Vilket jävla år! Med inspiration från Martins återblick och vetskapen om att 2009 var mitt bästa, händelserikaste och mest spårat underbara år någonsin, kan jag inte göra annat än att sammanfatta! När jag vart så flitig med bloggen kör vi en liten restrospekt i tre delar:

1/3 Januari-april: Vinter/vår i Sverige och Hong Kong
2/3 Sommar: Asien med Caroline, tillbakalutat chillande i Sverige
3/3 Höst/vinter: Den som var dömd till utslätad tristess, men blev grande och skinande av guld

THE HONG KONG GARDEN TAKE AWAY | JANUARI

STOCKHOLM Årets inleds bakfull efter en blöt nyårsafton — damn, om några veckor ska jag till Asien och Hong Kong i ett halvår!

Rullar ut från Centralen för hundrade gången känns det som, på väg mot två ödesmättade sista veckor med Caroline i Lund innan avfärd den 27 januari till HK. Säger adjö till gossarna, familjen står på perrongen och vinkar, känslomässigt och sådär.

LUND Skolledigt irrar jag runt i staden på ärenden, försöker få dagarna att få fortare och långsammare. Det oundvikliga avskedet kommer närmare och närmare och känslan kan väl enklast beskrivas som fullkomlig ambivalens.

Till konstmuséet Louisiana i Danmark på trevlig helgtrip med C. Tänk, vi gav varandra samma resa i julklapp. Fan vad bra vi är!

Har mitt livs jobbigaste morgon den 27 januari när C åker till skolan och jag är kvar i lägenheten. Är inte kvar när hon kommer tillbaka, och vi ska inte ses på fem månader.

Särskilt smarriga inlägg:
JAG HAR FORTFARANDE INTE FUNNIT DET JAG LETAR EFTER torsdag 15 januari (Första inlägget i den här lilla journalen)
ANDY WARHOL OCH JAG torsdag 22 januari (Jag designade en fin affisch till Caroline, eftersom jag inte kunde ha den där jäveln Warhol ensam i lägenheten med henne)
DET ÄR JU ÄNDÅ SISTA GÅNGEN PÅ FEM MÅNADER fredag 23 januari (Spritromantik à la Lund, strax innan avfärd till HK)

THE HONG KONG GARDEN TAKE AWAY | FEBRUARI

SAS till Frankfurt, därefter till Hong Kong. Allt är märkligt. Flygplatsen: äter en bisarr korvanrättning, saknar C, noterar att de har en Privatebutik som säljer färgglada dildos bredvid toaletterna. Landar i Hong Kong i mina lila byxor, är längst i landet, och redo för allt och ingenting.

HONG KONG Omtumlande, löser det hela med två rejäla utgångar första och andra dagen. Träffar massa folk, inklusive Michael Neal – min fantastiska rumskamrat för de kommande månaderna. Han är en kanonkille och jag pustar ut och blir lyckligare för varje dag som går.

Särskilt smarriga inlägg:
FUKTEN SMYGER UPP PÅ MIG lördag 14 februari (Betraktelser över kombinationen bakfylla/sjuk luftfuktighet, och Hong Kongs bästa budgetrummel)
QUEEN SPA – EN BISARR OCH LUXUÖS HELG I SHENZHEN tisdag 17 februari (Foto och text från en helt vansinnig spaupplevelse)
STUDENTIKOSA UPPTÅG À LA HONG KONG onsdag 18 februari (Studentlivet på min skola, ganska långt från nationer och kårer…)
I TUSEN BITAR lördag 21 februari (En galen kväll till)
ATT FYLLA ÅR I HONG KONG tisdag 24 februari (Fantastiskt videoklipp där Michael utsätts för Foursters brutala födelsedagsfirande. Kolla! Det är helt sjukt!)

THE HONG KONG GARDEN TAKE AWAY | MARS

MANILLA/PUERTO GALERA, FILIPPINERNA Ser den största sociala misären i mitt liv. Manilla är lite av ett helvete, framförallt om du är en fattig 15-årig flicka från landsbygden och tvingas underhålla ett gäng koreanska gubbtjuvar på tjänsteresa. Vi får se massvis, sedan en vacker paradisö. Kontrastrik weekend.

HONG KONG UNIVERSITY OF SCIENCE AND TECHNOLOGY, HONG KONG Läser vassa kurser i beslutsfattande och varumärkeshantering. Asiatiska universitetsväsendet är en blandning av den amerikanska högfärdigheten och kinesiskt slit av kulturrevolutionärt snitt. Inser att vår västerländska generations barn och barnbarn kommer arbete som portiers och toalettstädare åt kineser inom 100 år. Tur att jag är död då!

HAINAN, KINA Åker till Kinas Hawaii, det är varmt och skönt men i övrigt Kina möter Ryssland i en charterortsröra. Vrickade nattklubbsupplevelser och god mat

Särskilt smarriga inlägg:
NÄRA ÖGAT måndag 2 mars (Jävligt bra referat från vår dag i Manilla. Vapen och prostituerade och några livrädda gossar)
FOURSTER FOOD STREET onsdag 4 mars (Fin gemenskap i korridoren, med BBQ på innergården. Konstiga maträtter och sådär.)
EFTER REGNET fredag 6 mars (Vackra bilder på ett regnigt campus)
MATFEST, MATFEST HELA DA’N fredag 13 mars (Passionerat matreferat från Lardo’s Steak House)
SUPER GOOD FEST lördag 14 mars (En bra kväll med finbesök från Singapore som slutade med efterfest i takpool på Four Seasons)
HAINAN DAG 4: MATFEST, STRANDSPARKAR OCH TANT PÅ MOTORCYKEL onsdag 25 mars(Vår vrickade charterhelg på Kinas Hawaii. Bilder och sjuka klubbar)
HAINAN IGEN: KYCKLINGFÖTTER OCH DIOR VIP torsdag 26 mars (Mer om vår vrickade charterhelg på Kinas Hawaii. Bilder och sjuka klubbar)
ATT FÖRLORA EN VÄN torsdag 26 mars (Mina solglasögon visade sig vara direkt skadliga, en upprörande text)

THE HONG KONG GARDEN TAKE AWAY | APRIL

SHANGHAI/BEIJING, KINA Dricker öl i Shanghai och överrumplas av naturskönhet när vi vandrar längs med kinesiska muren och bara ser himlen och den människorfria naturen åt alla riktningar. Kärleksförklaring till hela upplevelsen i länklistan nedan! (KINESISK NATURSENSATION)

HONG KONG Klipper mig hos skolfrisören under oroliga former, rumlar vidare i Hong Kongs uteliv. Har en härlig heldag med Micke, Michael och våra två hongkongesiska kamrater Roger och Jonathan.

Särskilt smarriga inlägg:
DAGEN I BILDER onsdag 1 april, 2009 (En vanlig dag i Hong Kong)
FEM GRABBAR PÅ SPRÅNG söndag 5 april (Om vårt härliga heldag, se ovan)
MITT KINESISKA HÅR onsdag 8 april (Jag gick till frisören, och det blev komplicerat)
KINESISK NATURSENSATION måndag 20 april (Kinesiska muren, en otrolig upplevelse)
HIMMELSKA FRIDENS TORG 05:34 onsdag 22 april (En ruskigt fet klubbkväll i Beijing kan bara avslutas på ett sätt: se militärparad med 2000 kinesiska turister halv sex på morgonen)
I DEN HEMLIGA TRÄDGÅRDEN tisdag 28 april (En vacker promenad på campus)

THE HONG KONG GARDEN TAKE AWAY | MAJ

HONG KONG Man har just börjat känna att man bor i Hong Kong när terminen börjar närma sig sitt slut. Inga längre resor under maj månad, dels på grund av en ansträngd ekonomi och en viss plugginsats, dels det faktum att 4 veckors resande väntar efter terminens slut. Lever friskt med utbytesvänner i HK, hyr en båt för att kryssa runt i Sydkinesiska sjön, lirar pubgolf, och ägnar mig åt allehanda smaklöst rolig verksamhet.

Särskilt smarriga inlägg:
THE HAIR STOOD ON MY ARM söndag 10 maj (Pubgolf, båttur, fest)
HONG KONG STREET STYLE tisdag 12 maj (En skön kille på stan, dagens outfit och lite diverse!)
MIN MUN BRÖT IHOP AV NJUTNING lördag 16 maj (Det bästa du någonsin smakat, eller sötaste iallafall)
DAGENS KAKA, ORMJÄVEL, KINESER, OCH LÅT tisdag 19 maj (Bra listformat och lustiga detaljer)
MONKEY BUSINESS söndag 24 maj (Jag och Alexandra gick ut i spöregnet och jagade apor)

Det gar inte riktigt att blogga under dessa naturskona men databefriade (starker frihetskanslan, wiho!) omstandigheter, och jag sorjer for det. Har kommer nagra bilder, som en aptitretare eller nagot. Bali ar namligen det vackraste jag nagonsin sett, finns ingen hejd pa haktappandet med risterasser, klippvaggar, soldnedgangar, apor och gronska. Josses!

Javla balinesiskt internet att busa med mig, jag aterkommer med fler bilder!

Inte packat något ännu, naturligtvis. Skrev ut några flygbiljetter dock! Och glodde i en guidebok om Bali. Där verkar helt fantastiskt. Sådana därna risfält, apor, Bintang-öl, vackra solnedgångar. Allt utom caroline, men det ska nog bli fasligt bra ändå. Micke, Sophie, Tu, Leon och Tom är ändå ett älskvärt gäng.

Mina praktiska förberedelser går alltså långsamt, vilket försäkrar mig om att jag fortfarande är mig själv. YouTube stjäl plikttroget min uppmärksamhet:

1) Mamma tipsar om en prima minigris. Titta på honom, den larviga lilla typen!

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

2) caroline skickar över filmen om Christian the lion. Jag kan ha postat den här förut, men den är bannemig värd en repris. Hade nästan skrattat lika mycket, om hippien fått huvudet avbitet och en katt börjat spela keyboard — men det är faktiskt finare såhär.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

3) En ganska bredbent housedänga: John Dahlbäck – Everywhere heter den. Titta vilken snygg video! Påminner mig om Stockholm och kärlek, två favoritprylar jag saknar. Dessutom är det få saker som får mig på bättre humör en fredagsafton än en Blue Ribbon-öl, trummaskin och hög bpm!

Det är fan vad högt klockorna i mitt huvud klämtar. Försöker fylla dagarna med nytta och sista-dagen-på-jorden-mässigt nöje. Mycket pyssel att ordna med packning och beklämmande farväl att säga! Jävlar, ja. Svär av upprymdhet gör jag också, ack.

Imorgon lämnar jag in datorn tillsammans med resväskan för en datakoma i en månad! Det betyder tyvärr lite bloggande, men jag lovar att kriga ut kommunikéer från mina resmål så ofta jag kan. Låt inte även jag och ni – mina tystlåtna läsare – överge varandra bara för att maj månad i Hong Kong går mot sitt slut!

Lugnar mig med en syntpärla, men bevare er för den hiskeliga videon. Jean-Michel Jarre – Live In Your Living Room

Återkommer snart, tills vidare en bild lika förvirrande som mitt nuvarande skick! Tagen utanför Macy’s i New York, julen 2006.

Vår vackra utomhusbassäng har två trampoliner, från vilka man får hoppa från under endast två timmar- på tisdagar och torsdagar. Idag var sannolikt sista gången, och vi passade på att leva runt som småbarn. Jag föll på rygg, huvud, nuts, fotsula och skrattade uppspelt varje färd genom luften! Den melankoliska himlen, den grå fonden till vår glada vattenlek skapade en ganska kluven stämning. Liksom jag, som både känner mig lycklig och ledsen över att snart lämna allt detta.

—————————————

Men ja, det är i sanning vrickat! Sista tentan är avklarad och så även studierna på HKUST. Det har i regel vart intressant, med undantag för en och annan pajaskurs. Vissa pedagosiska grepp är milt bisarra, men på det stora hela har jag lärt mig mycket. Campus är förutom gossarna och töserna som befolkar det, det jag kommer sakna mest. Det har vart fantastiskt!

Nu har jag fem dagars småpyssel och skålande innan vi pyser till Indonesien via Macau, och det hela känns surrealistiskt. Packa ner mitt Hong Kong-liv, lämna rummet, säga adjö till Michael, till alla. Fyfan.

—————————————

Förutom orgasm-fågeln (vars sång låter som en överspelad porrfilm, 3 gånger i minuten) bjuder UST:s campus på ytterligare ett Kalle Anka-djur: oxgrodan. Mer korrekt namn vore snarare kogrodan. Den kväker/råmar som besatt vissa kvällar — och detta hörs på allvar över hela det enorma campuset. På väg hem från Unibar häromkvällen återfanns två skojare i färd att diskutera något viktigt. Lyssna, det är helt vansinnigt!

—————————————

Till sist en Keyboard-cat på det, i all enkelhet:

Var och kollade på apor idag. I skogen, i hällande regn. Det var kul! Alex dök upp i Hong Kong och jag bjöd således på en liten rundtur i stan. Det var mulet men trevligt! Vi träffade en skön fransman som ägnade sig åt lite allt möjligt, bland annat att köpa begagnade lyxbilar i USA och skeppa över till Ryssland, totalvägra tunnelbanetransport och vara allmänt trevlig.

Så istället för att trotsa dagens sjuka regn inne i stans hårdtrafikerade hetta och allmänna trängsel sade vi fuck it och begav oss ut till Monkey Mountain. Det är mycket riktigt ett apberg, överblickandes norra Kowloon och bjöd på en plaskvåt tvåtimmars-hike. Aporna var ganska reserverade eftersom det var folktomt, mattomt och regnigt. Det var iallafall en uppiggande (provocerande hurtigt ord i sammanhanget) promenix längs bergssidan.

Ett tag kändes det som Jurassic Park med fukten, den närmast tropiska växtligheten och alla konstiga insekter. Men snart fick vi se ett gäng apor i träden ett tiotal meter bort, och hur de studsade i vår riktning i höjd med trädkronorna. Det var en häftig upplevelse! Mot slutet fick vi dessutom se en rackare som satt och länsade en påse skivade äpplen, på bara en meters avstånd. Makalöst ballt!

Bilder från dagen, samt en på mig och ett oväntat stort Hong Kong-fan, samt en på Jackie Chans jeans:

Efter en dyster studievecka är det äntligen dags för roligheter. Middag i Soho, sen ut i LKF och irra! Nu väntar en 30-gradig, tät dimma likt en kulen morgon vid Sydkinesiska sjön. Hej!

Läser och myser gott åt Albins första tid med katten Boris. Charmerande typ, den där Boris! Påminner om Allis Katt, även hon en pärla som jag saknar här bortifrån.

—————————————————————————————

Room mate-Michael berättade en inspirerande historia häromkvällen. Han är från den lilla staden/byn Redcreek i New York, en stad på dekis med 600 invånare. Bland dessa invåndare återfinns Michaels vän, Terry, som till skillnad från sin kamrat aldrig lämnade Redcreek efter high school.

Terry lever ett liv lika enkelt som sin hemstad, och beskrivs ibland lite föraktfullt som white trash. Detta bekommer dock inte Terry, som istället fokuserar på sin stora passion här i livet: gräsklippar-racing. Dessa lawn mower-lopp går tydligen ganska fort eftersom de händiga unga männen (naturligtvis) har trimmat motorerna. Så var det en dag dags för lopp.

Gräsklipparna med respektive förare stod uppradade på lerbanan, och snart var det rafflande racet igång. Terry öppnade upp starkt, och låg till den fåhövdade publikens stora jubel först när sista varvet inleddes. Skulle han lyckas kamma hem sitt första lopp?!

Så är olyckan framme. Terry tappar kontrollen över sin gräsklippare – gamblade han månne för mycket när han trixade med motorn?! – och störtar av maskinen när den vräker in i en av höbalarna som står uppradade längs med banan. Terry bryter sitt ben, det splittras på flera ställen. Ingående operationer tar vid för att rädda benet på den unge mannen. Resultatslöst. Man tvingas ambutera. Gräsklippar-racingen hade skoningslöst skördat ytterligare ett offer.

Det vackra i berättelsen är emellertid att Terry inte lät sig brytas ner av olyckan, utan ordnade med en protes och kan än idag ses sitta i gräsklipparen, taggad till tänderna och redo för ett lopp. Så, eh, tänk på det. Störtar ni in i en höbal efter ett misslyckat gräsklipparrace gäller det att blicka framåt och jobba sig tillbaka.

—————————————————————————————

Dagens ormjävel: Jag i poolen, med mina desperata försök till att simma trots vänstervadens handikappsartade träningsvärk. Trodde jag, men istället var poolen stängd på grund av thunderstorm.

—————————————————————————————

En panglåt jag fann i Sophies mp3-spelare: Blondie – Heart of Glass. Disco! Och post-punk! I ett! En skitvideo dock, men låt den spela i bakgrunden och bli på prima humör.

– (Går)dagens förtydligande: Jag och min room mate gör saker tillsammans — såsom att kolla på den djävulskt vassa tv-serien Mad Men. Det är smala slipsar, snygga suits och chauvinism på en väldigt välspelad och pricksäker (antar jag, känns det som iallafall – eller vad vet jag om hur det var på 1960-talet?) nivå. Inför detta gick vi till Park’N’Shop och handlade biogodis, för dagen småkakor. De hade motiv av djur på sig, och det kändes såklart spännande att få äta ekorre, kamel och björn. Men efter att vi betalat upptäcker vi att påsen inte bara var dyrare än vad som stod — den är ju vegetarisk! Den innehåller alltså inga riktiga djur. Bluff!

– Dagens vidrigaste ormjävel: Ormen som slingrade sig några meter framför mig när jag gick till poolen. Den var ruskig på alla sätt och vis: lång (över en meter), hal och betydande bred på sina ställen. Ingen trädgårdssnok alltså, utan en riktig dräpare. Dessa obehagliga as var min största rädsla inför min vistelse i Asien – och idag såg jag alltså en orm i sin naturliga miljö för första gången sedan den av bussen överkörda (haha!) huggormen på mitt landställe för tio år sedan. Har gått omkring nervös och äcklad hela dagen tack vare detta.

– Dagens trötta UST-student: Den unga damen som satt bänkgranne med mig i biblioteket, utslagen med huvudet rätt ner i bordet. Detta är en vanlig syn och du ser alltid ett antal sovande kineser i biblioteket, oavsett tid på dygnet. Stackaren!

– Dagens kines: En viss William mötte upp mig för att köpa min oanvända redovisningsbok. Han var jättetrevlig och frågade nyfiket om Sverige och min vistelse här. När jag berättade att jag vart runt i Kina och varmt uppskattat fastlandet sken han verkligen upp! Han log så brett och såg nästan generad ut när han berättade hur glad detta gjorde honom. När jag frågade om han var från Hong Kong blev han dock genast lite dyster och sa “No, Hong Kong people are handsome and beautiful. I’m from mainland, and I’m ugly…”

— “No, you are beautiful William!” borde jag naturligtvis ha sagt, men jag hade bara känt honom i tre minuter – dessutom hade hans feta hy och acne hade gjort min tröst till något av en lögn. Jobbig sits! Jag fick bara ur mig “No! What! Haha! That’s not true! I thought you were from Hong Kong!” och skämdes, rundade av samtalet och gick.

– Dagens låt: skandinaviskt finlir med svenska Karin Dreijers magiska röst, norska Röyksopps electro-komposition och danske Trentemøllers techno-edit.

En av mina favoriträtter bland campus restauranger är LG1:s honungsglaserade bbq-pork med ris och sallad. Det är en enkel men välsmakande anrättning, och kostar inklusive ett glas dryck 20 väl värda pix! Ett stort problem är emellertid karln/gossen (åldern är mycket svårdefinierad, han kan vara mellan 15 och 40 år gammal) som styckar köttet åt en.

Han har en rent ut sagt vidrig ansiktsbehåring på sin ena kind. Det rör sig antagligen om ett födelsemärke, varifrån det växer 10-15 långa, svarta, liksom borstiga hårstrån. En liten ensam, motbjudande klase strån som effektivt bryter ner min apitit och lämnar mig både förvånad och äcklad. Varför är den där?

Dessa tveksamma hårarrangemang är återkommande i Kina. Det handlar inte bara om att de skägg eller mustascher som väl förekommer är skrattretande glesa och gärna allmänt ruskiga; det tycks råda något samhälleligt avtal att om du utrustats med detta genetiska skämt är det din jävla skyldighet att visa upp det för världen.

Köttstyckarens oförmåga att göra sig av med sina snuskiga strån – när man dessutom har valt en karriär inom restaurang – är alltså ett riktigt mysterium. Möjligen finns det någon kulturell förklaring jag missat, men mitt tips är att de helt enkelt måste börja spara tidigt för att nå upp i gubbens här ovan klass. Det hela har rubbat mina koncept så till den utsträckning att nedan musch imponerande. “Vilken rik ansiktsbehåring han har, där!”:

Bonusbild: ett gäng gamlingar som satt och åt lunch utanför McDonald’s idag. Till skillnad från i Sverige där ett liknande sällskap hade inneburit kackel och rabalder, var det här ett avslappnat gäng. De kickade verkligen tillbaka och chillade, det var härligt att se! En ensam gubbe bland ett gäng tanter. Snyggt!

Söndagstjänst: Tøyen – Indipindia är norsk electronica med indisk krydda. Lovligt skruvad video med halvnaken snubbe som springer omkring på Lofoten. Jag har för mycket brand management och judgment and decision-making i huvudet för att orka med någon utförligare analys, men det är ett himla gung i låten!

Min lördag har bestått av nästan oroväckande sunda aktiviter: joggande (jag vet, sjukt!), några slutkörda tag i poolen, dammsugning och pappersorganiserande (studiesubstitut, tog två minuter). Kompenserade det hela med en vräkarmeny på allas vår favoritburgarsylta. Och något av det mest smarriga jag någonsin haft äran att avnjuta i dessertväg:

Mini Oreo Cereal. Så enkelt, samtidigt så gudomligt njutbart. Min amerikanske vän introducerade glatt denna enkla kombination av mjölk och mini-Oreos. Ingredienser:

• Ett glas mjölk
• Mini-Oreos
• En kopp och en sked.

Instruktioner: häll Oreos i en kopp. Häll på mjölk. Låt stå i ungefär en minut. Ta fram skeden, ät den fantastiska blandningen medan vissa bitar fortfarande är lite krispiga. Sörpla, stöna, stäng ögonen och brumma — lev ut ditt välmående så att grannarna hör och håller för öronen på sina barn.

1) Den 16 maj 2008 lyckades jag äntligen få med mig några kompisar till Discobedience, Smålands nations technoklubb jag velat besöka ändå sedan jag flyttade ner till Lund. Bland dans, medryckande musik, laser och rök träffade jag caroline och sedan dess har min tillvaro blivit så mycket vackrare, rikare och roligare.

2) Olle Hund fyllde nio år igår. Han är världen larvigaste typ och jag uppskattar honom väldigt. Titta på detta oroade och rara ansikte:

3) Den svenska sommaren ser allt mer ut att komma att handla om att sitta bekvämt och läsa en bok, prata strunt med vänner och leva det enkla livet. Mitt CV har fått förgylla några rekryteringssiter, men hemkomst i tidiga juli försvårar sommarjobbsambitionen.

4) Hittade en fantastisk sida som visar pinsamma familjefoton. Dålig smak och fniss utlovas  på Awkward Family Photos.

5) Till sist en svängig låt. Österrikisk jazzgubbe med fallenhet för elektronisk musik har blivit ytterligare technofierad: Louie Austen – Hoping (Matthew Herbert’s High Dub) (Klicka på länken för att spela upp låten direkt på sidan)

Jag sitter och plitar på vad som kunde ha vart terminens mest spännande uppsats: min personliga Code of Ethics. Ganska snart insåg jag naturligtvis att ett solitt arbete kräver betydligt mer slit och självrannsakan än en aftons arbete, och istället blev den roligaste delen att skriva min personliga bakgrund:

Most of my closest and oldest friends from Stockholm have roots far from Sweden. Meeting kids with parents from Argentina, USA, Poland, South Korea and Iraq gave me much valued insight of the ways other cultures tries to make sense of the secular welfare state that is Sweden. Meanwhile, I developed an early curiosity that led me to explore as many subcultures as I could possibly come in contact with: the technology-driven computer gamers, the neoliberal know-it-alls, the lawless graffiti writers, the ambitious preppy students, the Ché Guevara-inspired socialists, the romantic philosophers, the music and nightlight enthusiasts continuing with the travel loving explorers of cultures everywhere.

Självgott månne, men jag tror bestämt att det stämmer.

Som en paus i bestyren ser jag en för ovanlighetens skull fyndig reklamfilm för en finansfirma. Jag vet inte om det är jag som skadats av business-jargongen här på HKUST (även om den i recessionstider är bra mycket sundare än vad jag misstänker att den vart tidigare år), men jag fnissade lite åt den. Istället för den smaklösa soppan av tjurar, bilar, prestanda, och termer som derivatives, asset management och mutual funds illustrerar reklambyrån snitsigt de finansiella institutionernas kärnfunktion: att trolla fram nya pengar med hjälp av redan existerande.

(Via: Realtid.se)

Gossen ovan med den besynnerliga t-shirten gjorde mig häpen, och jag trängde mig genom tunnelbanevagnen för att undersöka den unge mannen och hans bisarra uppmaning att avnjuta hallucinogent amfetamin. Trots en inledande genans gav han till sist vika och lät mig fotografera honom, och någonstans i hans pojkaktiga fnitter insåg jag att han kanske inte riktigt var den skruvade ecstasybrukare jag hoppats på.

Var i stan för att åka upp i 2 IFC — jättehuset i vilket Läderlappen flyger in och kidnappar en skurk i The Dark Knight. Utsikten var som väntat häftig, men tyvärr bara ut över Hong Kong Island. Vakterna ledde runt mig och Micke och “Sir!”-tilltalen regnade över oss, medan vi bara fnissade åt den hövliga uppmärksamheten.

