2LAX9: Hong Kong


Vilket jävla år! Med inspiration från Martins återblick och vetskapen om att 2009 var mitt bästa, händelserikaste och mest spårat underbara år någonsin, kan jag inte göra annat än att sammanfatta! När jag vart så flitig med bloggen kör vi en liten restrospekt i tre delar:

1/3 Januari-april: Vinter/vår i Sverige och Hong Kong
2/3 Sommar: Asien med Caroline, tillbakalutat chillande i Sverige
3/3 Höst/vinter: Den som var dömd till utslätad tristess, men blev grande och skinande av guld


THE HONG KONG GARDEN TAKE AWAY | JANUARI

STOCKHOLM Årets inleds bakfull efter en blöt nyårsafton — damn, om några veckor ska jag till Asien och Hong Kong i ett halvår!

Rullar ut från Centralen för hundrade gången känns det som, på väg mot två ödesmättade sista veckor med Caroline i Lund innan avfärd den 27 januari till HK. Säger adjö till gossarna, familjen står på perrongen och vinkar, känslomässigt och sådär.

LUND Skolledigt irrar jag runt i staden på ärenden, försöker få dagarna att få fortare och långsammare. Det oundvikliga avskedet kommer närmare och närmare och känslan kan väl enklast beskrivas som fullkomlig ambivalens.

Till konstmuséet Louisiana i Danmark på trevlig helgtrip med C. Tänk, vi gav varandra samma resa i julklapp. Fan vad bra vi är!

Har mitt livs jobbigaste morgon den 27 januari när C åker till skolan och jag är kvar i lägenheten. Är inte kvar när hon kommer tillbaka, och vi ska inte ses på fem månader.

Särskilt smarriga inlägg:
JAG HAR FORTFARANDE INTE FUNNIT DET JAG LETAR EFTER torsdag 15 januari (Första inlägget i den här lilla journalen)
ANDY WARHOL OCH JAG torsdag 22 januari (Jag designade en fin affisch till Caroline, eftersom jag inte kunde ha den där jäveln Warhol ensam i lägenheten med henne)
DET ÄR JU ÄNDÅ SISTA GÅNGEN PÅ FEM MÅNADER fredag 23 januari (Spritromantik à la Lund, strax innan avfärd till HK)


THE HONG KONG GARDEN TAKE AWAY | FEBRUARI

SAS till Frankfurt, därefter till Hong Kong. Allt är märkligt. Flygplatsen: äter en bisarr korvanrättning, saknar C, noterar att de har en Privatebutik som säljer färgglada dildos bredvid toaletterna. Landar i Hong Kong i mina lila byxor, är längst i landet, och redo för allt och ingenting.

HONG KONG Omtumlande, löser det hela med två rejäla utgångar första och andra dagen. Träffar massa folk, inklusive Michael Neal – min fantastiska rumskamrat för de kommande månaderna. Han är en kanonkille och jag pustar ut och blir lyckligare för varje dag som går.

Särskilt smarriga inlägg:
FUKTEN SMYGER UPP PÅ MIG lördag 14 februari (Betraktelser över kombinationen bakfylla/sjuk luftfuktighet, och Hong Kongs bästa budgetrummel)
QUEEN SPA – EN BISARR OCH LUXUÖS HELG I SHENZHEN tisdag 17 februari (Foto och text från en helt vansinnig spaupplevelse)
STUDENTIKOSA UPPTÅG À LA HONG KONG onsdag 18 februari (Studentlivet på min skola, ganska långt från nationer och kårer…)
I TUSEN BITAR lördag 21 februari (En galen kväll till)
ATT FYLLA ÅR I HONG KONG tisdag 24 februari (Fantastiskt videoklipp där Michael utsätts för Foursters brutala födelsedagsfirande. Kolla! Det är helt sjukt!)


THE HONG KONG GARDEN TAKE AWAY | MARS

MANILLA/PUERTO GALERA, FILIPPINERNA Ser den största sociala misären i mitt liv. Manilla är lite av ett helvete, framförallt om du är en fattig 15-årig flicka från landsbygden och tvingas underhålla ett gäng koreanska gubbtjuvar på tjänsteresa. Vi får se massvis, sedan en vacker paradisö. Kontrastrik weekend.

HONG KONG UNIVERSITY OF SCIENCE AND TECHNOLOGY, HONG KONG Läser vassa kurser i beslutsfattande och varumärkeshantering. Asiatiska universitetsväsendet är en blandning av den amerikanska högfärdigheten och kinesiskt slit av kulturrevolutionärt snitt. Inser att vår västerländska generations barn och barnbarn kommer arbete som portiers och toalettstädare åt kineser inom 100 år. Tur att jag är död då!

