Himmelska Fridens Torg 05:34

mina-fans-s

Det var en helt fantastisk afton och den sista i Beijing. Aftonen tog sin trevande början i hostelets bar och vi visste inte riktigt vad vi hade att vänta. Någon dåre hade satt på Sex and The City-filmen på TV:n och där satt jag och drack Tsingtao i generösa volymer, ganska tagen av sörjan som visades. Så gick det plötsligt upp för oss vad målet med vår kväll var — vi skulle såklart se flaggceremonin på Himmelska Fridens Torg vid soluppgången!

Att snabbt rusa i säng och ställa ett gruvligt tidigt alarm fanns naturligtvis inte på kartan, utan taktiken blev fylleribaserad. Snart samlade vi några tappra själar och rusade ut i natten. Efter det fjärde mobillarmet inne på en klubb, många timmar senare, hoppade vi in i en taxi och kryssade överförfriskat mot torget. Härligt! Vad har vi att vänta egentligen? Några militärer och morgonpigg gammal gubbe kanske.

Snarare tusentals människor. Det var helt vansinnigt: i mörkret syntes tiotals turistbussar och människor strömmade till torget i stora nummer. Vi var helt ställda, vad var detta egentligen? Det var den kinesiska diktaturens bästa partytrick hittills: att lyckas samla människor i alla åldrar, på ett torg, med pappersflaggor och jubla åt en daglig flagghissning klockan 05:34 på morgonen. Vi tog seden dit vi kommit, köpte två flaggor var, och sprang lyckligt mot folksamlingen.

Vi var fasligt tankade, packade helt enkelt.

Det handlade emellertid om en väldigt älskande och vänlig berusning, och vi gjorde succé på torget. Jag och Micke tog i hand, vinkade och sade glatt ”Ní háu!” till alla vi såg. Efter ett tag drog den korta flaggceremonin igång, men var snart över och det nu ljusa torget var i upplösning – och de många besökarna passade på att gå fram till de två extra turistattraktionerna.

Det arrangerades galna mängder kort där vi poserar med allehanda människor, folk fotograferade öppet och i smyg och vi var för ögonblicket större än både Mao och den kinesiska flaggan. Jag blev generad och ville nästan gå hem, aldrig hade jag sett på maken till uppståendelse – ja, hysteri! – kring min egen person. Makalöst!

Jag väntar ännu på merparten av bilderna från denna sjuka episod, men har tills vidare den riktiga godbiten ovan att gotta mig åt. Jag älskar Kina!

7 Responses

  1. Lancia skriver:

    Ser fram emot mer bilder! :D

    Hur känner du kring uppståndelsen när du reflekterar om den såhär i efterhand? Jobbigt? Kul?

  2. david skriver:

    Nej uppståndelsen var fantastiskt! Hade sannolikt tappat förståndet om den hade pågått i en längre period, men nu var det vara trevligt. Tror mycket bottnar i Kinas enorma basketintresse, så jag misstänker att det är mer förtjusning än förskräckelse det handlar om. Kul!

  3. Rickard skriver:

    två ord: fucking awesome.

    Upplevde flaggceremonin vid senare tillfälle, vilket förmodligen var cp tur då jag inte minns att ni ens avlägsnade er från klubben, detta backas upp av att jag lyckades övertala garderobsvakten att jag måste in o hitta min jacka själv då mitt sällskap med bricka och allt var *poff* borta. Obviusly hade jag garderobsbrickan i höger jeansficka vid närmare granskning dagen efter, så tack för att ni iaf sa adjö och gav mig brickan :P

  4. david skriver:

    Ja det var mig en stökig afton. Kommer märkligt nog att minnas den i hela mitt liv! Är du tillbaka i Sverige nu? Lycka till med allt och ha det prima Rickard!

  5. Rickard skriver:

    Ja tyvärr, kom hem igår :/ Ska dock iväg snart igen, hur länge är du kvar i Asien`med din flickvän?

  6. david skriver:

    Har tack och lov nästan två månader kvar! Hemvänder den andra juli, vilket förvisso ska bli riktigt härligt. Men jag är inte färdig här ännu :)

  7. Rickard skriver:

    Jag hojtar till när jag är på väg då ;) Kommer ni spendera resterande tiden i HK lr reser ni runt? Och hur var det med Michael?

    Sjukt dumt sätt att fråga saker på, du kan svara på FB så kan vi fortsätta där om det är enklare för dig :)

Leave a Reply