Därefter skulle jag leta efter en mp3-spelare i Golden Computer Center (MTR-station Sham Shui Po) eftersom jag i söndags nåddes av beskedet att min gamle trotjänare iPod Photo 20GB har gått bort. Min fyra år gamle vän hade länge dragits med moderkorts- och hårddiskrelaterade sjukdomar och fick ett anfall i förra veckan. Han rusades till reparatören som nyligen meddelade att ny hårdvara skulle kosta 700 HKD.

Jag fällde en virtuell tår, tittade på bankkontot och beslöt mig slampigt för att skaffa en yngre och billigare modell.

Det var i alla fall en märkligt svår syssla, och efter en timmes letande i det ganska frenetiska varuhuset gav jag upp. Att mina pengar inte lyckades lämna plånboken i den miljön är för mig ett stort mysterium — jag får istället styra kosan till Mong Kok, ta ett djupt andetag och pruta till mig en spelare där istället.

En av mina absoluta favoritbloggare Albin har upprättat en ny blogg för att täcka förberedelserna, mottagandet och vänskapen med katten Boris. Han har till och med upprättat en YouTube-kanal för att förse oss med Boris-relaterade filmer. Trogna läsare kan kanske ana hur mycket jag uppskattar det initiativet! Titta in på En katt som heter Boris.

Discobelle tipsar om en ny låt av Fibes! Oh Fibes! Gruppen har jag väl annars lite svårt för, men detta svänger mig runt och runt. Fin video också!

Jag har helt vansinnigt många myggbett, sju-åtta stycken bara på min vänstra axel närmare bestämt. Skriver en uppsats om min “etiska kod”, för en kurs som är obligatorisk för alla konkurrensskadade stackars full time-elever som fått kompromissa på utvecklandet av en egen värdegrund till förmån för Den livslånga hårda slitet.

Johannes och jag pratar lite över internet och han skickar mig ett parti techno av toppklass, och jag hamnar i ett plötsligt stockholmsskick och ser fram emot sommaren. Hösten också, när allt kommer omkring. Grundkurser i statistik och handelsrätt på Ekonomihögskolan må låta oerhört besvärande i denna härliga Hong Kong-tillvaro, men det kommer att bli bra till slut. Alla larviga och kära vänner där, jag saknar er!

Har dessutom fortfarande inte rekognoscerat tillräckligt i Köpenhamn. Och Berlin då, där har jag inte vart sedan i nian! Länsbussar och -tåg över Skåne med stora åkrar, gallerier och dramatiska hösthimlar kan också vara allt som behövs!

Men just nu älskar jag Asien, och finner ro i det faktum att jag vid varje tvivel på min egen tillvaro kan finna evig räddning i min nyfunna godisbutik på internet: Play him off, keyboard cat. Denna briljanta kombination av människor som ramlar på ändan och slår sig, och en katt iklädd en morgonrock i silke som lirar piano har sedan igår lämnat mig och room mate-Michael tårögda av skratt vid upprepade tillfällen:

Vilken helg! Efter en krävande och dryg vecka i skolan stod fredagsaftonen för The Hong Kong Open 2009 — den mest dekadenta golfturnering som någonsin skådats. I kort: iklädd golfkläder och tillhörande leksaksklubba skulle ett sällskap på 20 manliga tävlanden från UST ta sig förbi 9 hål i bardistriktet Wan Chai med det explicita målet att dricka diverse tvivelaktiga drycker på kortast möjliga tid. Denna charterortsaktivitet var svinig, obegripligt berusande och svårslaget rolig. Det sjöngs och skrålades, spelades på en medhavd trumma i takt med att våra sinnen obönhörligt grumlades. Om någon arbetsgivare läser detta: kontakta mig med information om positionen så skickar jag er mitt CV.

Dagen efter steg jag upp i ett förväntat mardrömslikt skick redan vid 10-snåret, av den enda anledningen att jag en timme senare skulle ut på sjön. Det organiserades en båttur runt i Sai Kungs skärgård där 50 av oss skulle sola, bada och ta något gott att äta och dricka (burr). Efter en härlig lur i skuggan kom jag snart tillbaka på banan, och den väldigt angenäma dagen avslutades sedan med en smarrig middag i en närliggande fiskeby.

Elva timmars nödvändig sömn senare sitter jag här i ett belåtet skick inför dagens studiemässiga göromål. Jag ska tjusa PowerPoint och lura Word för den ungefär tiotusende gången. Som utmärkt försening och trevlig musik kommer här två bra låtar att lyssna på innan vi sätter igång med dagens ärenden:

Bill Callahan – Eid Ma Clack Shaw (Klicka för att spela upp direkt här på sidan)
Det ligger något vackert över den grova stämman och klara texten. Kanonlåt!

Ellie Goulding – Starry Eyes (Klicka för att spela upp direkt här på sidan)
På andra sidan jorden från den första låten, men ändå en söndagspärla som får mig på ett härligt humör. Londonbrud sjunger bra över Frankmusiks produktion. Klick, klick!

(Via: bananas foster)

Mindes just en vrickad episod från Shanghai, från just efter att vi anlänt till People’s Square (en stor, grön mötesplats mitt i staden). Vi irrade runt letandes efter våra kamrater som redan var på plats, då herren till vänster i bild tittade fram. Han hade ett käckt leende, paraply och talade god engelska. Han kallade sig själv för Mr. P och var visst lärare i engelska.

Han berättade att han några år tidigare arbetat tillsammans med en svensk lärarinna, och visste således det mesta om Sverige. Han började sjunga djärva tolkningar av ABBA och Roxette medan han ledde oss rätt, hela tiden väldigt raskt och med hög röst. Hans intensiva men vänliga sätt var förvirrande, och vi visste inte riktigt vad vi skulle göra med gubben. Skulle han blåsa oss, var han sjuk i huvudet, eller bara vänlig?

Så strax innan vi skiljs åt frågar han Erika om hon inte kan hjälpa honom med en sak. Jaha, ja, nu kommer det, tänkte vi. Men han ville inte ha pengar, eller ja. Ur fickan tar han en svensk femkrona, som han enligt egen utsago burit med sig i åratal, och frågar om han inte kan få växla den mot några yuen. Vi tittade häpna på den blänkande pengen. Första gången på tre månader man ser svenska kronor, i handen på en gubbe i Shanghai. Erika gick med på det hela, de bytte slantar, och vi sade sen adjö och tackade Mr. P för allt. Sjukt!

Vilka vansinniga djur. I någon djungel agerar dessa pompösa men ängsliga (de konkurrerar inte öppet med varandra, kanske hade kampen blivit för känslomässig) eleganterna. Titta på dom! Evolutionen måste ha tagit svamp för att slumpa fram detta.

Honans kräsna högfärdighet, hanarnas närmast desperata uppvisning i färgglatt. Paradisfåglarna är ornitologins svar på den mänskliga nattklubbsmiljön.

Mor: detta smäller högre än både koltrast och tofsvipa.

Med en sjöbris från Sydkinesiska sjön ömt utdelandes örfilar i ansiktet på mig, klarblå himmel och en generös sol fanns givetvis ingen som helst chans att jag skulle till biblioteket och dess luftkonditionerade tortyr för att studera.

Åt en bättre Braised pork with curry till lunch i alltid sjaviga LG7 – det var dagen till ära svinigt gott – och stoppade sedan väskan full med vatten, äpple, en kursbok samt min livströtte iPod. Hade fått nys om en hemlig trädgård längst österut på campus, och det rimmade utmärkt med min ambition.

Vägen dit gick längs en kurvig och lagom svårtillgänglig promenadslinga längs med bergsluttningen, och skolan syntes som aldrig förr bakom mig. Väl framme snubblade jag över en mysig paviljong, sittplats och fridfull tystnad. På en bänk satte jag mig för läsa om motivational and emotional influences on decision-making. Framför mig låg sjön, någon vassliknande växt prasslade mysigt och jag trivdes alldeles oväntat bra.

Om mindre än en månad har jag skrivit min sista tenta här på HKUST. Det kommer kännas jävligt trist att lämna den här pärlan i Clearwater Bay.

Åh! Dagens internetbaserade gratisnöjen fortsätter. Oinspirerat och slött av mig att inte producera något eget kanske, men dessa förtjusande godbitar är för rara för att undanhållas er.

Alltid briljanta The Big Picture gör en zoo-special och bjuder på bilder från några av världens 1300 zoologiska parker. Djur i fångenskap väcker såklart kluvna känslor — men vissa arter är utrotningshotade och således nödgade att leva på park. Några bilder visar ett par hemska burar, ryska naturligtvis, som påminner om hur det aldrig får vara. Resten är bara så charmerande att jag sitter här och fnissar!