Lika som bär?

likasombarSer ni samma likhet som caroline?

Vad ni iallafall ser är en uttråkad gosse som tvingas harva med allehanda meck (till vänster alltså, Waldo lirar garanterat E för att stå ut med sitt eget leende). Trots att jag endast behöver klara kurserna här på HKUST med knappt godkänt, har de svinen ackumulerat en bättre bunt prov, inlämningar och quizar precis innan påsklovet. Och då tvingas även jag studera, min arma stackare.

Övriga fröjdefulla inslag idag inkluderar min middag bestående av en Big Mac. Hade inte råd med menyn, fick nöja mig med hamburgaren. Med lite kex och jordnötssmör och ett glas ljummet vatten slapp jag iallafall gå hungrig.

Trots den patetiska middagen kan vi ändå summera detta som ännu en pangdag — det handlar om mitt absolut största guilty pleasure AIK som nyss spelade allsvensk premiärmatch mot Halmstad. Gnaget vann med 1-0 och jag kunde följa spektaklet så gott det gick via webbradio och internet. Fan vad härligt, va!

Nu ska jag läsa lite om strategiskt varumärkesmanagement, och lämnar er med en bild på mina nya, suveräna gympadojor:

Nya dojor!

Fem grabbar på språng

Vilken förtjusande dag! Lördagen vigdes som planerat åt häng med de två helsnälla snubbarna från min och Mickes Human Resources-klass: Roger och Jonathan. De är lokala grabbar som ville visa oss runt deras krokar i Tai Po i New Territories. Det blev en intensiv dag av cyklande, mat och vänskap.

Det hela började med att jag steg upp vid halv elva, vid god virgör. Bådadera fullkomliga sensationer för en lördag. Inleder därefter med en bättre fika, och marscherar sedan iväg med de två Michael. Kommer lätt försenade till Tai Wei där vi möter upp med gossarna, för att därefter inhandla en lättre brunch bestående av ett gäng söta men läckra matbullar. Vi var alla upprymda inför den spännande dagen, vädret tycktes programmerat för cykling och humören var på topp!

Vi hyrde ett gäng velocipeder ungefär lika stora som den jag fick som 8-åring. Det gick dock an utan problem och vi rullade först iväg mot IKEA där vi skulle hustla till oss lite kontaktinformation inför ett skolprojekt samt bjuda våra hongkongesiska vänner på svenskt snask. En stor succé senare trampade vi vidare och hamnade till slut i Roggan och Jonathans hemstad.

Vi lämnade in cyklarna och satte oss för att äta en matbit på ett lokalt hak utan engelska menyer (oftast ett gott tecken). Vi åt nudlar, med olika tillbehör. Kotarm, bland annat. Jag säger då det, fyfan! Smaken var okej, lite som fläsk — men texturen av hud och de liksom fjälliga, tunna tarmvecken. Jag grimarserar medan jag skriver detta.

Mätta och belåtna knatade vi sedan till Rogers hus. Han bodde i ett av de vansinnigt stora bostadskomplexen. 30-35 våningar höga, med tjugo trånga lägenheter på varje våning. Knäppt! Inredningen var enkel men hemtrevlig. Många fotografier på familjen, och känslan av att stå i hans lilla pojkrum med hans trånga skrivbord, säng och enorma utsikt bakom de gallerklädda fönstren var väldigt speciell.

Sedan fortsatte våra kulinariska äventyr då vi halade fram Abbas senapssill vi inhandlat på IKEA. Det fanns tyvärr inget knäckebröd, men några salta kex gjorde sig bra till fisken. “Delicious” lät det kinesiskamerikanska utlåtandet och vi svenskar log stolt. Lagom till efterrätten bestående av Annas pepparkakor kom pappa och farmor Ku hem. Inte ett ord engelska kunde dom, men det var härligt bara att få säga hej!

Därefter stundade en promenad och bussresa en halvtimme bort där vi skulle äta middag (ja, det var en dag av frossa). Roger hade bokat bord på en suverän thailändsk restaurang som bjöd på himmelskt käk. Jätteräkor i chilisås, biff i gröncurry, kyckling- och biffspett med sataysås, friterat ris med ananas och sea food. Jag börjar få slut på superlativ men jävlar vad gott det var! Min enda frustration bestod i att jag valde bort ölen, eftersom jag hade ambitionen att studera senare under kvällen. Något som såklart inte blev eller kommer att bli av. Nåväl.

Sedan gick vi en sväng till en publik BBQ-plats där ungdomar satt och grillade medhavt käk i en väldigt mysig miljö. Nej, vi åt inget. Intressant notering är att inga pilsner syntes till, och som jag förstod det av diskussionerna med Roger dricks det inte särskilt mycket bland Hong Kongs ungdomar. Våra utbytesstudents-berättelser om spritslagen i Lang Kwai Fong kändes i det närmaste skuldtyngda. Men vi kunde utbyta många erfarenheter (skratta inte, det var fett berikande) och sade adjö till Roger nästan elva timmar efter att vi hade träffats. Vilken kanondag!

Nej, detta midnattsyrande gör inte dagen rättvisa: jag tror att alla ska kunna kolla in Facebook-albumet (KLICKA HÄR!)

Jag skor mig som en amerikan

Den rejäla ryggan var redan inhandlad, nu återstod endast att investera i ett par lika rejäla löparskor. Nej, jag ska givetvis inte använda dom till löpning. Däremot kräver nio dagars turistande och klubbande under nästa veckas Kina-exkursion ett par bekvämare dojor än mina trötta Converse. Så jag åkte till Mong Kok, antagligen ett av världens mest intensiva shoppingdistrikt. De har en gata som översatt till engelska heter något i stil med Sport Shoe Street. Fyfan, säger jag bara.

Det ligger på allvar närmare hundra förbannade skobutiker utspridda över ett fåtal trånga gator. De har alla ungefär samma utbud och priser, och ibland identisk butikslayout. Jag hade hamnat i sportskornas helvete. Det hela utvecklade sig till en utmattande fars där jag gick mellan butikerna och förvirrat frågade efter size 12, pretty light shoes kind of like those ones. Det började nästan snurra, pulsen steg och butiksbiträdenas utseenden smälta ihop med varandra. Jag var en grinig svenne och en miljard kineser trängdes på gatan, inne i butikerna och i mitt huvud. Jag började tappa hoppet och funderade på att springa skrikandes från platsen.

allegra2

Men så fann jag dom till slut. Adidas Allegra 2 – ett unikum av komfort och motbjudande design. De är enorma, storlek 46,5! Silverdetaljer, plotter och hög sula (se upp mina kära asiater, nu är jag 2-3 centimeter längre än sist vi sågs!). Jag ser ut som en amerikansk utbytesstudent. Tillsammans med backpackerrygga, vattenflaska och dessa månfarare till skor kommer jag att göra Shanghai/Beijing som en livs levande modekatastrof. Men det struntar jag i, ty jag bärs fram av världens skönaste gymnastikskor!

Vit choklad, era jävla konformister

Med 58 spänn på fickan, en lista full av tidskrävande meck och morgondagens play med Roger & Co i åtanke gjorde jag det otänkbara — jag bojkottade aftonens vanligtvis obligatoriska slirande i stan! Det var ett deprimerande svårt beslut. Men nu är det så fantastiskt bra att jag delar rum med en riktig helyllekille som har detta bojkottande som standard: vulgära spritmängder och ovärdigt beteende intresserar inte Michael (detta är alltså inte “Micke” jag refererat till tidigare. Micke är en suput till sleazer).

Har istället ätit en fantastisk kaka vit choklad från Lindt, lyssnat på musik, pratat som hastigast om livet med min käre room mate och tittat igenom lite gamla bilder i iPhoto. Hade Michael vart min golden retriever och musiken Sting hade jag med största sannolikt vart en 31-årig gravid kvinna.

Tog även en promenad längs vattnet här på campus. En vänskaplig havsbris, skolkomplexet som lyser upp vattnet i natten, och det numera hemtrevliga sorlet från lokala kids som hänger vid piren var en av dagens absoluta höjdpunkter. När jag på vägen tillbaka hittade en ensam, tilltufsad men pigg liten fotboll på stranden bekräftades mina misstankar om att jag gjort ett utmärkt val av kvällsaktivitet.

På temat gruppbeteende hittade jag av en slump denna intressanta video på YouTube. Knäppt, och oroväckande. Stå på er, mina vänner!

Nathan berättar (om allt du behöver veta)

logiskkatt

De flesta säkerhetsvakter – Dragon Guard Security – här på skolområdet är bistra gubbar som antingen sover eller blänger trött på en. Men inte Nathan. Han talar klockren engelska, är engagerad i samma kyrka som min roomie och är framförallt fascinerande pratglad. Jag brukar mest morsa på honom lite kvickt, och kanske försöka tysta klirret från påsen med öl när jag bär en sådan förbi honom.

Men idag fick han mig på kroken. Han öppnade med den högst oväntade kommentaren rörande min längd. Han är själv omkring 185 vilket är ovanligt för asiater, intygade han. Är jag av medellängd i Sverige? Inte riktigt, jag är lång där med. Vilken skola studerar jag vid?

– Lund University, it’s in the South. It’s an old university, founded in 1666. Kind of a devilish number actually. Vafan säger jag, karln är ju troende kristen!

Sedan blev det drag:

— Well I would not say it’s devilish – in the Book of Revelations the number 666 is a beast, but a machine. Hitler was the Anti-Christ and the beast is in the middle. It gave people numbers, kind of like serial numbers in stead of name – printed on the forehead. But Hitler killed the jews, so he was anti Christ. But fortunately we’re not there yet, with the numbers!

Sen fortsatte diskussionen logiskt med att Star Wars skulle vara bättre läsning i det avseendet, som George Lucas skrivit mycket bra. Inte filmerna då, utan böckerna. Den sagan är viktig för amerikanarna, och det är lustigt att Darth Vaders hjälm liknar de tyska soldaternas. Jag kom på mig själv att ha armarna i kors, och att den gode Nathan stod väldigt nära mig när han pratade.

JRR Tolkien, have you read his books? Well, jag var aldrig intresserad av fantasy utan ville väl läsa historier närmare verkligheten. Då tipsade han om japanske Ishiguro. Han skriver bra på engelska om den japanska mentaliteten. En passage är om modern vars dotter vill ha en katt, men enligt mamman inte fick bli emotionellt fäst vid den, varpå modern dränker katten i dess bur och ger till dottern.

— Oh god, that’s just horrible! sade jag som inbiten kattälskare, rädd för att oj-gud-formuleringen skulle sätta ytterligare sprätt på det här fantastiska samtalet.

— Yes, yes, but he’s not a fascist! Kunde Nathan avslöja, med hans finurliga och nästan barnsliga leende.

— Okay?!

Här någonstans rundades samtalet av. Det hela var fruktansvärt förvirrande, men denne 50-nånting gamle säkerhetsvakten tycks ha mycket att berätta. Jag lovade att googla japanenen, och knatade sedan iväg utan att vända mig om. Jag ser redan fram emot nästa lektion!

Uppblåst fräcka jackor

Man brukar säga att klädesplagg har sin egen historia — vilka smutsiga hemligheter har då inte dessa godbitar att förtälja? DIY-fantasi när det är som originellast: vindjackor med ovandel av gamla uppblåsbara sexdockor.

blowuphoods

Kolla på fler bilder av denna holländska galenskap här.

Dagen i bilder

Från vänster, översta raden:

1 ) Vinnarmackan. Näringsfattigt kinesbröd med två veckor tillsatskryddad hållbarhet, jordnötssmör, honung och banan. Fattas tyvärr jordgubbssylt men jag bredde den i en svag stund.

2 ) Köpte en rejäl ryggsäck inför Kina-expeditionen och mitt och carolines djärva Vietnam-Laos-Kambodja-Thailand-äventyr. Vi får båda plats i den så pengar sparas in på boende.

3 ) Sparkade boll med utbytesstudenterna idag. 10 minuter orkade jag, fyfan vad jobbigt det var. Första riktiga motionen utöver simning sedan jag gymmade ett pass i höstas. Patetiskt, men det är något med de här endorfinkickarna. Kanske skulle man unna sig några fler i år?

4 ) I rulltrappan, Hang Hau MTR. Ovanlig reaktion hos barn när de får syn på mig? Nja.

5 ) Micke somnade och såg socialt utslagen ut. Vid kinesiska konsulatet för visa-business.

6 ) Vidriga statyer i konsulatets fönster. Vad vill de förmedla?

7 ) Behöver ett par fräcka promenadskor inför Kina.

8 ) Storsäljare på Ladies’ Market, Mong Kok.