Vår vackra utomhusbassäng har två trampoliner, från vilka man får hoppa från under endast två timmar- på tisdagar och torsdagar. Idag var sannolikt sista gången, och vi passade på att leva runt som småbarn. Jag föll på rygg, huvud, nuts, fotsula och skrattade uppspelt varje färd genom luften! Den melankoliska himlen, den grå fonden till vår glada vattenlek skapade en ganska kluven stämning. Liksom jag, som både känner mig lycklig och ledsen över att snart lämna allt detta.

—————————————

Men ja, det är i sanning vrickat! Sista tentan är avklarad och så även studierna på HKUST. Det har i regel vart intressant, med undantag för en och annan pajaskurs. Vissa pedagosiska grepp är milt bisarra, men på det stora hela har jag lärt mig mycket. Campus är förutom gossarna och töserna som befolkar det, det jag kommer sakna mest. Det har vart fantastiskt!

Nu har jag fem dagars småpyssel och skålande innan vi pyser till Indonesien via Macau, och det hela känns surrealistiskt. Packa ner mitt Hong Kong-liv, lämna rummet, säga adjö till Michael, till alla. Fyfan.

—————————————

Förutom orgasm-fågeln (vars sång låter som en överspelad porrfilm, 3 gånger i minuten) bjuder UST:s campus på ytterligare ett Kalle Anka-djur: oxgrodan. Mer korrekt namn vore snarare kogrodan. Den kväker/råmar som besatt vissa kvällar — och detta hörs på allvar över hela det enorma campuset. På väg hem från Unibar häromkvällen återfanns två skojare i färd att diskutera något viktigt. Lyssna, det är helt vansinnigt!

—————————————

Till sist en Keyboard-cat på det, i all enkelhet: