I Hong Kongs brutalt eftersatta klubbscen spelas i regel bara R&B och svennehouse, dessutom erbjöd Asien-vistelsen så fett med diverse göromål och adventures att regelbundet mp3-bloggsurfande bara hade vart ynkligt. Därför blir jag alldeles till mig när jag hemma i Sverige och god smak stöter på en riktigt bakelse av Robyn och Röyksopp i nedan video. Spelas den på MTV? Ja, men vad bra!

För övrigt, alla som tycker att jag liknar ett pottklippt pulver i min frisyr — vänligen se Robyns överdrivet snygga frissa och förstå vad jag försöker efterapa (förvisso med tvivelaktigt resultat — idag ser jag ut som en 30-talets ungnazist, igår som en rysk blandmissbrukare).

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

Till sist ett efterfrågat baleariskt discospår av Key Of Dreams som Rune Lindbæk editat till flummigt sockervadd i mp3-format. För er som skiter högaktningsfullt i mina inställsamma låtbeskrivningar kan jag säga att det är ett stycke Toto – Africa, och den gillar ju alla:

Key Of Dreams - Africa (Runt Lindbæk Edit) (Klicka för att spela upp direkt här på sidan)

The Big Picture får ingen missa. Jag har tjatat om sidan förut, och när de nu publicerar en serie hårresande a-bomb-bilder från Hiroshima blir jag sådär uppjagad och kastar mig på bloggens kontrollpanel. Ta en titt på resultatet av mänsklighetens kanske största misstag: Hiroshima, 64 years ago

Bilden ovan är från bildarkivet, kryddat med lite Photoshop-impulsivitet. Det fina typsnittet kommer från lika fina typsnittsprojektet The League Of Moveable Type. Delikatess för alla som gillar typografi och design!

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

Henrik bjuder sedvanligt på utmärkta länkar. Denna LEGO-film av episka proportioner är något helt vansinnigt — om den är skapad endast med byggklossarna och stilbilder (och inte ett 3d-program), är det något av det mest ambitiösa och idiotiska jag någonsin sett!

Inte packat något ännu, naturligtvis. Skrev ut några flygbiljetter dock! Och glodde i en guidebok om Bali. Där verkar helt fantastiskt. Sådana därna risfält, apor, Bintang-öl, vackra solnedgångar. Allt utom caroline, men det ska nog bli fasligt bra ändå. Micke, Sophie, Tu, Leon och Tom är ändå ett älskvärt gäng.

Mina praktiska förberedelser går alltså långsamt, vilket försäkrar mig om att jag fortfarande är mig själv. YouTube stjäl plikttroget min uppmärksamhet:

1) Mamma tipsar om en prima minigris. Titta på honom, den larviga lilla typen!

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

2) caroline skickar över filmen om Christian the lion. Jag kan ha postat den här förut, men den är bannemig värd en repris. Hade nästan skrattat lika mycket, om hippien fått huvudet avbitet och en katt börjat spela keyboard — men det är faktiskt finare såhär.

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

3) En ganska bredbent housedänga: John Dahlbäck – Everywhere heter den. Titta vilken snygg video! Påminner mig om Stockholm och kärlek, två favoritprylar jag saknar. Dessutom är det få saker som får mig på bättre humör en fredagsafton än en Blue Ribbon-öl, trummaskin och hög bpm!

Det är fan vad högt klockorna i mitt huvud klämtar. Försöker fylla dagarna med nytta och sista-dagen-på-jorden-mässigt nöje. Mycket pyssel att ordna med packning och beklämmande farväl att säga! Jävlar, ja. Svär av upprymdhet gör jag också, ack.

Imorgon lämnar jag in datorn tillsammans med resväskan för en datakoma i en månad! Det betyder tyvärr lite bloggande, men jag lovar att kriga ut kommunikéer från mina resmål så ofta jag kan. Låt inte även jag och ni – mina tystlåtna läsare – överge varandra bara för att maj månad i Hong Kong går mot sitt slut!

Lugnar mig med en syntpärla, men bevare er för den hiskeliga videon. Jean-Michel Jarre – Live In Your Living Room

Återkommer snart, tills vidare en bild lika förvirrande som mitt nuvarande skick! Tagen utanför Macy’s i New York, julen 2006.

