När jag anlände till Hong Kong för snart tre veckor sedan visste jag att det nu var som kallast. Det skulle ibland kunna vara så lite som 15 grader, vilket såklart  ändock vore godkänt med tanke på den snöslaskiga väderleksmotsvarigheten i Lund. Det är till och med så att många heltidsboende här har proklamerat att detta är bästa årstiden, eftersom sommarens 30-gradiga värme och ibland 90-procentiga fuktighet kan vara ganska jävligt. Jag fnös såklart åt påståendena, lite fukt har aldrig skadat.

Så när jag imorse vaknade milt bakfull, svettig som ett as i mitt täcke med påslakan, kunde jag inte riktigt förstå vad som hänt. Så tittar jag ut på regntunga moln och inser att det här med svett kommer att bli mig väldigt bekant framöver.

Gårdagens ölkonsumtion smög även den upp på mig. I matvarubutiken på skolan säljs nämligen kylda, immiga 75 centiliterspilsner för en tia jämnt. Sedan var vi på tunnelbanan, in till Tsim Sha Tsui och Felix bar (skybar designad av Philippe Starck) där man dricker dyra flasköl och går på herrtoan vars utsikt är ett panoramafönster ut över Kowloon. Utan omsvep känns det alltså som att man kissar på Hong Kong där man står. Micke ville ta kort, men en kraftig herre vandrade in i rummet just innan, och eventuella föreviganden hade riskerat att uppfattas som perverst och slagsmålsinbjudande.

Vidare till Club Seven (7Eleven, som för övrigt finns med tätare avstånd än på Odengatan) för en nätt 8-kronorsburk Tsingtao. Irrar vidare upp för Nathan Road, frågar oss in mot en bakgata där vi finner ett mysigt kluster av mer lokala hak. Hemsk kareoke, Blue Girl Beer. Ut igen, massa neonljus och människor. Lite svettigt, nästan som feber fast med en känsla av glädje. In på något nytt hak där andra vänner väntar. Beställer en stor “Adios M.F.” bara för att få uttala förkortningen så högt och så ofta som möjligt. Äter massa nötter. Antagligen den bästa nötmixen någonsing.

Irrar ut på gatan, magisk känsla. Äter en lam ägg- och skinktrekantsmacka på Sleven. Hoppas in i en taxi, återvänder hem i trygghet.

Idag ska vi eventuellt till Shenzhen där man går på lyxspa för 250 kronor med möjlighet att stanna över natten, och handlar piratkopierade kläder. Problemet är att det kan vara fullt med folk överallt, vi får se. Bilder och mer substans kommer, nu ska jag torka mig i pannan.

I Sverige kunde jag ibland uppleva en överdosering av mp3-bloggssniffande och facehunter-surfande. För att ta ner mig på jorden var då bästa medicinen att läsa Stockholmsnatt av Pelle Forshed och Stefan Thungren. Pricksäker serie om ängsliga stockholmshipsters lätt att fnissa åt. Finns en antologi på Pressbyrån tror jag.

Å andra sidan är medvetenheten bland utbytesstudenter och kineser på HKUST är milt sagt begränsad. Har noterat ett antal riktigt eleganta locals och någon enstaka utbytesstudent — annars är det Quicksilver-tisha, shorts och svällande biceps som är rådande modeideal på campus.

Jag skäms, våndas och ryser åt mitt dåliga bloggande här bortifrån Orienten. Men det kommer! Ska bara skriva klart de dagboksaktiga inläggen från de första två veckorna. Tills dess ska det berättas om två saker du bör undvika i i Kina:

1) Du bör inte ge bort en grön hatt, eftersom det betyder “kvinna som är otrogen mot sin man”

2) Du bör inte rikta tekannans pip mot någon karl runt bordet du sitter. Detta innebär nämligen att du vill bråka med karln i fråga.

3) Du bör inte ge vatten till någon som är i lågor, eftersom det på kinesiska betyder “smärtsam död”

Den sista hittade jag på själv, men något säger mig att sannolikheten för att den stämmer är lika stor som för de andra.