Jag sitter och skriver ett case i ämnet Human Resource Management. Det hela är ganska diffust och jag saknar väl just idag den nödvändiga energin för att göra något konstruktivt av uppgiften. Istället hänfaller jag åt optimistiska businessklichéer vars syfte är att lura den stackars lärarassistenten som ska läsa tramset, snarare än att göra en företagsekonomisk poäng. Jag känner mig som en prostituerad när jag liksom slumpartat höftar fram meningar i stil med:

The manager must have proven experience in developing and implementing new business units, as will be the case with the company’s new VAS strategy. The manager must also understand the importance of marketing and recruitment activities, since these factors will also be key when initializing the new distribution channel.

Det hela får mig att minnas den generösa och omfamnande solen under min fantastiska snorklingsupplevelse i Filippinerna. Jag hade ditintills bara snorklat uttråkat i Eriksdalsbadet fridykningsbassäng samt i ett brungrumligt avloppsvatten i en sjö på Åland (när jag var barn, ska nämnas). När jag så i det kristallklara vattnet vände ner huvudet och fick skåda hela den magnifika undervattensvärlden med koraller, fiskar och allmän naturrikedom översköljdes jag av ett sug efter det rena och äkta. Ett förvirrat ögonblick senare gick det upp för mig att marknadsföringens psykologiska rävspel med det mänskliga sinnet är för sinnessvaga — jag skulle bli marinbiolog!

Nu sitter jag istället här och funderar på synonymer till “distribution channels”. Jag vill inte fnaska såhär — jag vill snorkla med fjärilsfiskar!