Läser och myser gott åt Albins första tid med katten Boris. Charmerande typ, den där Boris! Påminner om Allis Katt, även hon en pärla som jag saknar här bortifrån.

—————————————————————————————

Room mate-Michael berättade en inspirerande historia häromkvällen. Han är från den lilla staden/byn Redcreek i New York, en stad på dekis med 600 invånare. Bland dessa invåndare återfinns Michaels vän, Terry, som till skillnad från sin kamrat aldrig lämnade Redcreek efter high school.

Terry lever ett liv lika enkelt som sin hemstad, och beskrivs ibland lite föraktfullt som white trash. Detta bekommer dock inte Terry, som istället fokuserar på sin stora passion här i livet: gräsklippar-racing. Dessa lawn mower-lopp går tydligen ganska fort eftersom de händiga unga männen (naturligtvis) har trimmat motorerna. Så var det en dag dags för lopp.

Gräsklipparna med respektive förare stod uppradade på lerbanan, och snart var det rafflande racet igång. Terry öppnade upp starkt, och låg till den fåhövdade publikens stora jubel först när sista varvet inleddes. Skulle han lyckas kamma hem sitt första lopp?!

Så är olyckan framme. Terry tappar kontrollen över sin gräsklippare – gamblade han månne för mycket när han trixade med motorn?! – och störtar av maskinen när den vräker in i en av höbalarna som står uppradade längs med banan. Terry bryter sitt ben, det splittras på flera ställen. Ingående operationer tar vid för att rädda benet på den unge mannen. Resultatslöst. Man tvingas ambutera. Gräsklippar-racingen hade skoningslöst skördat ytterligare ett offer.

Det vackra i berättelsen är emellertid att Terry inte lät sig brytas ner av olyckan, utan ordnade med en protes och kan än idag ses sitta i gräsklipparen, taggad till tänderna och redo för ett lopp. Så, eh, tänk på det. Störtar ni in i en höbal efter ett misslyckat gräsklipparrace gäller det att blicka framåt och jobba sig tillbaka.

—————————————————————————————

Dagens ormjävel: Jag i poolen, med mina desperata försök till att simma trots vänstervadens handikappsartade träningsvärk. Trodde jag, men istället var poolen stängd på grund av thunderstorm.

—————————————————————————————

En panglåt jag fann i Sophies mp3-spelare: Blondie – Heart of Glass. Disco! Och post-punk! I ett! En skitvideo dock, men låt den spela i bakgrunden och bli på prima humör.

- (Går)dagens förtydligande: Jag och min room mate gör saker tillsammans — såsom att kolla på den djävulskt vassa tv-serien Mad Men. Det är smala slipsar, snygga suits och chauvinism på en väldigt välspelad och pricksäker (antar jag, känns det som iallafall – eller vad vet jag om hur det var på 1960-talet?) nivå. Inför detta gick vi till Park’N'Shop och handlade biogodis, för dagen småkakor. De hade motiv av djur på sig, och det kändes såklart spännande att få äta ekorre, kamel och björn. Men efter att vi betalat upptäcker vi att påsen inte bara var dyrare än vad som stod — den är ju vegetarisk! Den innehåller alltså inga riktiga djur. Bluff!

- Dagens vidrigaste ormjävel: Ormen som slingrade sig några meter framför mig när jag gick till poolen. Den var ruskig på alla sätt och vis: lång (över en meter), hal och betydande bred på sina ställen. Ingen trädgårdssnok alltså, utan en riktig dräpare. Dessa obehagliga as var min största rädsla inför min vistelse i Asien – och idag såg jag alltså en orm i sin naturliga miljö för första gången sedan den av bussen överkörda (haha!) huggormen på mitt landställe för tio år sedan. Har gått omkring nervös och äcklad hela dagen tack vare detta.

- Dagens trötta UST-student: Den unga damen som satt bänkgranne med mig i biblioteket, utslagen med huvudet rätt ner i bordet. Detta är en vanlig syn och du ser alltid ett antal sovande kineser i biblioteket, oavsett tid på dygnet. Stackaren!

- Dagens kines: En viss William mötte upp mig för att köpa min oanvända redovisningsbok. Han var jättetrevlig och frågade nyfiket om Sverige och min vistelse här. När jag berättade att jag vart runt i Kina och varmt uppskattat fastlandet sken han verkligen upp! Han log så brett och såg nästan generad ut när han berättade hur glad detta gjorde honom. När jag frågade om han var från Hong Kong blev han dock genast lite dyster och sa ”No, Hong Kong people are handsome and beautiful. I’m from mainland, and I’m ugly…”

– ”No, you are beautiful William!” borde jag naturligtvis ha sagt, men jag hade bara känt honom i tre minuter – dessutom hade hans feta hy och acne hade gjort min tröst till något av en lögn. Jobbig sits! Jag fick bara ur mig ”No! What! Haha! That’s not true! I thought you were from Hong Kong!” och skämdes, rundade av samtalet och gick.

- Dagens låt: skandinaviskt finlir med svenska Karin Dreijers magiska röst, norska Röyksopps electro-komposition och danske Trentemøllers techno-edit.

En av mina favoriträtter bland campus restauranger är LG1:s honungsglaserade bbq-pork med ris och sallad. Det är en enkel men välsmakande anrättning, och kostar inklusive ett glas dryck 20 väl värda pix! Ett stort problem är emellertid karln/gossen (åldern är mycket svårdefinierad, han kan vara mellan 15 och 40 år gammal) som styckar köttet åt en.

Han har en rent ut sagt vidrig ansiktsbehåring på sin ena kind. Det rör sig antagligen om ett födelsemärke, varifrån det växer 10-15 långa, svarta, liksom borstiga hårstrån. En liten ensam, motbjudande klase strån som effektivt bryter ner min apitit och lämnar mig både förvånad och äcklad. Varför är den där?

Dessa tveksamma hårarrangemang är återkommande i Kina. Det handlar inte bara om att de skägg eller mustascher som väl förekommer är skrattretande glesa och gärna allmänt ruskiga; det tycks råda något samhälleligt avtal att om du utrustats med detta genetiska skämt är det din jävla skyldighet att visa upp det för världen.

Köttstyckarens oförmåga att göra sig av med sina snuskiga strån – när man dessutom har valt en karriär inom restaurang – är alltså ett riktigt mysterium. Möjligen finns det någon kulturell förklaring jag missat, men mitt tips är att de helt enkelt måste börja spara tidigt för att nå upp i gubbens här ovan klass. Det hela har rubbat mina koncept så till den utsträckning att nedan musch imponerande. ”Vilken rik ansiktsbehåring han har, där!”:

---

Bonusbild: ett gäng gamlingar som satt och åt lunch utanför McDonald’s idag. Till skillnad från i Sverige där ett liknande sällskap hade inneburit kackel och rabalder, var det här ett avslappnat gäng. De kickade verkligen tillbaka och chillade, det var härligt att se! En ensam gubbe bland ett gäng tanter. Snyggt!

---

Söndagstjänst: Tøyen – Indipindia är norsk electronica med indisk krydda. Lovligt skruvad video med halvnaken snubbe som springer omkring på Lofoten. Jag har för mycket brand management och judgment and decision-making i huvudet för att orka med någon utförligare analys, men det är ett himla gung i låten!

1) Den 16 maj 2008 lyckades jag äntligen få med mig några kompisar till Discobedience, Smålands nations technoklubb jag velat besöka ändå sedan jag flyttade ner till Lund. Bland dans, medryckande musik, laser och rök träffade jag caroline och sedan dess har min tillvaro blivit så mycket vackrare, rikare och roligare.

2) Olle Hund fyllde nio år igår. Han är världen larvigaste typ och jag uppskattar honom väldigt. Titta på detta oroade och rara ansikte:

3) Den svenska sommaren ser allt mer ut att komma att handla om att sitta bekvämt och läsa en bok, prata strunt med vänner och leva det enkla livet. Mitt CV har fått förgylla några rekryteringssiter, men hemkomst i tidiga juli försvårar sommarjobbsambitionen.

4) Hittade en fantastisk sida som visar pinsamma familjefoton. Dålig smak och fniss utlovas  på Awkward Family Photos.

