Var och kollade på apor idag. I skogen, i hällande regn. Det var kul! Alex dök upp i Hong Kong och jag bjöd således på en liten rundtur i stan. Det var mulet men trevligt! Vi träffade en skön fransman som ägnade sig åt lite allt möjligt, bland annat att köpa begagnade lyxbilar i USA och skeppa över till Ryssland, totalvägra tunnelbanetransport och vara allmänt trevlig.

Så istället för att trotsa dagens sjuka regn inne i stans hårdtrafikerade hetta och allmänna trängsel sade vi fuck it och begav oss ut till Monkey Mountain. Det är mycket riktigt ett apberg, överblickandes norra Kowloon och bjöd på en plaskvåt tvåtimmars-hike. Aporna var ganska reserverade eftersom det var folktomt, mattomt och regnigt. Det var iallafall en uppiggande (provocerande hurtigt ord i sammanhanget) promenix längs bergssidan.

Ett tag kändes det som Jurassic Park med fukten, den närmast tropiska växtligheten och alla konstiga insekter. Men snart fick vi se ett gäng apor i träden ett tiotal meter bort, och hur de studsade i vår riktning i höjd med trädkronorna. Det var en häftig upplevelse! Mot slutet fick vi dessutom se en rackare som satt och länsade en påse skivade äpplen, på bara en meters avstånd. Makalöst ballt!

Bilder från dagen, samt en på mig och ett oväntat stort Hong Kong-fan, samt en på Jackie Chans jeans:

Läser och myser gott åt Albins första tid med katten Boris. Charmerande typ, den där Boris! Påminner om Allis Katt, även hon en pärla som jag saknar här bortifrån.

—————————————————————————————

Room mate-Michael berättade en inspirerande historia häromkvällen. Han är från den lilla staden/byn Redcreek i New York, en stad på dekis med 600 invånare. Bland dessa invåndare återfinns Michaels vän, Terry, som till skillnad från sin kamrat aldrig lämnade Redcreek efter high school.

Terry lever ett liv lika enkelt som sin hemstad, och beskrivs ibland lite föraktfullt som white trash. Detta bekommer dock inte Terry, som istället fokuserar på sin stora passion här i livet: gräsklippar-racing. Dessa lawn mower-lopp går tydligen ganska fort eftersom de händiga unga männen (naturligtvis) har trimmat motorerna. Så var det en dag dags för lopp.

Gräsklipparna med respektive förare stod uppradade på lerbanan, och snart var det rafflande racet igång. Terry öppnade upp starkt, och låg till den fåhövdade publikens stora jubel först när sista varvet inleddes. Skulle han lyckas kamma hem sitt första lopp?!

Så är olyckan framme. Terry tappar kontrollen över sin gräsklippare – gamblade han månne för mycket när han trixade med motorn?! – och störtar av maskinen när den vräker in i en av höbalarna som står uppradade längs med banan. Terry bryter sitt ben, det splittras på flera ställen. Ingående operationer tar vid för att rädda benet på den unge mannen. Resultatslöst. Man tvingas ambutera. Gräsklippar-racingen hade skoningslöst skördat ytterligare ett offer.

Det vackra i berättelsen är emellertid att Terry inte lät sig brytas ner av olyckan, utan ordnade med en protes och kan än idag ses sitta i gräsklipparen, taggad till tänderna och redo för ett lopp. Så, eh, tänk på det. Störtar ni in i en höbal efter ett misslyckat gräsklipparrace gäller det att blicka framåt och jobba sig tillbaka.

—————————————————————————————

Dagens ormjävel: Jag i poolen, med mina desperata försök till att simma trots vänstervadens handikappsartade träningsvärk. Trodde jag, men istället var poolen stängd på grund av thunderstorm.

—————————————————————————————

En panglåt jag fann i Sophies mp3-spelare: Blondie – Heart of Glass. Disco! Och post-punk! I ett! En skitvideo dock, men låt den spela i bakgrunden och bli på prima humör.

1) Den 16 maj 2008 lyckades jag äntligen få med mig några kompisar till Discobedience, Smålands nations technoklubb jag velat besöka ändå sedan jag flyttade ner till Lund. Bland dans, medryckande musik, laser och rök träffade jag caroline och sedan dess har min tillvaro blivit så mycket vackrare, rikare och roligare.

2) Olle Hund fyllde nio år igår. Han är världen larvigaste typ och jag uppskattar honom väldigt. Titta på detta oroade och rara ansikte:

3) Den svenska sommaren ser allt mer ut att komma att handla om att sitta bekvämt och läsa en bok, prata strunt med vänner och leva det enkla livet. Mitt CV har fått förgylla några rekryteringssiter, men hemkomst i tidiga juli försvårar sommarjobbsambitionen.

4) Hittade en fantastisk sida som visar pinsamma familjefoton. Dålig smak och fniss utlovas  på Awkward Family Photos.

5) Till sist en svängig låt. Österrikisk jazzgubbe med fallenhet för elektronisk musik har blivit ytterligare technofierad: Louie Austen – Hoping (Matthew Herbert’s High Dub) (Klicka på länken för att spela upp låten direkt på sidan)

Gossen ovan med den besynnerliga t-shirten gjorde mig häpen, och jag trängde mig genom tunnelbanevagnen för att undersöka den unge mannen och hans bisarra uppmaning att avnjuta hallucinogent amfetamin. Trots en inledande genans gav han till sist vika och lät mig fotografera honom, och någonstans i hans pojkaktiga fnitter insåg jag att han kanske inte riktigt var den skruvade ecstasybrukare jag hoppats på.

Var i stan för att åka upp i 2 IFC — jättehuset i vilket Läderlappen flyger in och kidnappar en skurk i The Dark Knight. Utsikten var som väntat häftig, men tyvärr bara ut över Hong Kong Island. Vakterna ledde runt mig och Micke och ”Sir!”-tilltalen regnade över oss, medan vi bara fnissade åt den hövliga uppmärksamheten.

Därefter skulle jag leta efter en mp3-spelare i Golden Computer Center (MTR-station Sham Shui Po) eftersom jag i söndags nåddes av beskedet att min gamle trotjänare iPod Photo 20GB har gått bort. Min fyra år gamle vän hade länge dragits med moderkorts- och hårddiskrelaterade sjukdomar och fick ett anfall i förra veckan. Han rusades till reparatören som nyligen meddelade att ny hårdvara skulle kosta 700 HKD.

Jag fällde en virtuell tår, tittade på bankkontot och beslöt mig slampigt för att skaffa en yngre och billigare modell.

Det var i alla fall en märkligt svår syssla, och efter en timmes letande i det ganska frenetiska varuhuset gav jag upp. Att mina pengar inte lyckades lämna plånboken i den miljön är för mig ett stort mysterium — jag får istället styra kosan till Mong Kok, ta ett djupt andetag och pruta till mig en spelare där istället.

---

En av mina absoluta favoritbloggare Albin har upprättat en ny blogg för att täcka förberedelserna, mottagandet och vänskapen med katten Boris. Han har till och med upprättat en YouTube-kanal för att förse oss med Boris-relaterade filmer. Trogna läsare kan kanske ana hur mycket jag uppskattar det initiativet! Titta in på En katt som heter Boris.

---

Discobelle tipsar om en ny låt av Fibes! Oh Fibes! Gruppen har jag väl annars lite svårt för, men detta svänger mig runt och runt. Fin video också!

Vilka vansinniga djur. I någon djungel agerar dessa pompösa men ängsliga (de konkurrerar inte öppet med varandra, kanske hade kampen blivit för känslomässig) eleganterna. Titta på dom! Evolutionen måste ha tagit svamp för att slumpa fram detta.

Honans kräsna högfärdighet, hanarnas närmast desperata uppvisning i färgglatt. Paradisfåglarna är ornitologins svar på den mänskliga nattklubbsmiljön.

Mor: detta smäller högre än både koltrast och tofsvipa.

Åh! Dagens internetbaserade gratisnöjen fortsätter. Oinspirerat och slött av mig att inte producera något eget kanske, men dessa förtjusande godbitar är för rara för att undanhållas er.

Alltid briljanta The Big Picture gör en zoo-special och bjuder på bilder från några av världens 1300 zoologiska parker. Djur i fångenskap väcker såklart kluvna känslor — men vissa arter är utrotningshotade och således nödgade att leva på park. Några bilder visar ett par hemska burar, ryska naturligtvis, som påminner om hur det aldrig får vara. Resten är bara så charmerande att jag sitter här och fnissar!

Jag nämnde i förra inlägget att ett yngre jag hade snävare musikaliska preferenser än jag av idag. Men i ett avseende är vi ännu lika som bär. Nämligen i den totala förtjusning vi finner i videor likt dessa:

(Via: icanhascheezeburger.com)

Vilken morgon — jag är tillbaka till Special K efter den veckolånga avstickaren till de sockerdrypande Honey Crunch, och får därtill se detta rafflande möte. Liksom två delfiner är Hugo och Camilla på väg från Singapore över Sydkinesiska havet. Liksom en tiger vill jag bryta mig loss från min akademiska förankring, sätta mig på en bar och bli full redan vid sjutton-snåret. Som på savannen!

Jag har förvisso två quizes imorgon, men det kan väl inte vara en slump att Singapores namnkunnigaste öl heter just Tiger?

Det regnar i Hong Kong. Grått, lite dunkelt och helt intetsägande. Det är inte melankoliskt alls — jag sitter bara här i mitt tomma rum och äter en bättre nötmix. Den innehåller massa olika nötter, russin, ärtor och någon sorts orange, lite kryddig majspuff. Borde läsa lite inför ett quiz jag har i eftermiddag. Men jag äter bara nötter och surfar runt på internet. Så hittar jag den här videon:

Kanske är det regnsmattret och tystnaden trots allt, eller så har jag kanske utvecklat någon slags allergi av alla de E-ämnen nötmixen stoltserar med. Men jag blir lite tårögd. Filmen om Charley är så fantastiskt fin. Jag inbillar mig att någon orolig kattägare hittat videon och känt en enormt befriande lättnad när texten om ”normal life expectancy” dök upp. Vad fint det hade vart!

Skalman tycker att man ska dela med sig av kunskap.

Skönt inlägg i den sömniga piratdebatten, SvD! Nu ska jag smälta min lunchtallrik fried rice med skaldjur, bita ihop och klara av tentan med skamligt låg marginal.