Jag åkte till Tanzania och bytte den lundensiska snötäckta vardagen mot en annan. Där var fantastiskt.

På samma tema, en brutalt fet låt:

Sincerely Yours, jag får aldrig nog!

Bonus: jj n°3 på Spotify

För övrigt går jag runt och funderar på små teman. Saker jag som 14-åring aldrig trodde att jag skulle äga är en kandidat, och då är badrummets senaste stjärnskott Himalaya Healthcare Dental Cream en het kandidat. Det är en organisk tandkräm fullproppad med massa läckra herbs. Den är grå. Smakar smaskens och hade möjligen kallats flummig prettoskit av lill-davve. Rekommenderas varmt och har säkert en lång lista med miljö-, hälso- och moralmässiga förtjänster också. Köp på din närmaste flummiga prettoaffär, för Lundabon utmärkta ABC Världsbutiken inne på gården med adress Winstrupsgatan 1!

Sådär ska det se ut! Från The Sartorialist som är typ världens mest famösa modeblogg. Eller ja, en amerikansk karl går helt enkelt runt och plåtar människor på gatan som klädesmässigt sticker ut i något avseende. Trevlig scrollsyssla när kanske egentligen annat pockar på uppmärksamhet.

Som att packa väskan för en kortare Stockholmsvisit. Ska titta på AIK när de vinner cupfinalen mot IFK Sill (höhö, och så vidare). Skönt att fly stan när det vankas GA-bal om man inte bemödat sig att ordna biljett, och framförallt härligt att träffa Olle Hund, Allias Katt, vänner och familj.

Men först: min mustiga korvgryta med chorizo och äpple. Utöver de vanliga kryddorna testade jag Knorrs nya buljong ”Du Chef”, den geleaktiga historien som är tänkt att ersätta de fnöskiga gamla tärningarna. Inga artificiella smakförstärkare utlovas, och det är såklart hedersvärt och fräscht. Men utan att marknadsföra dom för mycket ska väl påpekas att färdigbuljong sällan känns särskilt ”Du Chef” när man fumlar av plasten och med sked hivar ner den dallrande klumpen i sin lilla anrättning. Nåväl, den blev iallafall lite väl stark och jag fick balansera upp det hela med honung — resultatet blev något jag tänker mig att franska kolgruvearbetare gärna trycker i sig. Mycket karaktär, salt, och lätt som fan.

Till dessert hade jag önskat en stycke Berlinmur i choklad (klicka för kakaostinn webbtv)

Dagens låt: jj – From Africa to Málaga:

Det var nästan helt osannolikt på förhand, och kanske det jävlar i mig bästa som hänt på mycket länge. Gnaget står framför IFK Göteborg i kampen om SM-guldet i fotboll. Det upptar mycket av min koncentration. Statistiktentamen imorgon gnyr om uppmärksamhet, men istället sitter jag och fnissar åt AIK-trubadurens pricksäkra, 90-talsnostaligiska och elaka musikstycken (till carolines stora förtret). Jag scrollar igenom och tar del av Gnagarforums svartgulklädda ängslighet och krigaranda, läser de tramsiga sportsidorna frenetiskt i jakt på bokstavskombinationen AIK.

AIK är gnagaren som tittar fotbolls-Sverige i ögonen. Sillstryparna är ett medelålders, flinande par i bakgrunden.

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

På tal om något helt annat länkar Pressbyråns magasinförkämpar på SID-bloggen två ruskigt stil- och pricksäkra New Yorker-omslag.

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

Till sist en otroligt fin låt, även den passande såhär guldtider: Neil Young – Heart of Gold:

Videodags för alla finsmakare där ute!

1) Kortfilm från ett filippinskt nöjesfält, förvisso promotion för en ny Canon-kamera. Men mums! Färgglada lampor, småbarn som röker och mat över en unken grill.

2) Via utmärkta fotobloggen The Year In Pictures. Väldigt intensivt och kompromisslöst, även om geparden kanske inte hade beskrivit sig själv med samma ordval.

3) Molnig electropop, jag tänker sjukskriven dag hemma från skolan och massa kakor.

Dagens reflektioner:

• Govindas serverar bland de bästa luncherna i Lund. När jag står i kön bland alla linbyxor i mörkgrönt, hemmavirkade halsdukar och frigjort ansiktshår inbillar jag mig att ett vegetarisk kostval inte vore omöjligt. Moraliskt sett är den överlägsen, och kan den smaka såhär…! Sen kommer jag hem, brer en smörgås och lägger på den italienska pepparsalamin och funderar på om jag tappade förståndet tidigare under dagen.
• Björnbär gör sig inte riktigt på pannkaka. Det är lite för sött, och ser för mycket ut som blod. Det såg ut som att någon blivit skjuten över min pannkaka.
• Pulp Fiction är verkligen en fantastisk rulle, även om dialogen känns lite väl cool. Nästan för välskrivet, det verkar inte naturligt. Ungefär som när jag pratar med brats. Noterar dock en av höstens hetaste accessoarer: plånboken med texten ”Bad Motherfucker” broderat. Nedan: soundtrackets tyngsta spår:

Upptäckte just en fantastisk musikapparat! Virtuella inudge är Twitter för elektronisk musik och ger dig några sekunders frihet i producentstolen. Detta blev ett första verk, lekfull och med experimentlustan ekandes i bakgrunden. Nästa gång blir det mörk techno, tror jag nog. Klicka runt i 3 minuter, fastna i timmar!

Sitter i det ännu grönskande, ljusa, fina Ulrikedal och fnissar åt George Clooneys nya film som ju verkar helt fantastisk:

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

Och så lite klassisk katthumor! Det här snor jag rakt av från Da forto da so, som snott från Cute Overload som tagit det från YouTube:

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

Till sist en snygg och fin låt av Jenny Wilson, som bedövande lugnar mig pre-Twinrix-sprutan som ska injiceras i mig om 27 minuter:

Jag flyttar. Det är ett trevligt projekt, men också upprivande. Såklart, nostalgi är en bitch, och den viskar mig i örat varje gång jag rullar ner för Winstrupsgatans kullersten, knatar runt i mitt vackra lundakvarter, glömmer morgondagens möjligheter och bara minns alla fina dagar och nätter i min charmiga kvart.

Soundtrack till aftonens sinnesstämning råkar också vara den just nu mest spelade låten i iTunes. Taken By Trees fina, i Pakistan inspelade, låt Watch The Waves:

Annars gladde det mig mest att Karin Dreijer sjunger över två spår på den där Röyksopp-skivan sedan sist. Denna är lite för turbulent för stunden, men har gått varm den med:

Till sist kan jag inte låta bli att älska Yvan Rodics (alias den tveklöst roligaste modebloggaren Face Hunter) bilder från sina resor. Vackra människor och kläder, ”kul grejer på stan” och allmänt bildsköna prylar finns alltså hos Yvan Rodic.