5) Till sist en svängig låt. Österrikisk jazzgubbe med fallenhet för elektronisk musik har blivit ytterligare technofierad: Louie Austen – Hoping (Matthew Herbert’s High Dub) (Klicka på länken för att spela upp låten direkt på sidan)

Gossen ovan med den besynnerliga t-shirten gjorde mig häpen, och jag trängde mig genom tunnelbanevagnen för att undersöka den unge mannen och hans bisarra uppmaning att avnjuta hallucinogent amfetamin. Trots en inledande genans gav han till sist vika och lät mig fotografera honom, och någonstans i hans pojkaktiga fnitter insåg jag att han kanske inte riktigt var den skruvade ecstasybrukare jag hoppats på.

Var i stan för att åka upp i 2 IFC — jättehuset i vilket Läderlappen flyger in och kidnappar en skurk i The Dark Knight. Utsikten var som väntat häftig, men tyvärr bara ut över Hong Kong Island. Vakterna ledde runt mig och Micke och ”Sir!”-tilltalen regnade över oss, medan vi bara fnissade åt den hövliga uppmärksamheten.

Därefter skulle jag leta efter en mp3-spelare i Golden Computer Center (MTR-station Sham Shui Po) eftersom jag i söndags nåddes av beskedet att min gamle trotjänare iPod Photo 20GB har gått bort. Min fyra år gamle vän hade länge dragits med moderkorts- och hårddiskrelaterade sjukdomar och fick ett anfall i förra veckan. Han rusades till reparatören som nyligen meddelade att ny hårdvara skulle kosta 700 HKD.

Jag fällde en virtuell tår, tittade på bankkontot och beslöt mig slampigt för att skaffa en yngre och billigare modell.

Det var i alla fall en märkligt svår syssla, och efter en timmes letande i det ganska frenetiska varuhuset gav jag upp. Att mina pengar inte lyckades lämna plånboken i den miljön är för mig ett stort mysterium — jag får istället styra kosan till Mong Kok, ta ett djupt andetag och pruta till mig en spelare där istället.

---

En av mina absoluta favoritbloggare Albin har upprättat en ny blogg för att täcka förberedelserna, mottagandet och vänskapen med katten Boris. Han har till och med upprättat en YouTube-kanal för att förse oss med Boris-relaterade filmer. Trogna läsare kan kanske ana hur mycket jag uppskattar det initiativet! Titta in på En katt som heter Boris.

---

Discobelle tipsar om en ny låt av Fibes! Oh Fibes! Gruppen har jag väl annars lite svårt för, men detta svänger mig runt och runt. Fin video också!

Jag har helt vansinnigt många myggbett, sju-åtta stycken bara på min vänstra axel närmare bestämt. Skriver en uppsats om min ”etiska kod”, för en kurs som är obligatorisk för alla konkurrensskadade stackars full time-elever som fått kompromissa på utvecklandet av en egen värdegrund till förmån för Den livslånga hårda slitet.

Johannes och jag pratar lite över internet och han skickar mig ett parti techno av toppklass, och jag hamnar i ett plötsligt stockholmsskick och ser fram emot sommaren. Hösten också, när allt kommer omkring. Grundkurser i statistik och handelsrätt på Ekonomihögskolan må låta oerhört besvärande i denna härliga Hong Kong-tillvaro, men det kommer att bli bra till slut. Alla larviga och kära vänner där, jag saknar er!

Har dessutom fortfarande inte rekognoscerat tillräckligt i Köpenhamn. Och Berlin då, där har jag inte vart sedan i nian! Länsbussar och -tåg över Skåne med stora åkrar, gallerier och dramatiska hösthimlar kan också vara allt som behövs!

Men just nu älskar jag Asien, och finner ro i det faktum att jag vid varje tvivel på min egen tillvaro kan finna evig räddning i min nyfunna godisbutik på internet: Play him off, keyboard cat. Denna briljanta kombination av människor som ramlar på ändan och slår sig, och en katt iklädd en morgonrock i silke som lirar piano har sedan igår lämnat mig och room mate-Michael tårögda av skratt vid upprepade tillfällen: