istället på ett av vårens bästa minnen: Denver The Last Dinosaur-introt! Detta var en fantastiskt charmig tecknad tv-serie med en makalöst svängig theme song. Det är känslan av att lägga sig till rätta i soffan åtta år gammal i en tom lägenhet och uppfyllas av glädje för att mor precis sjukskrivit en. Lycka!