Väskan ligger packad och temat går i ljust. Är i regel dålig på stränder men jag vet bättre än att endast bära svart — fyndade en hal vit tröja igår med generös hals, precis som de orakade typerna i flip-flops och ryggsäck brukar bära!

Läser oroligt om det turkiska flygplanet som gick itu i Amsterdam. Usch och fyfan — mitt öde vilar i Philippine Airlines förmodat trygga famn.

Philippine Airlines is the only airline in the Philippines to be accredited with the IOSA (IATA Operational Safety Audit) by the International Air Transport Association and has been awarded a 3-star rating by Skytrax.

Det låter ju fenomenalt bra, inte sant? Nu håller jag tummarna för att det här går vägen, så hörs vi snarast.

Har under de senaste 3 timmarna suttit vid ett smutsigt bord och försökt lura över kinesiska studenter till Lund. Det är någon slags utbytesmässa och de flesta skolorna finns representerade för att försöka visa upp sin bästa sida. FEK har skickat knappa 10 broschyrer där en man på bilderna bär blont page och skinnjacka. Dessa måste ha producerats på 90-talet och var unkna i alla möjliga avseenden. Jag skrev istället ut en bild på prinsessan Madeleine och Skånes fotbollshjälte från Rosengård — samt en i sammanhanget högst motsägelsefull lapp som lyder ”Sweden – Sophisticated Scandinavia”.

Har iallafall talat med några studenter, vissa redan antagna till Lund, och valde att fokusera på resemöjligheterna, Malmö och Köpenhamns kulturutbud och det faktum att det åtminstone är lite varmt i augusti och september (då de kommer).

Som synes var det ganska dåligt med sömn inatt, vilket förhoppningsvis kan åtgärdas i (på?) Philippinerna. Kanske inte första natten, för den fick jag just reda på ska spenderas i nämnda jävliga och farliga Manila. Det blir nog bra trots allt — ska kolla in stadens nöjes- och pepparsprayutbud ikväll. Pepp!

På torsdag kring lunch bär det av till Manila, vidare till Puerto Galera – någon slags fin ö i Philippinerna. Inte hunnit kolla upp någonting ännu, men biljetterna ska iallafall vara bokade. Lite nojig över Manila sedan jag såg Lukas Moodysons utmärkta Mammut precis innan jag åkte hit, men det blir nog bara en kvick visit där. Känns lite smutsigt att bara köra förbi misären i en taxi, men å andra sidan vill jag minnas att staden anses vara en av farligaste och jävligaste i världen. Får reflektera lite över det där över en öl på stranden…

Glasögonjakten gick förresten utmärkt, jag och en snubbe vid namn Tu åkte längst ut på röda linjen till det så kallade New Territories och ett köpcentrum där. Vi inledde vistelsen med ett par helt otroligt läckra friterade fiskbullar, auberginer och ytterligare en slags fiskbulle (samma fyllning men annorlunda form, utmärkt!). De kostade tillsammans 10 dollars och var antagligen den billigaste måltiden ute hittills. Drycken Minute Maid kostade lika mycket som maten, kanske beroende på att den sades contain fish product trots den till synes oskyldiga apelsinsmaken på etiketten.

Iallafall, stället kändes som Shenzhen med lite skitigare gator, nada utlänningar och bättre priser. Glasögonbutiken låg på tionde våningen och var inrymd i något som mest liknade ett kontorslandskap. Hittade ett par heta bågar som kändes som en bra mix av artsy-fartsy och 30-talsrevisor, tyvärr i svart trots mitt sug efter något brunrött. Undersökning, båge och glas för 168 spänn — fenomenalt!

Sedan bar det av in till stan för en elvahövdad födelsedagsmiddag med Michael Americana style på Pizza Hut. Det var amerikanare, sri lankeser, kineser, irländare, svenskar och himla trevligt på all sätt och vis. Lustigast av allt var när en stackars tjej hittade något kryp i hennes tama creme brulé samtidigt som servitriserna kom in för att sjunga en födelsedagssång. Riktig hysteri och jag skrattade gott åt det hela. Trevligt med en riktig dräparpizza såhär i fiskbulletider!

Huvudpersonen är min stackars room mate Michael som ju fyller år idag — detta skedde i natt när de tappra gossarna som hängde i lobbyn fick reda på det.

För er som inte bryr er om annat än våld och ära kan jag rekommendera att spola till 2:30 då de riktiga vansinnigheterna tar vid. Dessutom kan jag varna för ganska högt tjoande på kinesiska, så ni kanske vill skruva ner ljudet lite… Låt det smaka!

Tyken morgon, det smärtade i både kropp och själ att gå upp och gotta sig med Strategic Brand Management i en timme och tjugo minuter. Födelsedagsbarnet låg och sov som ett just ett barn, jag avundades hans sömn men inte vad han utsattes för inatt. Video kommer!

Jag åt Kellog’s Special-K och den enda mjölken värd att porla ner för min strupe. Det finns ingen ost, ingen grädde, ingen yoghurt och ingen mjölk i det här landet. Majoriteten av mjölkvarianterna står okyld och innehåller mer vatten och E-ämnen än mjölk. Jag har ryst mycket i mitt sökande.

Efter föreläsningen köpte jag två bitar citroncheesecake och en mangojuice till mig och Michael. Kvinnan i kassan såg äcklad ut. Som tur var befann sig min roomie hemma, och jag sjöng de första meningarna av ”Ja, må han leva…” men besparade honom resten dagen till ära. Sen åt vi våra cheesecakes med sockriga leenden!

Allt jag kom över var någon slags pannkaka med årets smörigaste ovansida. Det där lät kanske otacksamt men den var riktigt smarrig. Det lirades även bordsfotboll vilket jag lärde mig att jag är riktigt dålig på. Uppskattade dock evenemanget som bara den: ett perfekt initiativ en sketen måndag som denna.

Innan dess middag och Filippinerna-ältande. Är inte hundra på vädret, kan det vara soft ändå? Sol 2/3 dagar och eventuellt mulet den sista. Får se imorgon när lite frågetecken rätats ut och väderleksrapporter avhandlats. När jag letade prognoser på SMHI:s hemsida och såg den surmulna och kyliga sverigekartan insåg jag att det faktiskt inte är läge att klaga på en 28-gradig sandstrand.

Imorgon väntar dessutom glasögonjakt — har hört talas om en optiker där man kan få båge och glas för runt 300 hong kong-dollares – lite mer än 300 svenska diton. Jag har förgäves frågat säkert tio lokala studenter var de köpt sina glasögon när jag skådat deras fina bågar. Liksom Blyger inför Snövit har de ofta generat skruvat på sig och mumlat Mong Kok, som är ett sinnessjukt distrikt där gatorna är uppkallade efter typen av butik som ligger på den (översatt från kantonesiska heter t ex en ”Sport shoe street”)

Sedan ska min room mate Michael (en rekorderlig amerikan på alla sätt) firas på sin tjugoandra födelsedag och han önskar sig en amerikansk steak alternativ en New York style pizza. Jag gottar mig åt båda förslagen och ska göra mitt bästa för att hitta något trevligt hak.

Det var väldigt dimmigt idag, rent mystiskt faktiskt. Tokigt fuktigt. Bilden ovan är från förra veckan och dagens dimma var väl ungefär tre gånger så tät, är mitt vetenskapliga tips. 97% humidity utan att det regnade en droppe, man såg ungefär 15-20 meter framför sig och stämningen var på det stora hela oklar. Jag kände mig lite disträ, och varför var jag knappt trött trots den som vanligt tidiga morgonen? Var det något spännande i luften? Gift?

Dagen har utvecklat sig i en slö riktning där jag mest sitter och väntar på att bli överraskad. Bäst hittills var min grannes utläggning om hur man tar sig över gatan i Hanoi, där han var i helgen. Tydligen åker det så många motorcyklar i båda riktningar, att det enda sättet att korsa gatan med livet i behåll är att gå i samma takt hela tiden. Då förutsätts tydligen motorcyklisterna kunna förutse din bana och således undvika dig. Det hela lät mycket orimligt och tillika livsfarligt, men Arish menade att det inte var några som helst problem.

Nästa potentiella överraskning är vad gossarna och töserna i FOURSTERS ska bjuda på för barberque-afton i lobbyn. Vilka djur står på menyn, och hur länge kommer entrén lukta kött?

Lördagen bjöd på en härlig afton trots de krisartade förutsättningarna. Jag inledde med en omfångsrik Club Sandwich och ett stycke öl, på riktigt lökhaksmanér. En liten men målmedveten grupp gav sig ut i staden, och vi hittade snart till området söder om Hollywood Road (i folkmun Soho, fyndigt nog…) som dock visade sig innehålla riktiga guldkorn i form av mysiga baren Gecko och klubben Drop (båda väl gömda i gränder på varsin sida av gatan). Äntligen housemusik med några riktiga klassiker vilket tjänade som en fyllig energiboost och glädjerus!

Efteråt steg vi glada och glittriga ut på gatan, den senare egenskapen till följd av att vi scorade ett par mystiska ansiktsmasker i silver inne på stället som färgade av sig på våra svettiga anleten. Mycket stiligt i min mening men till macho-Mickes stora förtret. Aftonen kröntes sedan av en varmkorv (!) med surkål (!!) innan taxin tog oss hem nöjda och belåtna.

———————————————–

Söndagen var tänkt att utgöra botgörardagen i form av tvätt av mina kläder, mig själv och mitt samvete. Istället blev det en smutsig David som åkte på nöjesfält. Ocean Park heter zoo/Gröna Lund-hybriden och där fanns både pandor och berg- och dalbanor att förtjusas över. De trötta pandorna gladde nog mest, även om de tycktes leva en ganska beige tillvaro i sina små inhägnader.

Berg- och dalbanan med dubbla loopar och helt otroligt små säten (…) satte punkt för besöket och istället tog ångesten över eftersom det nu väntade grupparbete på kvällskvisten. En helt suverän syssla när man milt bakfull roat och tröttat ut sig hela dagen driven av en så kallad corn-dog och sundaeglass. Men det gick väl väl trots allt, och nu kastar jag in handduken. God natt, Sverige!

Fantastiskt vad en kopp snabbkaffe och därpå ljummen öl i samma anspråkslösa lilla pappkopp kan göra! Strategisk dryckesmanagement så att säga. Och så får man höra att det vankas Philippinerna nästa helg. Jag är förvisso ganska kort på deg — men kolla in bilden nedan och betänk att 1 HKD är typ 1 SEK. Vad säger ni?