Åter i Hong Kong! En strand- och matorienterad helg i Hainan är över, och detta inlägg blir av extra mycket dagbokskaraktär. Aningen mycket text men jag vill ha rubbet nedtecknat!

Torsdag: Sticker från stan

Pajaspresentationen klaras av på fascinerande lite sömn. Springer hem, skriver ett case på 25 raska minuter och öser ner allt jag kan tänkas behöva i 70-litersryggan jag lånat av min tyska granne. Den är enorm, backpacker-funktionell och med tysk potens. Bär den tillsammans med mina smala jeans, glasögon och skjorta, ser ut som en idiot. Springer försenad för att möta de andra, äter en Big Mac i rulltrappan upp genom skolans huvudbyggnad. Sätter mig svettig och dressingdoftande i taxin. Jublar glatt hej och njuter av att de tre dagarna av slit är över. Nu sjappar vi!

Åker buss från Kowloon (HK) till Shenzhen Airport. Lyssnar på Håkan Hellström vilket var konstigt och trevligt på en kinesisk buss. Vid gränsen är en affish med en kvinna som tar upp en svart, plockad kyckling ur ryggsäcken inför några gränsvakter. Sådant är visst förbjudet att smuggla in till Kina. Åker genom Shenzhen, en randomstad i den kinesiska mängden. Helt enorm. Nybyggen överallt. Dessa byggarbetare och gatuförvaltare. Överallt ser man dom stå och damma med sina slitna kvastar. Det finns säkert miljoner av dessa dammare i det här landet. Precis som de där jävla skyskraporna. Det är så bedövande mycket av allting. Idag är det kinesiska gamla tanter som tvättar toaletterna på vår skola. Om 50 år kommer jag torka arslet på kinesiska turister som kommit för att fotografera Skansen och leva billigt i exotiska Sverige.

På flygplatsen pekar man och gör tummen upp åt oss. Vi äter på KFC eftersom det är så himla exotiskt. Vi tittar på ett akvarium med jättevackra fiskar. Kineserna på plats tittar på västerlänningar som tittar på ett akvarium. De fotar oss i smyg! Härligt, och lite konstigt antar jag. Stiger ombord på flyget, ser att China Southern är med i någon slags västerländsk flygplansallians och känner mig genast lugnare. Vi överlever flyget, som inleds med att två rara kinesiska flickor fotograferar Erika. Redo för att möta deras imponerade rop och nyfikna fotoblixtrar reser jag mig stolt upp vid flygningens slut. “Oh no!” ropar en av flickorna. Men slipp då, skitunge.

Väl i Sanya möts vi av en ganska öde stad. Det är solsken, säkert 30 grader och ganska smått. Många skyltar på ryska, det är någon slags rysk charterort. Dock lågsäsong och få ryssar på plats. Härligt! Checkar in på det mysiga hostelet Blue Sky International Youth Hostel som erbjuder snäll personal, 6-kronors öl i 660 ml-format och allmänt gemytlig stämning. Jag, Micke och CJ delar rum vilket bäddar för mycket svordomar och fördömanden från CJ:s sida. Enligt uppgift kallar han Micke och andra saker för “Focker!” ett tiotal gånger om dagen, till allas stora belåtenhet varje gång!

Vi springer ner till stranden en sväng precis i solnedgången. Vattnet är varmt och vi plaskar glatt omkring. Det hela känns väldigt lovande, och vi knatar sedan tillbaka till hostelet. Möter de andra som vart på plats sedan lunch, tar glatt i hand och skålar över det slöande som väntar oss de närmaste fyra dagarna. Går upp för den av sopor doftande gränden, med hundar, trasiga ägg och fiskrester kastade överallt. Det sticker lite i näsan men man förblindas av den motsats det innebär till Hong Kongs glassiga boulevarder. Fiskarna, bläckfiskarna, räkorna och krabborna lever sina sista dagar i syresatta akvarier utanför restaurangen. Vi är ungefär nio personer som låter avrätta ett gäng av havskompisarna, och äter dom med god aptit inne i restaurangen. Man beställer in lika många rätter som vi är personer och äter som en buffé. Det är en fyllig flora av kryddor och tillredningar och det är fantastiskt gott! Fyrtio spänn per person kostar det väl.

Hamnar till slut på en lökig italiensk restaurang där vi är ensamma med ägaren och hans hunsade italienska servitris. Vi dricker god fika, röker en värdelös vattenpipa och tjuvdricker den hemska vodkan Gruda och Ali införskaffat. Smakar motorolja som bäst och vi tävlar i plågade grimarseringar. Vi sitter iallafall bekvämt men sticker snart. In på Sky Bar som ligger på markplan, är rysk och ganska glest med folk. Någon slags servitör blir överdrivet glad att se mig. Vi dansar glatt bland kraftiga unga ryssar som skulle tas för hårdföra bögar om det inte vore för deras ryska flickvänner i lika billiga utstyrslar som deras solbrända män. Det är smaklöst och roligt och de visar Fashion TV på projektor bakom baren, med catwalks och undernärda modeller inklusive alla deras mått. Jävlar vad konstigt, men ha ha ha tänker jag och yrar vidare.

Vi hamnar längre upp på gatan. En ny vodka inhandlas, och en dunk apelsinjuice. Det spelas fotboll med en kartong. Vi är nio glada turister i en varm spökstad. Två kvinnor i läckra hjälmar och motorcyklar med sittsläp uppvaktar oss från gatan. Vi bestämmer oss för att låta en av dom skjutsa oss till stranden! Jag och Micke hoppar glatt upp bakom den lika glad chaufför. Vi ses på stranden! “Okej! Vi köper öl!” lovas vi av våra kamrater. Vi bränner iväg genom natten, jublandes åt detta fantastiska färdmedel. Jag betalar ungefär nitton yuan för mycket när jag ger henne en av Mao Zedongs tjugolappar. Ska hon vänta på oss medan vi badar? Nej det är bra, men du får gärna bada med oss! Nej, det var inte intressant, vi vinkar lyckligt adjö till vår nya vän.

Väl på stranden hoppas det i vattnet. Det är ganska mörkt men ljus kommer från fiskebåtarna några hundra meter ut från strandkanten. Det är långgrunt vilket lämpar vårt tillstånd. Vi funderar på om ingen kommit bort, där borta går någon med ficklampa längs stranden. Det är bojar längs badområdet. Är det huvuden, kanske några lik som ligger och flyter? Vi kontrollerar saken och kan fastställa att inga döingar befinner sig i vattnet. Var är våra kompisar? Vi trevar upp ur vattnet, sanden torkar och kittlar mina fotsulor. Det tränas halvnaken kampsport, vi sparkar, jublar och larvar oss broderligt. En väldigt konstig scen, men perfekt naturlig i sammanhanget. Tröttnaden kommer kanske över oss, vi slutar av någon anledning och traskar bort en bit. Våra vänner sitter någorlunda utslagna vid några ockuperade solstolar. Det blev ingen öl. Några diskuterar lågmält, någon ligger däckad och en annan äter någon slags mat. Det blir dags att gå hem, vi fortsätter imorgon istället.

Hm, det där var mindre än en dag. Pallar man skriva mer? Imorgon får det bli, nu måste jag skrapa ihop lite sömn inför morgondagen. Lite bilder från torsdagen i Shenzhen/Hainan då: