Färgstarka fjäderfän

En väldigt elegant, färgsprakande, härlig fågelvideo via da forto da so. Aldrig har en HTML-meny med färgtoning haft så mycket gemensamt med ett gäng fåglar:

Vinterbilder

Titta vad fint:

Den första bilden är mycket vacker, men leder tankarna till naturen och döden. Möjligen kan oxen på bilden (eller vad den nu föredrar att kategorisera sig som) gå året om med dregglet fastfryst i sitt larviga skägg – det ser oavsett vad väldigt ensamt ut. Jag föreställer mig en stor besvikelse när djuret når det ensamma trädet. Ett antiklimax — det andra, liksom djuret själv ensam, ute på denna vindpinade förbannade slätt var bara ett träd. En liten granjävel!

Jag hoppas verkligen att oxar, eller vad det nu rör sig om för djur, lever på små granar.

Den andra bilden är underbar i hur den illustrerar det efterlängtade mötet. Några gånger om året får jag anledning att möta upp med de allra närmaste vännerna, alltid efter en lång tids frånvaro (på grund av vår geografiska spridning i världen). Rendezvousen är ofta densamma: ”vi ses utanför 7Eleven eller kanske korsningen Tomtebogatan/Rörstrandsgatan” och man vandrar så förväntansfull, hoppfull om att inget dramatiskt har förändrats. Sedan följer den offentliga kramen, utväxlingar om hur trevligt det är att se dig, och sedan är allt som det ska. Lycka!

Samtliga bilder från byrån Magnum Photos, via galleristbloggen The Year In Pictures.

På tal om julen drömde jag att Woody Allen berättade för mig detta: ”I’m very prone to conflicts, that’s why I regard Christmas to be a great holiday.” Utöver det faktum att Allen enligt biografin (”Woody Om Allen” av Stig Björkman) jag streckläst de senaste dagarna verkar mycket konfliktavers, vill jag intala mig själv att raden åtminstone innebördsmässigt skulle kunna vara hämtad från ett manus av denne briljante filmskapare.

Och på tal om detta har jag sett tre mycket bra filmer nyligen, mer om detta om en liten stund!

Gnaget och AD-finess

gnagare

Det var nästan helt osannolikt på förhand, och kanske det jävlar i mig bästa som hänt på mycket länge. Gnaget står framför IFK Göteborg i kampen om SM-guldet i fotboll. Det upptar mycket av min koncentration. Statistiktentamen imorgon gnyr om uppmärksamhet, men istället sitter jag och fnissar åt AIK-trubadurens pricksäkra, 90-talsnostaligiska och elaka musikstycken (till carolines stora förtret). Jag scrollar igenom och tar del av Gnagarforums svartgulklädda ängslighet och krigaranda, läser de tramsiga sportsidorna frenetiskt i jakt på bokstavskombinationen AIK.

AIK är gnagaren som tittar fotbolls-Sverige i ögonen. Sillstryparna är ett medelålders, flinande par i bakgrunden.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

På tal om något helt annat länkar Pressbyråns magasinförkämpar på SID-bloggen två ruskigt stil- och pricksäkra New Yorker-omslag.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Till sist en otroligt fin låt, även den passande såhär guldtider: Neil Young – Heart of Gold:

Filippinerna, djurisk skönhet och moln

Videodags för alla finsmakare där ute!

1) Kortfilm från ett filippinskt nöjesfält, förvisso promotion för en ny Canon-kamera. Men mums! Färgglada lampor, småbarn som röker och mat över en unken grill.

2) Via utmärkta fotobloggen The Year In Pictures. Väldigt intensivt och kompromisslöst, även om geparden kanske inte hade beskrivit sig själv med samma ordval.

3) Molnig electropop, jag tänker sjukskriven dag hemma från skolan och massa kakor.

God morgon, YouTube

Sitter i det ännu grönskande, ljusa, fina Ulrikedal och fnissar åt George Clooneys nya film som ju verkar helt fantastisk:


– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Och så lite klassisk katthumor! Det här snor jag rakt av från Da forto da so, som snott från Cute Overload som tagit det från YouTube:

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Till sist en snygg och fin låt av Jenny Wilson, som bedövande lugnar mig pre-Twinrix-sprutan som ska injiceras i mig om 27 minuter:

Vänskap

IRL har kallat, men snart är jag på banan igen!

IMG_2129

IMG_2046

Vänskap

En minigris och housemusik

Inte packat något ännu, naturligtvis. Skrev ut några flygbiljetter dock! Och glodde i en guidebok om Bali. Där verkar helt fantastiskt. Sådana därna risfält, apor, Bintang-öl, vackra solnedgångar. Allt utom caroline, men det ska nog bli fasligt bra ändå. Micke, Sophie, Tu, Leon och Tom är ändå ett älskvärt gäng.

Mina praktiska förberedelser går alltså långsamt, vilket försäkrar mig om att jag fortfarande är mig själv. YouTube stjäl plikttroget min uppmärksamhet:

1) Mamma tipsar om en prima minigris. Titta på honom, den larviga lilla typen!

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

2) caroline skickar över filmen om Christian the lion. Jag kan ha postat den här förut, men den är bannemig värd en repris. Hade nästan skrattat lika mycket, om hippien fått huvudet avbitet och en katt börjat spela keyboard — men det är faktiskt finare såhär.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

3) En ganska bredbent housedänga: John Dahlbäck – Everywhere heter den. Titta vilken snygg video! Påminner mig om Stockholm och kärlek, två favoritprylar jag saknar. Dessutom är det få saker som får mig på bättre humör en fredagsafton än en Blue Ribbon-öl, trummaskin och hög bpm!

Tiden tickar

Det är fan vad högt klockorna i mitt huvud klämtar. Försöker fylla dagarna med nytta och sista-dagen-på-jorden-mässigt nöje. Mycket pyssel att ordna med packning och beklämmande farväl att säga! Jävlar, ja. Svär av upprymdhet gör jag också, ack.

Imorgon lämnar jag in datorn tillsammans med resväskan för en datakoma i en månad! Det betyder tyvärr lite bloggande, men jag lovar att kriga ut kommunikéer från mina resmål så ofta jag kan. Låt inte även jag och ni – mina tystlåtna läsare – överge varandra bara för att maj månad i Hong Kong går mot sitt slut!

Lugnar mig med en syntpärla, men bevare er för den hiskeliga videon. Jean-Michel Jarre – Live In Your Living Room

Återkommer snart, tills vidare en bild lika förvirrande som mitt nuvarande skick! Tagen utanför Macy’s i New York, julen 2006.

finabrillor

Kväker både sorgset och nöjt

narelle-autio-seventh-wave


Vår vackra utomhusbassäng
har två trampoliner, från vilka man får hoppa från under endast två timmar- på tisdagar och torsdagar. Idag var sannolikt sista gången, och vi passade på att leva runt som småbarn. Jag föll på rygg, huvud, nuts, fotsula och skrattade uppspelt varje färd genom luften! Den melankoliska himlen, den grå fonden till vår glada vattenlek skapade en ganska kluven stämning. Liksom jag, som både känner mig lycklig och ledsen över att snart lämna allt detta.

—————————————

Men ja, det är i sanning vrickat! Sista tentan är avklarad och så även studierna på HKUST. Det har i regel vart intressant, med undantag för en och annan pajaskurs. Vissa pedagosiska grepp är milt bisarra, men på det stora hela har jag lärt mig mycket. Campus är förutom gossarna och töserna som befolkar det, det jag kommer sakna mest. Det har vart fantastiskt!

Nu har jag fem dagars småpyssel och skålande innan vi pyser till Indonesien via Macau, och det hela känns surrealistiskt. Packa ner mitt Hong Kong-liv, lämna rummet, säga adjö till Michael, till alla. Fyfan.

—————————————

Förutom orgasm-fågeln (vars sång låter som en överspelad porrfilm, 3 gånger i minuten) bjuder UST:s campus på ytterligare ett Kalle Anka-djur: oxgrodan. Mer korrekt namn vore snarare kogrodan. Den kväker/råmar som besatt vissa kvällar — och detta hörs på allvar över hela det enorma campuset. På väg hem från Unibar häromkvällen återfanns två skojare i färd att diskutera något viktigt. Lyssna, det är helt vansinnigt!


—————————————

Till sist en Keyboard-cat på det, i all enkelhet:

Monkey Business

shit-its-raining

Var och kollade på apor idag. I skogen, i hällande regn. Det var kul! Alex dök upp i Hong Kong och jag bjöd således på en liten rundtur i stan. Det var mulet men trevligt! Vi träffade en skön fransman som ägnade sig åt lite allt möjligt, bland annat att köpa begagnade lyxbilar i USA och skeppa över till Ryssland, totalvägra tunnelbanetransport och vara allmänt trevlig.

Så istället för att trotsa dagens sjuka regn inne i stans hårdtrafikerade hetta och allmänna trängsel sade vi fuck it och begav oss ut till Monkey Mountain. Det är mycket riktigt ett apberg, överblickandes norra Kowloon och bjöd på en plaskvåt tvåtimmars-hike. Aporna var ganska reserverade eftersom det var folktomt, mattomt och regnigt. Det var iallafall en uppiggande (provocerande hurtigt ord i sammanhanget) promenix längs bergssidan.

Ett tag kändes det som Jurassic Park med fukten, den närmast tropiska växtligheten och alla konstiga insekter. Men snart fick vi se ett gäng apor i träden ett tiotal meter bort, och hur de studsade i vår riktning i höjd med trädkronorna. Det var en häftig upplevelse! Mot slutet fick vi dessutom se en rackare som satt och länsade en påse skivade äpplen, på bara en meters avstånd. Makalöst ballt!

Bilder från dagen, samt en på mig och ett oväntat stort Hong Kong-fan, samt en på Jackie Chans jeans:

Gräsklipparrace och kattfest

allis

Läser och myser gott åt Albins första tid med katten Boris. Charmerande typ, den där Boris! Påminner om Allis Katt, även hon en pärla som jag saknar här bortifrån.

—————————————————————————————

Room mate-Michael berättade en inspirerande historia häromkvällen. Han är från den lilla staden/byn Redcreek i New York, en stad på dekis med 600 invånare. Bland dessa invåndare återfinns Michaels vän, Terry, som till skillnad från sin kamrat aldrig lämnade Redcreek efter high school.

Terry lever ett liv lika enkelt som sin hemstad, och beskrivs ibland lite föraktfullt som white trash. Detta bekommer dock inte Terry, som istället fokuserar på sin stora passion här i livet: gräsklippar-racing. Dessa lawn mower-lopp går tydligen ganska fort eftersom de händiga unga männen (naturligtvis) har trimmat motorerna. Så var det en dag dags för lopp.

Gräsklipparna med respektive förare stod uppradade på lerbanan, och snart var det rafflande racet igång. Terry öppnade upp starkt, och låg till den fåhövdade publikens stora jubel först när sista varvet inleddes. Skulle han lyckas kamma hem sitt första lopp?!

Så är olyckan framme. Terry tappar kontrollen över sin gräsklippare – gamblade han månne för mycket när han trixade med motorn?! – och störtar av maskinen när den vräker in i en av höbalarna som står uppradade längs med banan. Terry bryter sitt ben, det splittras på flera ställen. Ingående operationer tar vid för att rädda benet på den unge mannen. Resultatslöst. Man tvingas ambutera. Gräsklippar-racingen hade skoningslöst skördat ytterligare ett offer.

Det vackra i berättelsen är emellertid att Terry inte lät sig brytas ner av olyckan, utan ordnade med en protes och kan än idag ses sitta i gräsklipparen, taggad till tänderna och redo för ett lopp. Så, eh, tänk på det. Störtar ni in i en höbal efter ett misslyckat gräsklipparrace gäller det att blicka framåt och jobba sig tillbaka.

—————————————————————————————

Dagens ormjävel: Jag i poolen, med mina desperata försök till att simma trots vänstervadens handikappsartade träningsvärk. Trodde jag, men istället var poolen stängd på grund av thunderstorm.

—————————————————————————————

En panglåt jag fann i Sophies mp3-spelare: Blondie – Heart of Glass. Disco! Och post-punk! I ett! En skitvideo dock, men låt den spela i bakgrunden och bli på prima humör.

Good Times

love

1) Den 16 maj 2008 lyckades jag äntligen få med mig några kompisar till Discobedience, Smålands nations technoklubb jag velat besöka ändå sedan jag flyttade ner till Lund. Bland dans, medryckande musik, laser och rök träffade jag caroline och sedan dess har min tillvaro blivit så mycket vackrare, rikare och roligare.

2) Olle Hund fyllde nio år igår. Han är världen larvigaste typ och jag uppskattar honom väldigt. Titta på detta oroade och rara ansikte:

olle

3) Den svenska sommaren ser allt mer ut att komma att handla om att sitta bekvämt och läsa en bok, prata strunt med vänner och leva det enkla livet. Mitt CV har fått förgylla några rekryteringssiter, men hemkomst i tidiga juli försvårar sommarjobbsambitionen.

4) Hittade en fantastisk sida som visar pinsamma familjefoton. Dålig smak och fniss utlovas  på Awkward Family Photos.

5) Till sist en svängig låt. Österrikisk jazzgubbe med fallenhet för elektronisk musik har blivit ytterligare technofierad: Louie Austen – Hoping (Matthew Herbert’s High Dub) (Klicka på länken för att spela upp låten direkt på sidan)

Hong Kong Street Style

ecstasy

Gossen ovan med den besynnerliga t-shirten gjorde mig häpen, och jag trängde mig genom tunnelbanevagnen för att undersöka den unge mannen och hans bisarra uppmaning att avnjuta hallucinogent amfetamin. Trots en inledande genans gav han till sist vika och lät mig fotografera honom, och någonstans i hans pojkaktiga fnitter insåg jag att han kanske inte riktigt var den skruvade ecstasybrukare jag hoppats på.

Var i stan för att åka upp i 2 IFC — jättehuset i vilket Läderlappen flyger in och kidnappar en skurk i The Dark Knight. Utsikten var som väntat häftig, men tyvärr bara ut över Hong Kong Island. Vakterna ledde runt mig och Micke och ”Sir!”-tilltalen regnade över oss, medan vi bara fnissade åt den hövliga uppmärksamheten.

Därefter skulle jag leta efter en mp3-spelare i Golden Computer Center (MTR-station Sham Shui Po) eftersom jag i söndags nåddes av beskedet att min gamle trotjänare iPod Photo 20GB har gått bort. Min fyra år gamle vän hade länge dragits med moderkorts- och hårddiskrelaterade sjukdomar och fick ett anfall i förra veckan. Han rusades till reparatören som nyligen meddelade att ny hårdvara skulle kosta 700 HKD.

Jag fällde en virtuell tår, tittade på bankkontot och beslöt mig slampigt för att skaffa en yngre och billigare modell.

Det var i alla fall en märkligt svår syssla, och efter en timmes letande i det ganska frenetiska varuhuset gav jag upp. Att mina pengar inte lyckades lämna plånboken i den miljön är för mig ett stort mysterium — jag får istället styra kosan till Mong Kok, ta ett djupt andetag och pruta till mig en spelare där istället.


En av mina absoluta favoritbloggare Albin har upprättat en ny blogg för att täcka förberedelserna, mottagandet och vänskapen med katten Boris. Han har till och med upprättat en YouTube-kanal för att förse oss med Boris-relaterade filmer. Trogna läsare kan kanske ana hur mycket jag uppskattar det initiativet! Titta in på En katt som heter Boris.


Discobelle tipsar om en ny låt av Fibes! Oh Fibes! Gruppen har jag väl annars lite svårt för, men detta svänger mig runt och runt. Fin video också!

Excentriska fåglar I

Vilka vansinniga djur. I någon djungel agerar dessa pompösa men ängsliga (de konkurrerar inte öppet med varandra, kanske hade kampen blivit för känslomässig) eleganterna. Titta på dom! Evolutionen måste ha tagit svamp för att slumpa fram detta.

Honans kräsna högfärdighet, hanarnas närmast desperata uppvisning i färgglatt. Paradisfåglarna är ornitologins svar på den mänskliga nattklubbsmiljön.

Mor: detta smäller högre än både koltrast och tofsvipa.

Med gulliga djur behöver man inga pengar

zoo3

Åh! Dagens internetbaserade gratisnöjen fortsätter. Oinspirerat och slött av mig att inte producera något eget kanske, men dessa förtjusande godbitar är för rara för att undanhållas er.

Alltid briljanta The Big Picture gör en zoo-special och bjuder på bilder från några av världens 1300 zoologiska parker. Djur i fångenskap väcker såklart kluvna känslor — men vissa arter är utrotningshotade och således nödgade att leva på park. Några bilder visar ett par hemska burar, ryska naturligtvis, som påminner om hur det aldrig får vara. Resten är bara så charmerande att jag sitter här och fnissar!

zoo4

zoo2

zoo1

För alla åldrar och personligheter

Jag nämnde i förra inlägget att ett yngre jag hade snävare musikaliska preferenser än jag av idag. Men i ett avseende är vi ännu lika som bär. Nämligen i den totala förtjusning vi finner i videor likt dessa:

(Via: icanhascheezeburger.com)

Storfrämmande

besok

Vilken morgon — jag är tillbaka till Special K efter den veckolånga avstickaren till de sockerdrypande Honey Crunch, och får därtill se detta rafflande möte. Liksom två delfiner är Hugo och Camilla på väg från Singapore över Sydkinesiska havet. Liksom en tiger vill jag bryta mig loss från min akademiska förankring, sätta mig på en bar och bli full redan vid sjutton-snåret. Som på savannen!

Jag har förvisso två quizes imorgon, men det kan väl inte vara en slump att Singapores namnkunnigaste öl heter just Tiger?

This Is Charley

Det regnar i Hong Kong. Grått, lite dunkelt och helt intetsägande. Det är inte melankoliskt alls — jag sitter bara här i mitt tomma rum och äter en bättre nötmix. Den innehåller massa olika nötter, russin, ärtor och någon sorts orange, lite kryddig majspuff. Borde läsa lite inför ett quiz jag har i eftermiddag. Men jag äter bara nötter och surfar runt på internet. Så hittar jag den här videon:

Kanske är det regnsmattret och tystnaden trots allt, eller så har jag kanske utvecklat någon slags allergi av alla de E-ämnen nötmixen stoltserar med. Men jag blir lite tårögd. Filmen om Charley är så fantastiskt fin. Jag inbillar mig att någon orolig kattägare hittat videon och känt en enormt befriande lättnad när texten om ”normal life expectancy” dök upp. Vad fint det hade vart!

Skalman fifflar med musikindustrin?

Skalman tycker att man ska dela med sig av kunskap.

Skönt inlägg i den sömniga piratdebatten, SvD! Nu ska jag smälta min lunchtallrik fried rice med skaldjur, bita ihop och klara av tentan med skamligt låg marginal.