HAINAN, KINA Åker till Kinas Hawaii, det är varmt och skönt men i övrigt Kina möter Ryssland i en charterortsröra. Vrickade nattklubbsupplevelser och god mat

Särskilt smarriga inlägg:
NÄRA ÖGAT måndag 2 mars (Jävligt bra referat från vår dag i Manilla. Vapen och prostituerade och några livrädda gossar)
FOURSTER FOOD STREET onsdag 4 mars (Fin gemenskap i korridoren, med BBQ på innergården. Konstiga maträtter och sådär.)
EFTER REGNET fredag 6 mars (Vackra bilder på ett regnigt campus)
MATFEST, MATFEST HELA DA’N fredag 13 mars (Passionerat matreferat från Lardo’s Steak House)
SUPER GOOD FEST lördag 14 mars (En bra kväll med finbesök från Singapore som slutade med efterfest i takpool på Four Seasons)
HAINAN DAG 4: MATFEST, STRANDSPARKAR OCH TANT PÅ MOTORCYKEL onsdag 25 mars(Vår vrickade charterhelg på Kinas Hawaii. Bilder och sjuka klubbar)
HAINAN IGEN: KYCKLINGFÖTTER OCH DIOR VIP torsdag 26 mars (Mer om vår vrickade charterhelg på Kinas Hawaii. Bilder och sjuka klubbar)
ATT FÖRLORA EN VÄN torsdag 26 mars (Mina solglasögon visade sig vara direkt skadliga, en upprörande text)


THE HONG KONG GARDEN TAKE AWAY | APRIL

SHANGHAI/BEIJING, KINA Dricker öl i Shanghai och överrumplas av naturskönhet när vi vandrar längs med kinesiska muren och bara ser himlen och den människorfria naturen åt alla riktningar. Kärleksförklaring till hela upplevelsen i länklistan nedan! (KINESISK NATURSENSATION)

HONG KONG Klipper mig hos skolfrisören under oroliga former, rumlar vidare i Hong Kongs uteliv. Har en härlig heldag med Micke, Michael och våra två hongkongesiska kamrater Roger och Jonathan.

Särskilt smarriga inlägg:
DAGEN I BILDER onsdag 1 april, 2009 (En vanlig dag i Hong Kong)
FEM GRABBAR PÅ SPRÅNG söndag 5 april (Om vårt härliga heldag, se ovan)
MITT KINESISKA HÅR onsdag 8 april (Jag gick till frisören, och det blev komplicerat)
KINESISK NATURSENSATION måndag 20 april (Kinesiska muren, en otrolig upplevelse)
HIMMELSKA FRIDENS TORG 05:34 onsdag 22 april (En ruskigt fet klubbkväll i Beijing kan bara avslutas på ett sätt: se militärparad med 2000 kinesiska turister halv sex på morgonen)
I DEN HEMLIGA TRÄDGÅRDEN tisdag 28 april (En vacker promenad på campus)


THE HONG KONG GARDEN TAKE AWAY | MAJ

HONG KONG Man har just börjat känna att man bor i Hong Kong när terminen börjar närma sig sitt slut. Inga längre resor under maj månad, dels på grund av en ansträngd ekonomi och en viss plugginsats, dels det faktum att 4 veckors resande väntar efter terminens slut. Lever friskt med utbytesvänner i HK, hyr en båt för att kryssa runt i Sydkinesiska sjön, lirar pubgolf, och ägnar mig åt allehanda smaklöst rolig verksamhet.

Särskilt smarriga inlägg:
THE HAIR STOOD ON MY ARM söndag 10 maj (Pubgolf, båttur, fest)
HONG KONG STREET STYLE tisdag 12 maj (En skön kille på stan, dagens outfit och lite diverse!)
MIN MUN BRÖT IHOP AV NJUTNING lördag 16 maj (Det bästa du någonsin smakat, eller sötaste iallafall)
DAGENS KAKA, ORMJÄVEL, KINESER, OCH LÅT tisdag 19 maj (Bra listformat och lustiga detaljer)
MONKEY BUSINESS söndag 24 maj (Jag och Alexandra gick ut i spöregnet och jagade apor)

Ur arkivet: Spritresa till Puttgarden (Schnitzelsafari)

Hallå igen vänner! När ett fantastiskt (ur egen synpunkt, mänskligheten har haltat lite) år och decennium lider mot sitt slut verkar det inte mer än rimligt att plocka russinen ur kakan och uppmärksamma det som uppmärksammas bör. Med tanke på den här självgoda bloggens inriktning kommer denna retrospekt givetvis dedikeras åt undertecknads åstadkommanden med pennan och designprogrammen.

Först ut: en studentikost doftande artikel jag skrev för LundaEkonomernas finfina kårtidning Nådiga Lundtan med anledning av den regelrätta spritresa som gjordes till tyska Puttgarden en kylig vårdag 2008. Ett särskilt trevligt utdrag:

Dessa jämförelser tar dessutom inte i beaktning de ofta rysligt förmånliga tillbud (extrapriser), och framförallt inte de närmast bisarra specialsorterna som Systembolaget har självaktning nog att inte låta rymmas i sitt ordinarie sortiment. Vad sägs till exempel om Boris Jelzin Bag in Box-vodka om tre tvivelaktiga liter. En pappbox med en poolbadande, leende flintskallig man med ett större dricksglas vodka i högsta hugg blir din för 246 kronor.

På Sprit- och Schnitzelsafari Genom Tre Länder (PDF 2 MB)

Julmustdelirium #1

Det finns inte många saker så trivsamma och samtidigt försmädliga som universitetsstudentens jullov. Den fysiska resan mellan Lund och Stockholm underlättar även den sinnliga resan — den mellan schemalagda arbetsdagar fyllda med försök till ansvarstagande, och på andra änden ett julmust-delirium driven av Curb Your Enthusiasm, söndagsöl och slöa promenader på stan.

Problemet: ledigheten är en illusion. En rimlig uppenbarelse för någon 23 år gammal kan tyckas: men av någon opraktisk anledning är jag oförmögen att släppa konceptet om en dagislik tillvaro under iallafall en dag. En dag inte bara utan aktivt arbete (må vara endast e-postläsande och kalendervånda), utan även en i sinnet ledig dag. Missförstå mig inte, jag älskar utmaningen i att ha en meningsfull tillvaro med ansvar och möjlighet att uträtta betydelsefulla saker. Men en värld där du inte kan softa en hel dag, om än bara några få dagar om året, är farlig. Kinesisk! De som köper våra bilfabriker och går på rad:

Vilket ogenomtänkt trams detta utvecklade sig till! Jag som ju åtnjutit flera fantastiska sinnesintryck på sistone. The Big Picture kröner ett magnifikt år med en bildkrönika på 120 otroliga bilder fördelat över tre gallerier. Alla som inte klickar på dessa länkar är ignoranta dårar:

2009 in photos (part 1 of 3)

2009 in photos (part 2 of 3)

2009 in photos (part 3 of 3)

Jag fylls ofta av en svårformulerad känsla av kärlek till mänskligheten när jag tittar på den där sidan. Den väcker mig, min puls stiger och alla neurotiska nojor faller till marken. Fett!

Facit till allt babbel: jag var och badade idag. På Centralbadet, gubbtjuvarna och innebandygängens förlovade badhus. Det var härligt på många sätt, men nu sitter jag här rödägd och kisar som en tyngre drogmissbrukare. Det påverkar skrivandet!

Angående den arbetstrotsiga passagen i inledningen är det helt enkelt ett klassiskt exempel på regression, till följd av att jag gick håret klippt av mor min i köket tidigare under kvällen. Tänk, inte ens sin eget hårväxt behövde man oroa sig för!

Punktlista 1

patrickruntePac-Man irl. Fotografi: Patrick Runte

Det är jäktigt just nu, så jäktigt att jag företrädesvis listar tillvarons aktualiteter i punktform:

  • AIK spelar om SM-guldet i den allsvenska fotbollen! För den som trott annorlunda kan jag meddela att Solna-laget ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Det är ytterst trevligt att följa diverse nyheter och förändringar, ett nöje som kulminerar när man kollar match. Den kollektiva känslostormen det innebär att stå på Norra och skrika i förtjusning, ilska och desperation med tiotusentals supportervänner (ur alla samhällsklasser) är uppfyllande! När jag befinner mig i Lund följes matcherna på nätet, en syssla som kan vara nog så upprivande. Men härligt! Imorgon grämer jag mig exempelvis ordentligt över att ha retorik/reklam-lektion när laget spelar match bara timmen bort: mot Helsingborg klockan 18. Kom igen, Gnaget!

  • Rethosta. Vilket jävla gissel, för att uttrycka det kort. Häver i mig nya favorittét Lipton Green Tea Tropical Fruit och noskapin i mängder, bara för att inom en timme återigen sitta och rossla som en gammal kedjerökande gubbe. Dessutom har hostan Twitter, och noterade hur jag gäckade den tidigare idag: på storföreläsningen litet senare smög den upp på mig, tog strypgrepp och lämnade mig efter 15-20 host tårögd, svettig och ursäktandes inför mina bänkgrannar.
  • eee2010. LundaEkonomernas arbetsmarknadsdagar i februari nästa år. Jag har utnämnts till kommunikationsansvarig vilket framförallt innebär ansvaret över att den tjocka broschyren blir bländande snygg och formmässigt knivskarp. Det kommer att bli fett flash! Och lika fett med upptaget, men man kan ju bara älska utmaningen.

Dessutom börjar lägenheten komma i fantastisk form! Nu börjar jag låta som en inflyttad 27-årig karriärskvinna här, men vår tvåa i Ulrikedal sänker mig av förtjusning varje gång jag stiger innanför dörren. Att dessutom få dela den med kärleken, damn vad bra det kittlar i magen!

Till sist Hong Kong-magi ovan. Staden är magisk, det mesta är redan sagt. Kolla in!

Citizen Oketch

jupweb

Jag funderar på om statistikkursen är under kontroll, liksom The Rhetoric of Advertising in Modern Media som jag så flitigt tog på mig att läsa utöver den vanliga kursplanen. Kulturvetenskap alltså, vilken fröjd! Lokalen är stor, ekar och ger en känsla av att vara liten. Som i kyrkan som barn, det läskiga ekot och höga auktoriteten. Men innehållet är vasst, jag får hugga in på reklambegreppet, och lärarinnan bjöd på hemodlade ekologiska plommon första lektionen.

Sedan funderar jag på vilken konst jag ska be mor ta med från Stockholm, liksom om det är värt att köpa en trådlös router som stöder den så kallade 802.11n-tekniken (det var omständligt att reda ut det begreppet). Skulle förresten den handvävda afghanska (tror jag väl) mattan passa i hallen?

Sedan snubblar jag över trailern till Citizen Oketch, rycks ur mina patetiska besvär och funderingar, hamnar i en skitig slum i Nigeria, skäms litet, lägger filmtiteln på minnet, och går till sängs:

Formfrågor

PhillipLow(Via utmärkta Saker som inspirerar)

Hallå, kompis!

The Hong Kong Garden Take Away har bytt form, namn och mening.

  • Meningen är ny, eftersom min utbytestermin är över och detta inte längre komemr att vara en dagbok att förmedla mina upplevelser. Det kan låta dystert — men min tillvaro kommer för en utomstående inte längre vara lika intressant. Åtminstone inte riktigt ännu…
  • Namnet är nytt, eftersom det är mer kronologiskt riktigt (och låter tufft). Jag befinner mig på flykt från det post-Hong Kong jag oroade mig för i månader inför min hemkomst. På flykt från det innehållslösa och ointressanta, springandes mot brutna konventioner, självförverkligande och äventyr.
  • Formen är ny, med luftigare och mindre ordnad struktur och design. De ljusa färgerna kunde jag helt enkelt inte låta bli, de vill lysa upp min höst. Grafik, foto och andra estetiska uttryck kommer överhuvudtaget att ta mer plats än tidigare, den nya designen är anpassad för bild, snarare än text.

Min aktuella tillvaro är i övrigt charmant och bekväm: jag gör precis det jag vill göra. En lyx jag möjligen inte kommer att få uppleva på flera år, åtminstone under en längre period.

Nu börjar emellertid det ordnade livet ropa efter mitt deltagande, och inom två veckor befinner jag mig i Lund för kurs STAA01 (Statistisk grundkurs). Ett väntat men abrupt skifte i tempo. Men för stunden släpper jag det och lyssnar på denna fantastiska låt, och äter lite Ben & Jerry’s New York Super Fudge Chunk:

Tiden tickar

Det är fan vad högt klockorna i mitt huvud klämtar. Försöker fylla dagarna med nytta och sista-dagen-på-jorden-mässigt nöje. Mycket pyssel att ordna med packning och beklämmande farväl att säga! Jävlar, ja. Svär av upprymdhet gör jag också, ack.

Imorgon lämnar jag in datorn tillsammans med resväskan för en datakoma i en månad! Det betyder tyvärr lite bloggande, men jag lovar att kriga ut kommunikéer från mina resmål så ofta jag kan. Låt inte även jag och ni – mina tystlåtna läsare – överge varandra bara för att maj månad i Hong Kong går mot sitt slut!

Lugnar mig med en syntpärla, men bevare er för den hiskeliga videon. Jean-Michel Jarre – Live In Your Living Room

Återkommer snart, tills vidare en bild lika förvirrande som mitt nuvarande skick! Tagen utanför Macy’s i New York, julen 2006.

finabrillor

Kväker både sorgset och nöjt

narelle-autio-seventh-wave


Vår vackra utomhusbassäng
har två trampoliner, från vilka man får hoppa från under endast två timmar- på tisdagar och torsdagar. Idag var sannolikt sista gången, och vi passade på att leva runt som småbarn. Jag föll på rygg, huvud, nuts, fotsula och skrattade uppspelt varje färd genom luften! Den melankoliska himlen, den grå fonden till vår glada vattenlek skapade en ganska kluven stämning. Liksom jag, som både känner mig lycklig och ledsen över att snart lämna allt detta.

—————————————

Men ja, det är i sanning vrickat! Sista tentan är avklarad och så även studierna på HKUST. Det har i regel vart intressant, med undantag för en och annan pajaskurs. Vissa pedagosiska grepp är milt bisarra, men på det stora hela har jag lärt mig mycket. Campus är förutom gossarna och töserna som befolkar det, det jag kommer sakna mest. Det har vart fantastiskt!

Nu har jag fem dagars småpyssel och skålande innan vi pyser till Indonesien via Macau, och det hela känns surrealistiskt. Packa ner mitt Hong Kong-liv, lämna rummet, säga adjö till Michael, till alla. Fyfan.

—————————————

Förutom orgasm-fågeln (vars sång låter som en överspelad porrfilm, 3 gånger i minuten) bjuder UST:s campus på ytterligare ett Kalle Anka-djur: oxgrodan. Mer korrekt namn vore snarare kogrodan. Den kväker/råmar som besatt vissa kvällar — och detta hörs på allvar över hela det enorma campuset. På väg hem från Unibar häromkvällen återfanns två skojare i färd att diskutera något viktigt. Lyssna, det är helt vansinnigt!


—————————————

Till sist en Keyboard-cat på det, i all enkelhet:

Monkey Business

shit-its-raining

Var och kollade på apor idag. I skogen, i hällande regn. Det var kul! Alex dök upp i Hong Kong och jag bjöd således på en liten rundtur i stan. Det var mulet men trevligt! Vi träffade en skön fransman som ägnade sig åt lite allt möjligt, bland annat att köpa begagnade lyxbilar i USA och skeppa över till Ryssland, totalvägra tunnelbanetransport och vara allmänt trevlig.

Så istället för att trotsa dagens sjuka regn inne i stans hårdtrafikerade hetta och allmänna trängsel sade vi fuck it och begav oss ut till Monkey Mountain. Det är mycket riktigt ett apberg, överblickandes norra Kowloon och bjöd på en plaskvåt tvåtimmars-hike. Aporna var ganska reserverade eftersom det var folktomt, mattomt och regnigt. Det var iallafall en uppiggande (provocerande hurtigt ord i sammanhanget) promenix längs bergssidan.

Ett tag kändes det som Jurassic Park med fukten, den närmast tropiska växtligheten och alla konstiga insekter. Men snart fick vi se ett gäng apor i träden ett tiotal meter bort, och hur de studsade i vår riktning i höjd med trädkronorna. Det var en häftig upplevelse! Mot slutet fick vi dessutom se en rackare som satt och länsade en påse skivade äpplen, på bara en meters avstånd. Makalöst ballt!

Bilder från dagen, samt en på mig och ett oväntat stort Hong Kong-fan, samt en på Jackie Chans jeans:

Jag träffade precis en gammal vän

en_kar_gammal_van

Nämen!

Efter en dyster studievecka är det äntligen dags för roligheter. Middag i Soho, sen ut i LKF och irra! Nu väntar en 30-gradig, tät dimma likt en kulen morgon vid Sydkinesiska sjön. Hej!

Gräsklipparrace och kattfest

allis

Läser och myser gott åt Albins första tid med katten Boris. Charmerande typ, den där Boris! Påminner om Allis Katt, även hon en pärla som jag saknar här bortifrån.

—————————————————————————————

Room mate-Michael berättade en inspirerande historia häromkvällen. Han är från den lilla staden/byn Redcreek i New York, en stad på dekis med 600 invånare. Bland dessa invåndare återfinns Michaels vän, Terry, som till skillnad från sin kamrat aldrig lämnade Redcreek efter high school.

Terry lever ett liv lika enkelt som sin hemstad, och beskrivs ibland lite föraktfullt som white trash. Detta bekommer dock inte Terry, som istället fokuserar på sin stora passion här i livet: gräsklippar-racing. Dessa lawn mower-lopp går tydligen ganska fort eftersom de händiga unga männen (naturligtvis) har trimmat motorerna. Så var det en dag dags för lopp.

Gräsklipparna med respektive förare stod uppradade på lerbanan, och snart var det rafflande racet igång. Terry öppnade upp starkt, och låg till den fåhövdade publikens stora jubel först när sista varvet inleddes. Skulle han lyckas kamma hem sitt första lopp?!

Så är olyckan framme. Terry tappar kontrollen över sin gräsklippare – gamblade han månne för mycket när han trixade med motorn?! – och störtar av maskinen när den vräker in i en av höbalarna som står uppradade längs med banan. Terry bryter sitt ben, det splittras på flera ställen. Ingående operationer tar vid för att rädda benet på den unge mannen. Resultatslöst. Man tvingas ambutera. Gräsklippar-racingen hade skoningslöst skördat ytterligare ett offer.

Det vackra i berättelsen är emellertid att Terry inte lät sig brytas ner av olyckan, utan ordnade med en protes och kan än idag ses sitta i gräsklipparen, taggad till tänderna och redo för ett lopp. Så, eh, tänk på det. Störtar ni in i en höbal efter ett misslyckat gräsklipparrace gäller det att blicka framåt och jobba sig tillbaka.

—————————————————————————————

Dagens ormjävel: Jag i poolen, med mina desperata försök till att simma trots vänstervadens handikappsartade träningsvärk. Trodde jag, men istället var poolen stängd på grund av thunderstorm.

—————————————————————————————

En panglåt jag fann i Sophies mp3-spelare: Blondie – Heart of Glass. Disco! Och post-punk! I ett! En skitvideo dock, men låt den spela i bakgrunden och bli på prima humör.

Dagens kaka, ormjävel, kineser och låt

– (Går)dagens förtydligande: Jag och min room mate gör saker tillsammans — såsom att kolla på den djävulskt vassa tv-serien Mad Men. Det är smala slipsar, snygga suits och chauvinism på en väldigt välspelad och pricksäker (antar jag, känns det som iallafall – eller vad vet jag om hur det var på 1960-talet?) nivå. Inför detta gick vi till Park’N’Shop och handlade biogodis, för dagen småkakor. De hade motiv av djur på sig, och det kändes såklart spännande att få äta ekorre, kamel och björn. Men efter att vi betalat upptäcker vi att påsen inte bara var dyrare än vad som stod — den är ju vegetarisk! Den innehåller alltså inga riktiga djur. Bluff!

Bluffkaka

– Dagens vidrigaste ormjävel: Ormen som slingrade sig några meter framför mig när jag gick till poolen. Den var ruskig på alla sätt och vis: lång (över en meter), hal och betydande bred på sina ställen. Ingen trädgårdssnok alltså, utan en riktig dräpare. Dessa obehagliga as var min största rädsla inför min vistelse i Asien – och idag såg jag alltså en orm i sin naturliga miljö för första gången sedan den av bussen överkörda (haha!) huggormen på mitt landställe för tio år sedan. Har gått omkring nervös och äcklad hela dagen tack vare detta.

– Dagens trötta UST-student: Den unga damen som satt bänkgranne med mig i biblioteket, utslagen med huvudet rätt ner i bordet. Detta är en vanlig syn och du ser alltid ett antal sovande kineser i biblioteket, oavsett tid på dygnet. Stackaren!

På bilden lite lik hon i The Ring. Se upp!

– Dagens kines: En viss William mötte upp mig för att köpa min oanvända redovisningsbok. Han var jättetrevlig och frågade nyfiket om Sverige och min vistelse här. När jag berättade att jag vart runt i Kina och varmt uppskattat fastlandet sken han verkligen upp! Han log så brett och såg nästan generad ut när han berättade hur glad detta gjorde honom. När jag frågade om han var från Hong Kong blev han dock genast lite dyster och sa “No, Hong Kong people are handsome and beautiful. I’m from mainland, and I’m ugly…

— “No, you are beautiful William!borde jag naturligtvis ha sagt, men jag hade bara känt honom i tre minuter – dessutom hade hans feta hy och acne hade gjort min tröst till något av en lögn. Jobbig sits! Jag fick bara ur mig “No! What! Haha! That’s not true! I thought you were from Hong Kong!” och skämdes, rundade av samtalet och gick.

– Dagens låt: skandinaviskt finlir med svenska Karin Dreijers magiska röst, norska Röyksopps electro-komposition och danske Trentemøllers techno-edit.

Mustascher, söndagschillande gamlingar och Lofoten

proffsskagg

En av mina favoriträtter bland campus restauranger är LG1:s honungsglaserade bbq-pork med ris och sallad. Det är en enkel men välsmakande anrättning, och kostar inklusive ett glas dryck 20 väl värda pix! Ett stort problem är emellertid karln/gossen (åldern är mycket svårdefinierad, han kan vara mellan 15 och 40 år gammal) som styckar köttet åt en.

Han har en rent ut sagt vidrig ansiktsbehåring på sin ena kind. Det rör sig antagligen om ett födelsemärke, varifrån det växer 10-15 långa, svarta, liksom borstiga hårstrån. En liten ensam, motbjudande klase strån som effektivt bryter ner min apitit och lämnar mig både förvånad och äcklad. Varför är den där?

Dessa tveksamma hårarrangemang är återkommande i Kina. Det handlar inte bara om att de skägg eller mustascher som väl förekommer är skrattretande glesa och gärna allmänt ruskiga; det tycks råda något samhälleligt avtal att om du utrustats med detta genetiska skämt är det din jävla skyldighet att visa upp det för världen.

Köttstyckarens oförmåga att göra sig av med sina snuskiga strån – när man dessutom har valt en karriär inom restaurang – är alltså ett riktigt mysterium. Möjligen finns det någon kulturell förklaring jag missat, men mitt tips är att de helt enkelt måste börja spara tidigt för att nå upp i gubbens här ovan klass. Det hela har rubbat mina koncept så till den utsträckning att nedan musch imponerande. “Vilken rik ansiktsbehåring han har, där!”:

rik_musch


tantfest_och_en_gubbe

Bonusbild: ett gäng gamlingar som satt och åt lunch utanför McDonald’s idag. Till skillnad från i Sverige där ett liknande sällskap hade inneburit kackel och rabalder, var det här ett avslappnat gäng. De kickade verkligen tillbaka och chillade, det var härligt att se! En ensam gubbe bland ett gäng tanter. Snyggt!


Söndagstjänst: Tøyen – Indipindia är norsk electronica med indisk krydda. Lovligt skruvad video med halvnaken snubbe som springer omkring på Lofoten. Jag har för mycket brand management och judgment and decision-making i huvudet för att orka med någon utförligare analys, men det är ett himla gung i låten!

Good Times

love

1) Den 16 maj 2008 lyckades jag äntligen få med mig några kompisar till Discobedience, Smålands nations technoklubb jag velat besöka ändå sedan jag flyttade ner till Lund. Bland dans, medryckande musik, laser och rök träffade jag caroline och sedan dess har min tillvaro blivit så mycket vackrare, rikare och roligare.

2) Olle Hund fyllde nio år igår. Han är världen larvigaste typ och jag uppskattar honom väldigt. Titta på detta oroade och rara ansikte:

olle

3) Den svenska sommaren ser allt mer ut att komma att handla om att sitta bekvämt och läsa en bok, prata strunt med vänner och leva det enkla livet. Mitt CV har fått förgylla några rekryteringssiter, men hemkomst i tidiga juli försvårar sommarjobbsambitionen.

4) Hittade en fantastisk sida som visar pinsamma familjefoton. Dålig smak och fniss utlovas  på Awkward Family Photos.

5) Till sist en svängig låt. Österrikisk jazzgubbe med fallenhet för elektronisk musik har blivit ytterligare technofierad: Louie Austen – Hoping (Matthew Herbert’s High Dub) (Klicka på länken för att spela upp låten direkt på sidan)

Multiplicera Mera

wave_hokusai

Jag sitter och plitar på vad som kunde ha vart terminens mest spännande uppsats: min personliga Code of Ethics. Ganska snart insåg jag naturligtvis att ett solitt arbete kräver betydligt mer slit och självrannsakan än en aftons arbete, och istället blev den roligaste delen att skriva min personliga bakgrund:

Most of my closest and oldest friends from Stockholm have roots far from Sweden. Meeting kids with parents from Argentina, USA, Poland, South Korea and Iraq gave me much valued insight of the ways other cultures tries to make sense of the secular welfare state that is Sweden. Meanwhile, I developed an early curiosity that led me to explore as many subcultures as I could possibly come in contact with: the technology-driven computer gamers, the neoliberal know-it-alls, the lawless graffiti writers, the ambitious preppy students, the Ché Guevara-inspired socialists, the romantic philosophers, the music and nightlight enthusiasts continuing with the travel loving explorers of cultures everywhere.

Självgott månne, men jag tror bestämt att det stämmer.

Som en paus i bestyren ser jag en för ovanlighetens skull fyndig reklamfilm för en finansfirma. Jag vet inte om det är jag som skadats av business-jargongen här på HKUST (även om den i recessionstider är bra mycket sundare än vad jag misstänker att den vart tidigare år), men jag fnissade lite åt den. Istället för den smaklösa soppan av tjurar, bilar, prestanda, och termer som derivatives, asset management och mutual funds illustrerar reklambyrån snitsigt de finansiella institutionernas kärnfunktion: att trolla fram nya pengar med hjälp av redan existerande.

(Via: Realtid.se)

Hong Kong Street Style

ecstasy

Gossen ovan med den besynnerliga t-shirten gjorde mig häpen, och jag trängde mig genom tunnelbanevagnen för att undersöka den unge mannen och hans bisarra uppmaning att avnjuta hallucinogent amfetamin. Trots en inledande genans gav han till sist vika och lät mig fotografera honom, och någonstans i hans pojkaktiga fnitter insåg jag att han kanske inte riktigt var den skruvade ecstasybrukare jag hoppats på.

Var i stan för att åka upp i 2 IFC — jättehuset i vilket Läderlappen flyger in och kidnappar en skurk i The Dark Knight. Utsikten var som väntat häftig, men tyvärr bara ut över Hong Kong Island. Vakterna ledde runt mig och Micke och “Sir!”-tilltalen regnade över oss, medan vi bara fnissade åt den hövliga uppmärksamheten.

Därefter skulle jag leta efter en mp3-spelare i Golden Computer Center (MTR-station Sham Shui Po) eftersom jag i söndags nåddes av beskedet att min gamle trotjänare iPod Photo 20GB har gått bort. Min fyra år gamle vän hade länge dragits med moderkorts- och hårddiskrelaterade sjukdomar och fick ett anfall i förra veckan. Han rusades till reparatören som nyligen meddelade att ny hårdvara skulle kosta 700 HKD.

Jag fällde en virtuell tår, tittade på bankkontot och beslöt mig slampigt för att skaffa en yngre och billigare modell.

Det var i alla fall en märkligt svår syssla, och efter en timmes letande i det ganska frenetiska varuhuset gav jag upp. Att mina pengar inte lyckades lämna plånboken i den miljön är för mig ett stort mysterium — jag får istället styra kosan till Mong Kok, ta ett djupt andetag och pruta till mig en spelare där istället.


En av mina absoluta favoritbloggare Albin har upprättat en ny blogg för att täcka förberedelserna, mottagandet och vänskapen med katten Boris. Han har till och med upprättat en YouTube-kanal för att förse oss med Boris-relaterade filmer. Trogna läsare kan kanske ana hur mycket jag uppskattar det initiativet! Titta in på En katt som heter Boris.


Discobelle tipsar om en ny låt av Fibes! Oh Fibes! Gruppen har jag väl annars lite svårt för, men detta svänger mig runt och runt. Fin video också!

Play him away, keyboard cat!

berlin

Jag har helt vansinnigt många myggbett, sju-åtta stycken bara på min vänstra axel närmare bestämt. Skriver en uppsats om min “etiska kod”, för en kurs som är obligatorisk för alla konkurrensskadade stackars full time-elever som fått kompromissa på utvecklandet av en egen värdegrund till förmån för Den livslånga hårda slitet.

Johannes och jag pratar lite över internet och han skickar mig ett parti techno av toppklass, och jag hamnar i ett plötsligt stockholmsskick och ser fram emot sommaren. Hösten också, när allt kommer omkring. Grundkurser i statistik och handelsrätt på Ekonomihögskolan må låta oerhört besvärande i denna härliga Hong Kong-tillvaro, men det kommer att bli bra till slut. Alla larviga och kära vänner där, jag saknar er!

Har dessutom fortfarande inte rekognoscerat tillräckligt i Köpenhamn. Och Berlin då, där har jag inte vart sedan i nian! Länsbussar och -tåg över Skåne med stora åkrar, gallerier och dramatiska hösthimlar kan också vara allt som behövs!

Men just nu älskar jag Asien, och finner ro i det faktum att jag vid varje tvivel på min egen tillvaro kan finna evig räddning i min nyfunna godisbutik på internet: Play him off, keyboard cat. Denna briljanta kombination av människor som ramlar på ändan och slår sig, och en katt iklädd en morgonrock i silke som lirar piano har sedan igår lämnat mig och room mate-Michael tårögda av skratt vid upprepade tillfällen:

Mister P

mr_p

Mindes just en vrickad episod från Shanghai, från just efter att vi anlänt till People’s Square (en stor, grön mötesplats mitt i staden). Vi irrade runt letandes efter våra kamrater som redan var på plats, då herren till vänster i bild tittade fram. Han hade ett käckt leende, paraply och talade god engelska. Han kallade sig själv för Mr. P och var visst lärare i engelska.

Han berättade att han några år tidigare arbetat tillsammans med en svensk lärarinna, och visste således det mesta om Sverige. Han började sjunga djärva tolkningar av ABBA och Roxette medan han ledde oss rätt, hela tiden väldigt raskt och med hög röst. Hans intensiva men vänliga sätt var förvirrande, och vi visste inte riktigt vad vi skulle göra med gubben. Skulle han blåsa oss, var han sjuk i huvudet, eller bara vänlig?

Så strax innan vi skiljs åt frågar han Erika om hon inte kan hjälpa honom med en sak. Jaha, ja, nu kommer det, tänkte vi. Men han ville inte ha pengar, eller ja. Ur fickan tar han en svensk femkrona, som han enligt egen utsago burit med sig i åratal, och frågar om han inte kan få växla den mot några yuen. Vi tittade häpna på den blänkande pengen. Första gången på tre månader man ser svenska kronor, i handen på en gubbe i Shanghai. Erika gick med på det hela, de bytte slantar, och vi sade sen adjö och tackade Mr. P för allt. Sjukt!

Min room mates namne

Middagen var suverän! Smakade gott, hängde med de lokala studenterna, fick en fotoram med texten:

Dear member,
Thanks for giving the greatest time to us.
Love,
Vista

Den konstiga men hjärtliga engelskan, det faktum att hela ramen är hemmagjord i papp, den obegripliga texten på kantonesiska fasttejpad bredvid… Så talande för deras fina gemenskap. För varje dag uppkommer numera moment av “sista gången”, liksom denna middag. Och terminen rusar mot sitt slut. Trist!

Över till något roligare: jag och Michael pratade lite om familjen, våra namn och sådant. Så på skoj ville Michael Neal se vad en sökning på sitt eget namn på Google gav för resultat. Notera den näst översta träffen:

avbildning-1


avbildning-2


avbildning-3

Detta kanske inte är något att skämta om — HIV är fasansfullt och många människor har lidit på grund av den här mannens perverterade psyke. Men jävlar vad vi skrattade!