Jag åkte till Tanzania och bytte den lundensiska snötäckta vardagen mot en annan. Där var fantastiskt.

På samma tema, en brutalt fet låt:

En väldigt elegant, färgsprakande, härlig fågelvideo via da forto da so. Aldrig har en HTML-meny med färgtoning haft så mycket gemensamt med ett gäng fåglar:

Titta vad fint:

Den första bilden är mycket vacker, men leder tankarna till naturen och döden. Möjligen kan oxen på bilden (eller vad den nu föredrar att kategorisera sig som) gå året om med dregglet fastfryst i sitt larviga skägg – det ser oavsett vad väldigt ensamt ut. Jag föreställer mig en stor besvikelse när djuret når det ensamma trädet. Ett antiklimax — det andra, liksom djuret själv ensam, ute på denna vindpinade förbannade slätt var bara ett träd. En liten granjävel!

Jag hoppas verkligen att oxar, eller vad det nu rör sig om för djur, lever på små granar.

Den andra bilden är underbar i hur den illustrerar det efterlängtade mötet. Några gånger om året får jag anledning att möta upp med de allra närmaste vännerna, alltid efter en lång tids frånvaro (på grund av vår geografiska spridning i världen). Rendezvousen är ofta densamma: ”vi ses utanför 7Eleven eller kanske korsningen Tomtebogatan/Rörstrandsgatan” och man vandrar så förväntansfull, hoppfull om att inget dramatiskt har förändrats. Sedan följer den offentliga kramen, utväxlingar om hur trevligt det är att se dig, och sedan är allt som det ska. Lycka!

Samtliga bilder från byrån Magnum Photos, via galleristbloggen The Year In Pictures.

På tal om julen drömde jag att Woody Allen berättade för mig detta: ”I’m very prone to conflicts, that’s why I regard Christmas to be a great holiday.” Utöver det faktum att Allen enligt biografin (”Woody Om Allen” av Stig Björkman) jag streckläst de senaste dagarna verkar mycket konfliktavers, vill jag intala mig själv att raden åtminstone innebördsmässigt skulle kunna vara hämtad från ett manus av denne briljante filmskapare.

Och på tal om detta har jag sett tre mycket bra filmer nyligen, mer om detta om en liten stund!

Det var nästan helt osannolikt på förhand, och kanske det jävlar i mig bästa som hänt på mycket länge. Gnaget står framför IFK Göteborg i kampen om SM-guldet i fotboll. Det upptar mycket av min koncentration. Statistiktentamen imorgon gnyr om uppmärksamhet, men istället sitter jag och fnissar åt AIK-trubadurens pricksäkra, 90-talsnostaligiska och elaka musikstycken (till carolines stora förtret). Jag scrollar igenom och tar del av Gnagarforums svartgulklädda ängslighet och krigaranda, läser de tramsiga sportsidorna frenetiskt i jakt på bokstavskombinationen AIK.

AIK är gnagaren som tittar fotbolls-Sverige i ögonen. Sillstryparna är ett medelålders, flinande par i bakgrunden.

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

På tal om något helt annat länkar Pressbyråns magasinförkämpar på SID-bloggen två ruskigt stil- och pricksäkra New Yorker-omslag.

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

Till sist en otroligt fin låt, även den passande såhär guldtider: Neil Young – Heart of Gold:

Videodags för alla finsmakare där ute!

1) Kortfilm från ett filippinskt nöjesfält, förvisso promotion för en ny Canon-kamera. Men mums! Färgglada lampor, småbarn som röker och mat över en unken grill.

2) Via utmärkta fotobloggen The Year In Pictures. Väldigt intensivt och kompromisslöst, även om geparden kanske inte hade beskrivit sig själv med samma ordval.

3) Molnig electropop, jag tänker sjukskriven dag hemma från skolan och massa kakor.

Sitter i det ännu grönskande, ljusa, fina Ulrikedal och fnissar åt George Clooneys nya film som ju verkar helt fantastisk:

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

Och så lite klassisk katthumor! Det här snor jag rakt av från Da forto da so, som snott från Cute Overload som tagit det från YouTube:

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

Till sist en snygg och fin låt av Jenny Wilson, som bedövande lugnar mig pre-Twinrix-sprutan som ska injiceras i mig om 27 minuter:

IRL har kallat, men snart är jag på banan igen!

Inte packat något ännu, naturligtvis. Skrev ut några flygbiljetter dock! Och glodde i en guidebok om Bali. Där verkar helt fantastiskt. Sådana därna risfält, apor, Bintang-öl, vackra solnedgångar. Allt utom caroline, men det ska nog bli fasligt bra ändå. Micke, Sophie, Tu, Leon och Tom är ändå ett älskvärt gäng.

Mina praktiska förberedelser går alltså långsamt, vilket försäkrar mig om att jag fortfarande är mig själv. YouTube stjäl plikttroget min uppmärksamhet:

1) Mamma tipsar om en prima minigris. Titta på honom, den larviga lilla typen!

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

2) caroline skickar över filmen om Christian the lion. Jag kan ha postat den här förut, men den är bannemig värd en repris. Hade nästan skrattat lika mycket, om hippien fått huvudet avbitet och en katt börjat spela keyboard — men det är faktiskt finare såhär.

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

3) En ganska bredbent housedänga: John Dahlbäck – Everywhere heter den. Titta vilken snygg video! Påminner mig om Stockholm och kärlek, två favoritprylar jag saknar. Dessutom är det få saker som får mig på bättre humör en fredagsafton än en Blue Ribbon-öl, trummaskin och hög bpm!

Det är fan vad högt klockorna i mitt huvud klämtar. Försöker fylla dagarna med nytta och sista-dagen-på-jorden-mässigt nöje. Mycket pyssel att ordna med packning och beklämmande farväl att säga! Jävlar, ja. Svär av upprymdhet gör jag också, ack.

Imorgon lämnar jag in datorn tillsammans med resväskan för en datakoma i en månad! Det betyder tyvärr lite bloggande, men jag lovar att kriga ut kommunikéer från mina resmål så ofta jag kan. Låt inte även jag och ni – mina tystlåtna läsare – överge varandra bara för att maj månad i Hong Kong går mot sitt slut!

Lugnar mig med en syntpärla, men bevare er för den hiskeliga videon. Jean-Michel Jarre – Live In Your Living Room

Återkommer snart, tills vidare en bild lika förvirrande som mitt nuvarande skick! Tagen utanför Macy’s i New York, julen 2006.

Vår vackra utomhusbassäng har två trampoliner, från vilka man får hoppa från under endast två timmar- på tisdagar och torsdagar. Idag var sannolikt sista gången, och vi passade på att leva runt som småbarn. Jag föll på rygg, huvud, nuts, fotsula och skrattade uppspelt varje färd genom luften! Den melankoliska himlen, den grå fonden till vår glada vattenlek skapade en ganska kluven stämning. Liksom jag, som både känner mig lycklig och ledsen över att snart lämna allt detta.

—————————————

Men ja, det är i sanning vrickat! Sista tentan är avklarad och så även studierna på HKUST. Det har i regel vart intressant, med undantag för en och annan pajaskurs. Vissa pedagosiska grepp är milt bisarra, men på det stora hela har jag lärt mig mycket. Campus är förutom gossarna och töserna som befolkar det, det jag kommer sakna mest. Det har vart fantastiskt!

Nu har jag fem dagars småpyssel och skålande innan vi pyser till Indonesien via Macau, och det hela känns surrealistiskt. Packa ner mitt Hong Kong-liv, lämna rummet, säga adjö till Michael, till alla. Fyfan.

—————————————

Förutom orgasm-fågeln (vars sång låter som en överspelad porrfilm, 3 gånger i minuten) bjuder UST:s campus på ytterligare ett Kalle Anka-djur: oxgrodan. Mer korrekt namn vore snarare kogrodan. Den kväker/råmar som besatt vissa kvällar — och detta hörs på allvar över hela det enorma campuset. På väg hem från Unibar häromkvällen återfanns två skojare i färd att diskutera något viktigt. Lyssna, det är helt vansinnigt!

—————————————

Till sist en Keyboard-cat på det, i all enkelhet: