Jag funderar på om statistikkursen är under kontroll, liksom The Rhetoric of Advertising in Modern Media som jag så flitigt tog på mig att läsa utöver den vanliga kursplanen. Kulturvetenskap alltså, vilken fröjd! Lokalen är stor, ekar och ger en känsla av att vara liten. Som i kyrkan som barn, det läskiga ekot och höga auktoriteten. Men innehållet är vasst, jag får hugga in på reklambegreppet, och lärarinnan bjöd på hemodlade ekologiska plommon första lektionen.

Sedan funderar jag på vilken konst jag ska be mor ta med från Stockholm, liksom om det är värt att köpa en trådlös router som stöder den så kallade 802.11n-tekniken (det var omständligt att reda ut det begreppet). Skulle förresten den handvävda afghanska (tror jag väl) mattan passa i hallen?

Sedan snubblar jag över trailern till Citizen Oketch, rycks ur mina patetiska besvär och funderingar, hamnar i en skitig slum i Nigeria, skäms litet, lägger filmtiteln på minnet, och går till sängs: