2LAX9: Hong Kong


Vilket jävla år! Med inspiration från Martins återblick och vetskapen om att 2009 var mitt bästa, händelserikaste och mest spårat underbara år någonsin, kan jag inte göra annat än att sammanfatta! När jag vart så flitig med bloggen kör vi en liten restrospekt i tre delar:

1/3 Januari-april: Vinter/vår i Sverige och Hong Kong
2/3 Sommar: Asien med Caroline, tillbakalutat chillande i Sverige
3/3 Höst/vinter: Den som var dömd till utslätad tristess, men blev grande och skinande av guld


THE HONG KONG GARDEN TAKE AWAY | JANUARI

STOCKHOLM Årets inleds bakfull efter en blöt nyårsafton — damn, om några veckor ska jag till Asien och Hong Kong i ett halvår!

Rullar ut från Centralen för hundrade gången känns det som, på väg mot två ödesmättade sista veckor med Caroline i Lund innan avfärd den 27 januari till HK. Säger adjö till gossarna, familjen står på perrongen och vinkar, känslomässigt och sådär.

LUND Skolledigt irrar jag runt i staden på ärenden, försöker få dagarna att få fortare och långsammare. Det oundvikliga avskedet kommer närmare och närmare och känslan kan väl enklast beskrivas som fullkomlig ambivalens.

Till konstmuséet Louisiana i Danmark på trevlig helgtrip med C. Tänk, vi gav varandra samma resa i julklapp. Fan vad bra vi är!

Har mitt livs jobbigaste morgon den 27 januari när C åker till skolan och jag är kvar i lägenheten. Är inte kvar när hon kommer tillbaka, och vi ska inte ses på fem månader.

Särskilt smarriga inlägg:
JAG HAR FORTFARANDE INTE FUNNIT DET JAG LETAR EFTER torsdag 15 januari (Första inlägget i den här lilla journalen)
ANDY WARHOL OCH JAG torsdag 22 januari (Jag designade en fin affisch till Caroline, eftersom jag inte kunde ha den där jäveln Warhol ensam i lägenheten med henne)
DET ÄR JU ÄNDÅ SISTA GÅNGEN PÅ FEM MÅNADER fredag 23 januari (Spritromantik à la Lund, strax innan avfärd till HK)


THE HONG KONG GARDEN TAKE AWAY | FEBRUARI

SAS till Frankfurt, därefter till Hong Kong. Allt är märkligt. Flygplatsen: äter en bisarr korvanrättning, saknar C, noterar att de har en Privatebutik som säljer färgglada dildos bredvid toaletterna. Landar i Hong Kong i mina lila byxor, är längst i landet, och redo för allt och ingenting.

HONG KONG Omtumlande, löser det hela med två rejäla utgångar första och andra dagen. Träffar massa folk, inklusive Michael Neal – min fantastiska rumskamrat för de kommande månaderna. Han är en kanonkille och jag pustar ut och blir lyckligare för varje dag som går.

Särskilt smarriga inlägg:
FUKTEN SMYGER UPP PÅ MIG lördag 14 februari (Betraktelser över kombinationen bakfylla/sjuk luftfuktighet, och Hong Kongs bästa budgetrummel)
QUEEN SPA – EN BISARR OCH LUXUÖS HELG I SHENZHEN tisdag 17 februari (Foto och text från en helt vansinnig spaupplevelse)
STUDENTIKOSA UPPTÅG À LA HONG KONG onsdag 18 februari (Studentlivet på min skola, ganska långt från nationer och kårer…)
I TUSEN BITAR lördag 21 februari (En galen kväll till)
ATT FYLLA ÅR I HONG KONG tisdag 24 februari (Fantastiskt videoklipp där Michael utsätts för Foursters brutala födelsedagsfirande. Kolla! Det är helt sjukt!)


THE HONG KONG GARDEN TAKE AWAY | MARS

MANILLA/PUERTO GALERA, FILIPPINERNA Ser den största sociala misären i mitt liv. Manilla är lite av ett helvete, framförallt om du är en fattig 15-årig flicka från landsbygden och tvingas underhålla ett gäng koreanska gubbtjuvar på tjänsteresa. Vi får se massvis, sedan en vacker paradisö. Kontrastrik weekend.

HONG KONG UNIVERSITY OF SCIENCE AND TECHNOLOGY, HONG KONG Läser vassa kurser i beslutsfattande och varumärkeshantering. Asiatiska universitetsväsendet är en blandning av den amerikanska högfärdigheten och kinesiskt slit av kulturrevolutionärt snitt. Inser att vår västerländska generations barn och barnbarn kommer arbete som portiers och toalettstädare åt kineser inom 100 år. Tur att jag är död då!

HAINAN, KINA Åker till Kinas Hawaii, det är varmt och skönt men i övrigt Kina möter Ryssland i en charterortsröra. Vrickade nattklubbsupplevelser och god mat

Särskilt smarriga inlägg:
NÄRA ÖGAT måndag 2 mars (Jävligt bra referat från vår dag i Manilla. Vapen och prostituerade och några livrädda gossar)
FOURSTER FOOD STREET onsdag 4 mars (Fin gemenskap i korridoren, med BBQ på innergården. Konstiga maträtter och sådär.)
EFTER REGNET fredag 6 mars (Vackra bilder på ett regnigt campus)
MATFEST, MATFEST HELA DA’N fredag 13 mars (Passionerat matreferat från Lardo’s Steak House)
SUPER GOOD FEST lördag 14 mars (En bra kväll med finbesök från Singapore som slutade med efterfest i takpool på Four Seasons)
HAINAN DAG 4: MATFEST, STRANDSPARKAR OCH TANT PÅ MOTORCYKEL onsdag 25 mars(Vår vrickade charterhelg på Kinas Hawaii. Bilder och sjuka klubbar)
HAINAN IGEN: KYCKLINGFÖTTER OCH DIOR VIP torsdag 26 mars (Mer om vår vrickade charterhelg på Kinas Hawaii. Bilder och sjuka klubbar)
ATT FÖRLORA EN VÄN torsdag 26 mars (Mina solglasögon visade sig vara direkt skadliga, en upprörande text)


THE HONG KONG GARDEN TAKE AWAY | APRIL

SHANGHAI/BEIJING, KINA Dricker öl i Shanghai och överrumplas av naturskönhet när vi vandrar längs med kinesiska muren och bara ser himlen och den människorfria naturen åt alla riktningar. Kärleksförklaring till hela upplevelsen i länklistan nedan! (KINESISK NATURSENSATION)

HONG KONG Klipper mig hos skolfrisören under oroliga former, rumlar vidare i Hong Kongs uteliv. Har en härlig heldag med Micke, Michael och våra två hongkongesiska kamrater Roger och Jonathan.

Särskilt smarriga inlägg:
DAGEN I BILDER onsdag 1 april, 2009 (En vanlig dag i Hong Kong)
FEM GRABBAR PÅ SPRÅNG söndag 5 april (Om vårt härliga heldag, se ovan)
MITT KINESISKA HÅR onsdag 8 april (Jag gick till frisören, och det blev komplicerat)
KINESISK NATURSENSATION måndag 20 april (Kinesiska muren, en otrolig upplevelse)
HIMMELSKA FRIDENS TORG 05:34 onsdag 22 april (En ruskigt fet klubbkväll i Beijing kan bara avslutas på ett sätt: se militärparad med 2000 kinesiska turister halv sex på morgonen)
I DEN HEMLIGA TRÄDGÅRDEN tisdag 28 april (En vacker promenad på campus)


THE HONG KONG GARDEN TAKE AWAY | MAJ

HONG KONG Man har just börjat känna att man bor i Hong Kong när terminen börjar närma sig sitt slut. Inga längre resor under maj månad, dels på grund av en ansträngd ekonomi och en viss plugginsats, dels det faktum att 4 veckors resande väntar efter terminens slut. Lever friskt med utbytesvänner i HK, hyr en båt för att kryssa runt i Sydkinesiska sjön, lirar pubgolf, och ägnar mig åt allehanda smaklöst rolig verksamhet.

Särskilt smarriga inlägg:
THE HAIR STOOD ON MY ARM söndag 10 maj (Pubgolf, båttur, fest)
HONG KONG STREET STYLE tisdag 12 maj (En skön kille på stan, dagens outfit och lite diverse!)
MIN MUN BRÖT IHOP AV NJUTNING lördag 16 maj (Det bästa du någonsin smakat, eller sötaste iallafall)
DAGENS KAKA, ORMJÄVEL, KINESER, OCH LÅT tisdag 19 maj (Bra listformat och lustiga detaljer)
MONKEY BUSINESS söndag 24 maj (Jag och Alexandra gick ut i spöregnet och jagade apor)

Ur arkivet: Spritresa till Puttgarden (Schnitzelsafari)

Hallå igen vänner! När ett fantastiskt (ur egen synpunkt, mänskligheten har haltat lite) år och decennium lider mot sitt slut verkar det inte mer än rimligt att plocka russinen ur kakan och uppmärksamma det som uppmärksammas bör. Med tanke på den här självgoda bloggens inriktning kommer denna retrospekt givetvis dedikeras åt undertecknads åstadkommanden med pennan och designprogrammen.

Först ut: en studentikost doftande artikel jag skrev för LundaEkonomernas finfina kårtidning Nådiga Lundtan med anledning av den regelrätta spritresa som gjordes till tyska Puttgarden en kylig vårdag 2008. Ett särskilt trevligt utdrag:

Dessa jämförelser tar dessutom inte i beaktning de ofta rysligt förmånliga tillbud (extrapriser), och framförallt inte de närmast bisarra specialsorterna som Systembolaget har självaktning nog att inte låta rymmas i sitt ordinarie sortiment. Vad sägs till exempel om Boris Jelzin Bag in Box-vodka om tre tvivelaktiga liter. En pappbox med en poolbadande, leende flintskallig man med ett större dricksglas vodka i högsta hugg blir din för 246 kronor.

På Sprit- och Schnitzelsafari Genom Tre Länder (PDF 2 MB)

The Hair Stood On My Arm

Vilken helg! Efter en krävande och dryg vecka i skolan stod fredagsaftonen för The Hong Kong Open 2009 — den mest dekadenta golfturnering som någonsin skådats. I kort: iklädd golfkläder och tillhörande leksaksklubba skulle ett sällskap på 20 manliga tävlanden från UST ta sig förbi 9 hål i bardistriktet Wan Chai med det explicita målet att dricka diverse tvivelaktiga drycker på kortast möjliga tid. Denna charterortsaktivitet var svinig, obegripligt berusande och svårslaget rolig. Det sjöngs och skrålades, spelades på en medhavd trumma i takt med att våra sinnen obönhörligt grumlades. Om någon arbetsgivare läser detta: kontakta mig med information om positionen så skickar jag er mitt CV.

hko2009

Dagen efter steg jag upp i ett förväntat mardrömslikt skick redan vid 10-snåret, av den enda anledningen att jag en timme senare skulle ut på sjön. Det organiserades en båttur runt i Sai Kungs skärgård där 50 av oss skulle sola, bada och ta något gott att äta och dricka (burr). Efter en härlig lur i skuggan kom jag snart tillbaka på banan, och den väldigt angenäma dagen avslutades sedan med en smarrig middag i en närliggande fiskeby.

batbat


Elva timmars nödvändig sömn senare sitter jag här i ett belåtet skick inför dagens studiemässiga göromål. Jag ska tjusa PowerPoint och lura Word för den ungefär tiotusende gången. Som utmärkt försening och trevlig musik kommer här två bra låtar att lyssna på innan vi sätter igång med dagens ärenden:

bill-callahan

Bill Callahan Eid Ma Clack Shaw (Klicka för att spela upp direkt här på sidan)
Det ligger något vackert över den grova stämman och klara texten. Kanonlåt!


ellie-goulding-2

Ellie GouldingStarry Eyes (Klicka för att spela upp direkt här på sidan)
På andra sidan jorden från den första låten, men ändå en söndagspärla som får mig på ett härligt humör. Londonbrud sjunger bra över Frankmusiks produktion. Klick, klick!

(Via: bananas foster)

Valborg/första maj, med en twist

clearwaterbaybeach

Ah, närmare 30 grader och solsken deluxe. Hur mycket jag än saknar Lunds Valborg/första maj tror jag att detta kan bli riktigt bra — det är någon slags strandfest som goes down på Clearwater Bay Beach (bilden ovan, kvack!) och det ska såklart bli festligt.

Valborgsaftonen var mellanstadiedisco på skolan. Internationella heltidsstudenterna tog till sin årliga krök vilket resulterade i avsvimmade gossar och flickor, ett litet slagsmål och toga-tema. Fest!

Dagens outfit
blir mina tärda svarta shorts, vitt weekday-linne, mors vitröda halsband med suicidal-touch samt Mao-medaljongen jag köpte på Himmelska fridens torg. Nu ska jag njuta av 24 timmars frihet innan skolans maj-offensiv skjuter ihjäl mig för gott. Hej!

Hong Kong Hundra

Vi hade bestämt att träffas klockan 12 för en strandutflykt. Perfekt, göra något av lördagen! Döm dock av min stora glädje när jag efter fyra timmars sömn vaknade klockan elva av ett massivt regnsmatter. Regndropparna botade mitt dåliga samvete och jag kunde belåtet sova bort ytterligare två timmar.

Gårdagen bjöd på tyska språklektioner, lite prima Buddha Lounge-techno och en på det hela taget bitande snål afton som bland annat innebar 7Eleven-öl och sänggång med hungrande mage med anledning av bortprioriterat nattmål. När det just börjat ljusna ville delar av sällskapet åka till Ocean Park, bryta sig in på anläggningen och därefter simma med delfiner. Ett i efterhand klokt beslut innebar att vi istället styrde kosan hemåt…

Lördagen spenderades istället med en härlig promenad i stan. Det förgiftade duggregnet tecknade – av neonljusen extra glänsande – speglar på marken, och jag kunde bara njuta av Hong Kongs fantastiska skyskrapslandskap. Färjan över från HK Island till Kowloon var som vanligt lika förtjusande den.

Därefter österut för att gå på det första biobesöket på 3-4 månader. Jackie Chan spelade i en lätt bisarr gangsterthriller vid namn Shinjuku Incident, en Hong Kong-producerad våldsfest som ändå var underhållande mycket på grund av miljöerna (kinesiska immigranter i Japans yakuza-värld). Jag ger filmen tre avhuggna händer av fem möjliga.

Jag noterar också att detta är mitt hundrade inlägg på The Hong Kong Garden Take Away. Det är roligare än någonsin att skriva, och av besökarstatistiken att döma tycker också en bunt av er om mina små redogörelser. Ni vänner som skriver kommentarer ska veta att inget gör min internetrutin gladare än att upptäcka era inlägg. Det värmer nästan märkligt mycket, och jag välkomnar alla att skriva om ni klurar över något (rörande Hong Kong, kattungar, fest, livet)

Avslutar det hela med några mobiltelefonbilder tagna de senaste dagarna:

1) Vi måste skrapa ihop ”research credits” i några kurser, vilket bland annat går ut på att besvara enkäter. Dessa vansinniga frågor hade mycket lite med studien i sin helhet att göra, och lämnade mig väldigt förvirrad. Övriga frågor inkluderade: favoritfärg, favoritskor (!) och hårtyp (curly eller straight).

2) Utanför Sai Kungs lokala McD’s (där vi inte åt, tro det eller ej) satt en herre med ungefär sju rullar maskeringstejp och två kaniner. Jag bad till morotsgudarna att djuren var sällskap och inte ingrediens till hans middag.

3) Däckad köksanställd i ett hörn av skolans food court. Klockan var ungefär tre på eftermiddagen och detta är bara tråkigt.

4) Skyskrapserotik #1: Från vänster Bank of China, randomhus, HSCB.

5) Skyskrapserotik #2: Two International Finance Centre (88 våningar, 415 meter hög, fenomenal)

6) Filmaffish för en till synes mysig rulle av Nightmare Before Christmas-snitt. Charmerande namn och utseende på huvudpersonen, bekant på något vis…

7) På väg hem upptäcker vi Foursters senaste projekt. De bygger ett hus om ungefär 6*6*6 meter som av någon anledning ska stå i skolans atrium. De hade ett metallskelet färdigt vid tolvsnåret, men lovade att försöka vara klara innan söndag morgon. Vi erbjöd vår hjälp, men de skulle visst klara sig.

Civiliseringen som gick om intet

marsch

En härlig dag är i görningen! Äntligen förmådde jag mig själv att lämna campus där jag sedan i lördags suttit och kultiverat en frustrerad klaustrofobi. Till lunch visade jag Michael och Eugene till Lardos Steak House, denna sirloin steak-bordell. De jublade förväntat åt den prisvärda och miljövidriga måltiden, liksom jag.

Efter dagens sista lektion bar det sedan av till trevliga orten Sai Kung en kvart bort från skolan. En burmes och hongkonges visade vägen, och visade sig vara trevliga bekantskaper båda två. De tycktes ha en förkärlek till att spela på fotboll och god mat, två helt klart charmiga laster! De visade oss till en thailändska restaurang (Sawadee) som var superb! Måltiden inleddes med en vansinnigt kryddig soppa och därpå en serie fantastiskt smarriga tillrättningar som motiverade sammantaget två slanka flaskor Singha.

Stärkt av den annalkande helgen och måltidsdrycken återvände jag till skolan. Kvällens alternativ låg ännu öppna, och jag upprepade noggrannt för mig själv den senaste tidens mantra. Mindre rumlande — mer upptäckter och upplysning. När det emellertid nu har visat sig att Michael (room mate och middagssällskap) ska spela kort, alla andra klär sig för en afton på stan, och mitt lätt ölstinnna tillstånd omöjliggör en produktiv kväll hemma, står det klart vad jag har att göra.

Snöra det slitna paret Converse, smidigt plocka 3-kronorsöl ur kylen på Park’N’Shop, och inspireras av bild ovan och citat nedan.

Jag misstror kameler. Och för den delen alla andra som kan klara sig utan en drink en hel vecka.

Joe E. Lewis

Himmelska Fridens Torg 05:34

mina-fans-s

Det var en helt fantastisk afton och den sista i Beijing. Aftonen tog sin trevande början i hostelets bar och vi visste inte riktigt vad vi hade att vänta. Någon dåre hade satt på Sex and The City-filmen på TV:n och där satt jag och drack Tsingtao i generösa volymer, ganska tagen av sörjan som visades. Så gick det plötsligt upp för oss vad målet med vår kväll var — vi skulle såklart se flaggceremonin på Himmelska Fridens Torg vid soluppgången!

Att snabbt rusa i säng och ställa ett gruvligt tidigt alarm fanns naturligtvis inte på kartan, utan taktiken blev fylleribaserad. Snart samlade vi några tappra själar och rusade ut i natten. Efter det fjärde mobillarmet inne på en klubb, många timmar senare, hoppade vi in i en taxi och kryssade överförfriskat mot torget. Härligt! Vad har vi att vänta egentligen? Några militärer och morgonpigg gammal gubbe kanske.

Snarare tusentals människor. Det var helt vansinnigt: i mörkret syntes tiotals turistbussar och människor strömmade till torget i stora nummer. Vi var helt ställda, vad var detta egentligen? Det var den kinesiska diktaturens bästa partytrick hittills: att lyckas samla människor i alla åldrar, på ett torg, med pappersflaggor och jubla åt en daglig flagghissning klockan 05:34 på morgonen. Vi tog seden dit vi kommit, köpte två flaggor var, och sprang lyckligt mot folksamlingen.

Vi var fasligt tankade, packade helt enkelt.

Det handlade emellertid om en väldigt älskande och vänlig berusning, och vi gjorde succé på torget. Jag och Micke tog i hand, vinkade och sade glatt ”Ní háu!” till alla vi såg. Efter ett tag drog den korta flaggceremonin igång, men var snart över och det nu ljusa torget var i upplösning – och de många besökarna passade på att gå fram till de två extra turistattraktionerna.

Det arrangerades galna mängder kort där vi poserar med allehanda människor, folk fotograferade öppet och i smyg och vi var för ögonblicket större än både Mao och den kinesiska flaggan. Jag blev generad och ville nästan gå hem, aldrig hade jag sett på maken till uppståendelse – ja, hysteri! – kring min egen person. Makalöst!

Jag väntar ännu på merparten av bilderna från denna sjuka episod, men har tills vidare den riktiga godbiten ovan att gotta mig åt. Jag älskar Kina!

Hainan igen: Kycklingfötter och Dior VIP

Dagboksinitiativet kom av sig, men den andra dagen i Hainan var iallafall till stor belåtenhet. Den inleddes på den rena men populära stranden där vi med trängdes med kinesiska semesterfirare och några backpackers. Strandliv har sedan mina motkulturella gymnasieår vart jämställt med meningslöshet — fast då jag nu låg och lyssnade på några favoritspår i iPoden över en flaska öl med solen generöst gungande över mitt svettiga och allt lugnare huvud, fanns det inget utrymme för klagomål.

Dagen spenderas i en liknande, stilla takt där jag allt eftersom rättade mig in i charterortsnormen där min funktion är att äta, dricka, sova och obekymrat upprepa i fyra dagar. Middag avklarades lika delikat som vanligt, med undantag för kycklingfötterna som återfanns i en av tallrikarna. Den enda som vågade sig på denna vidrighet var Gruda, vår underbart oberäknerliga och äventyrslystna polack som dagen till ära fyllde år. Bedriften firades genom att födelsedagsbarnet glatt införskaffade en pava tequila och vodka. Nu skulle det firas, ikväll hade vi ork och nu skulle klubblivet undersökas.

Det är en imponerande fart på charterortsfyllan utanför vårt hostel. Till min stora förskräckelse upptäcker jag en liten flaska med högst bekant etikett. Vänner från Stockholm känner igen den som motoroljan och det handlade alltså om den överjävliga kinesspriten som jag köpte med från Beijing 2006. Den är obeskrivligt äcklig och förnedrar allt i dess väg. Det är alkoholdryckernas svar på att äta avföring och skjuta sig i foten medan någon kasta dartpilar i ryggen på en. Fenomenalt snuskigt återseende som dock får fart på alla inblandade! (Herrarna i Lund: detta är alltså inte den vämjeliga drycken som stått hos Nils i ett år, den såg jag istället reklam för på tv. Arma kineser!)

En taxiresa bort ligger klubben vi fått rekommenderad för oss, och den är i sanning helt briljant. Dior VIP heter den, logon är stulen utan betänkligheter från modemärket – och dansgolvet är som en studsmatta! På riktigt alltså, det var som plast som gungade upp och ner vilket gav en hoppmatteeffekt. Helt fantastiskt, och när de lirade någon knäpp (förmodat rysk) houselåt var det eufori på hög nivå! 52 öl beställdes för några hundralappar och sällskapets lycka var gjort. Födelsedagsbarnet strippade, dansöser i glasburar kom fram och artistuppträdanden tog plats på bardisken. En sjuk tillställning som lovar gott inför Shanghai och Beijing om några veckor!

Därefter gick vi vidare till ytterligare något vrickat ställe där jag skålade med halva Kinas befolkning, imponerades av en sjuk inredning med typ klockor och kugghjul och bjöds på prima whisky/iste-drinkar som serverades med sötsatta popcorn. I tillståndet man befann sig i var allt förvirrande och förtjusande. Hamnar förr eller senare i en trång taxi hem, köper en suverän majskolv på matståndet mitt i gatan där folk i alla åldrar sitter och äter mellan ungefär 3 och 6 på morgonen. Som det ska vara!

På lördagen smiter vi tre herrar i rum 202 mycket försenat till en avlägsen strand som kallas Surfer’s beach. Enligt Lonely Planet är den en av de bästa surfstränderna i hela Kina och kommer att vara exploaterad till tusen såfort tjingarna upptäcker surfbrädan. När vi anländer står iallafall solen på topp, stranden är tom på folk och serveringen en bit bort serverar nymalet kaffe och 10-kronorsöl. Jag börjar lära mig det här strandlivet nu.

Räkan

Söndag kväll och utmattad efter en fantastisk helg, samt det faktum att det nu stundar fyra dagars intensivt och fattigt slit innan jag åker till Hainan. Gårdagen bjöd på ytterligare en stökig afton på Volar med omnejd, och avslutades förvisso inte med någon pool men dock med en prima kebab! Jag mådde i sedvanlig ordning nästan oförskämt gott.

Dystert nog var idag sista dagen med vännerna från Singapore och Taiwan. Vi strosade runt i ett soligt Causeway Bay och trots rådande finanskris kunde jag ägna mig åt lite shopping — för 20 dollars investerades det i den fräckaste nyckelring jag någonsin skådat:

bild-119

Super good fest och ett bättre lyxhotell

Ja, jävlar! Hong Kong bjöd på en storartad fest igår. Först ut var en tidseffektiv ölsession i Hall I som innefattade en ny sportupplevelse: Beer Pong. En snäll bunt amerikanare stod för regin, och det hela handlade om att kasta pingisbollar i motståndarlagets muggar med öl – berusande festligt, såklart!

beerpong

Därefter taxi med Micke, Johanna och Emma till Soho för att möta upp Lunda-singaporianerna. Vi ramlade gatan ner för drinks innan vi letade upp en bättre skybar kallad Azure som var inkvarterad på 28:e våningen. Bra vy och dyr öl, samt ett par blinkade kaninöron som beklagligt nog försvann!

En stund senare informeras vi om att Volar väntar på oss. Vad som skulle visa sig vara en av Hong Kongs lätt bästa klubbar bjöd på en mer eller mindre hemlig spelning med Steve Aoki och jag njöt fullständigt av all prima electro-madness! Bakom DJ-båset stod ett gäng modeller och dansade någorlunda entusiastiskt, och jag flinade lite oskyldigt åt det hela. Johanna sa att en av kvinnorna till och med hade kommit trea i Top Model. Vad duktigt, va?

Sedan irrade vi ut på gatan vid fyrasnåret och övervägde våra options. Med i sällskapet var en rekordelig schweizare som förutom trevligt umgänge även var typ den rikaste snubben i världen. Han bodde såklart på Four Seasons, och det hela slutade i efterfest i hans svit med pannkakor, öl och mango. Väl på plats tyckte han att vi skulle bada. Utmärkt förslag tyckte vi! En stund senare plaskade vi runt i takpoolen med utsikt över Victoria Harbour. På den femtioelfte våningen naturligtvis, medan solen gick upp över Hong Kong — någon slags klass får det ju ändå vara på saker och ting!

Hela och rena blev det sedan taxi hem för de fyra överlevande Hugo, Camilla, Johanna och jag. Clearwater Bay där skolan ligger var för en gång skull clear, och våra två gäster fick se skolan i sitt soliga esse vid sju-åttasnåret. Sen blev Hugo introducerad för min bortresta roomies träbrits till säng. De låg och gottade sig tills morgondagen harklade sig och frågade om det inte var dags för oss att gå upp. Snart!

Intrycksöverdos

Fem förväntansfulla och oroliga gossar landade så i Manila utan nämnvärda bekymmer. 15:35 var klockan då vi såg staden rusa förbi taxirutan med dess fattigdom, smuts och svårbeskrivliga stämning. Vi vet inte vad som väntar, och intalar oss själva att absolut inte gå ut och bli fulla eftersom det nattetid lätt kan gå åt helvete för västerlänningar på vift. Vi ser beväpnade vakter utanför 7eleven och hotell, några av de 60,000 gatubarnen strövandes på gatan och sexindustrin i en förkrossande skala. Döm så av min förvåning när vi klockan 03:35 sitter packade i en taxibil och skrålar på väg hem till hotellet…

Efterföljande dagar i strandorten Sabang var magiska, men eftersom det genomgående temat för resan förutom sjukt starka intryck även var sjukt dåligt med sömn väljer jag att skjuta upp det porträttet. Jag går i säng med hjärnan i en riktig intryckskoma, aldrig har jag upplevt något liknande. Istället ska man upp vid åtta imorgon för att gå på lektion. Usch och fy.

Det ska rullas i sanden

På torsdag kring lunch bär det av till Manila, vidare till Puerto Galera – någon slags fin ö i Philippinerna. Inte hunnit kolla upp någonting ännu, men biljetterna ska iallafall vara bokade. Lite nojig över Manila sedan jag såg Lukas Moodysons utmärkta Mammut precis innan jag åkte hit, men det blir nog bara en kvick visit där. Känns lite smutsigt att bara köra förbi misären i en taxi, men å andra sidan vill jag minnas att staden anses vara en av farligaste och jävligaste i världen. Får reflektera lite över det där över en öl på stranden…

Soho och pandor

Lördagen bjöd på en härlig afton trots de krisartade förutsättningarna. Jag inledde med en omfångsrik Club Sandwich och ett stycke öl, på riktigt lökhaksmanér. En liten men målmedveten grupp gav sig ut i staden, och vi hittade snart till området söder om Hollywood Road (i folkmun Soho, fyndigt nog…) som dock visade sig innehålla riktiga guldkorn i form av mysiga baren Gecko och klubben Drop (båda väl gömda i gränder på varsin sida av gatan). Äntligen housemusik med några riktiga klassiker vilket tjänade som en fyllig energiboost och glädjerus!

Efteråt steg vi glada och glittriga ut på gatan, den senare egenskapen till följd av att vi scorade ett par mystiska ansiktsmasker i silver inne på stället som färgade av sig på våra svettiga anleten. Mycket stiligt i min mening men till macho-Mickes stora förtret. Aftonen kröntes sedan av en varmkorv (!) med surkål (!!) innan taxin tog oss hem nöjda och belåtna.

———————————————–

Söndagen var tänkt att utgöra botgörardagen i form av tvätt av mina kläder, mig själv och mitt samvete. Istället blev det en smutsig David som åkte på nöjesfält. Ocean Park heter zoo/Gröna Lund-hybriden och där fanns både pandor och berg- och dalbanor att förtjusas över. De trötta pandorna gladde nog mest, även om de tycktes leva en ganska beige tillvaro i sina små inhägnader.

Berg- och dalbanan med dubbla loopar och helt otroligt små säten (…) satte punkt för besöket och istället tog ångesten över eftersom det nu väntade grupparbete på kvällskvisten. En helt suverän syssla när man milt bakfull roat och tröttat ut sig hela dagen driven av en så kallad corn-dog och sundaeglass. Men det gick väl väl trots allt, och nu kastar jag in handduken. God natt, Sverige!

I tusen bitar

Vansinnigt fet bussresa igår — gruppmentaliteten och den höga hastigheten rörde om i våra huvuden och resultatet blev en förfest av episka proportioner. När den ljumma kvällsvinden sköljde över en, drycken rann över händer och ner för strupar medan Hong Kong hade skyskraps-catwalk över våra huvuden kändes allt fasligt trevligt.

Slutstation var Long Kwai Fong, detta fascinerande bardistrikt som utgör flera kvarter i en sluttande del av HK Island. Barerna, klubbarna och restaurangerna ligger vägg i vägg och drinkarna tas med ut i vad som bildar ett enormt myller av fyllbultar, lysen och nattdjur. Väl där irrar vi iväg till en randomklubb där det som vanligt spelas R’n’B och hiphop. Jag är vid det här laget ganska friskt tankad av River Pearl och dess kollegor, och mina ryckiga moves till Womanizer och dylika MTV-pizzor var bara på sin plats.

Träffar min egensinniga tyska granne som visar sig ha medlemskort till dräparklubben ovanför som naturligtvis heter Billion. Det är någon slags 90-talistisk yuppieglamour som dominerar nattlivsidealen för de rika här, även om den designade klubben var riktigt flådig. Bisarrt klientel i form av platta västerlänningar i skjorta och kostymslacks, unga Hong Kong-tjejer sannolikt med den tidigare kategorin herrar i sikte, och maffiakillarna som driver stället. Hänger där och dras ner för pärlfloden ytterligare, innan vi spatserar ut i ett sinande LKF för att avsluta kvällen på en lökig tysk bar där vi fick gratis Jäger mot att vi instruerade ägarinnan hur man slår upp en öl på korrekt sätt i Tyskland.

Från korridorsbalkongen vid halv sju-snåret imorse

Från korridorsbalkongen vid halv sju-snåret

Som en tidsinställd bomb måste den tyska after-ski-sörjan ha briserat i mig under natten, eftersom jag i morse vid två-snåret vaknade i ett skick ovärdigt en oskyldig man. Sju timmar snål sömn var iallafall till belåtenhet, och snart därefter kravlade jag mig upp eftersom tanken var att åka till Macau. Men med tanke på att den mulna dagen bara hade tre timmar ljus kvar beslutade vi oss att skjuta på det, och dagen spenderades istället med Stephen Fry och hans förtjusande tv-serie om hans resa genom alla USA:s delstater.

På minuskontot kan annars nämnas att jag vaknade med tre enorma myggbett. De kräken har tydligen den fina vanan att läsa min blogg och utnyttjade väl det faktum att jag inte hunnit köpa någon slags motvapen. Med tanke på dessa betts omkrets och irritation lutar det i nuläget mot ett sånt där tennisracket där man håller in en knapp för att göra ”nätet” strömförande, eller någon slags pyroteknisk lösning.

Åt dessutom upp de sista ROLLO– och Dumlekolorna, vilket jag skäms lite över eftersom min plan var att spara de i veckor. Har dock fortfarande en riktigt generös caroline-finansierad stash snask kvar (åh kyss). Nu är det hursomhelst läge att vakna till liv och gå till universitetsbaren för att äta middag och undvika ölen de serverar.

Pearl River Fever

Skolveckan överstökad — nu dricker vi öl! Avslutade med ett i vanlig ordning strålande pass Judgement and Decision Making med vår Jim Carrey-artade amerikanska lärare. Han showar som fan, lottar ut M&Ms och har finesser för sig hela tiden. Roligt och framförallt ovant med sådan passion för sitt läraryrke, även om jag kan tänka mig att skolan hostar upp skamligt med dollares för att ha karln anställd.

Efter det följde en bättre tallrik shredded pork with noodles shanghai style, ett av de säkrare korten bland de hundratals rätter som finns i skolans 6 restauranger/food courts. Sedan vidare till vår eminenta supermarket Park’N’Shop där ölutbudet synades ytterligare. Citronbärsa berikad med vitamin C? Kanske nästa gång, även om jag uppskattar konceptet. Nytt rekord slogs annars i prisväg: Pearl River Lager Beer för generösa 10 kronor för fyra burkar — suveränt! Jag hoppade genast i floden och ser nu fram emot att flyta ned för den med allt kraftigare strömmar allt eftersom kvällen går.

Planen för aftonen stavas på Facebook ”OPEN-TOP Bus Birthday Party for Hannah’s 21st !”. Någon Hannah känner jag inte, men vad jag vet är att det ska åkas dubbeldäckare genom Hong Kong och drickas öl på äkta… ja, jag vet inte riktigt på vilket manér det skulle vara. Chartersluskmanér kanske? Fotbolls-VM-manér? Nej, det kommer iallafall att bli suveränt fett.

Idag såg jag förresten en gammal bekant på toaletten, en syn jag försökt förtränga bäst jag kunnat. Den första dagen (efter några få timmars sömn som följde ett riktigt sjöfylleslag på stan tre timmar efter att jag landat) såg jag vid urinoarerna en gällt orange sprayburk. Jaha, någon har glömt sin deoderant på toan, tänkte jag i mitt omtumlade skick. Jag bröt sedan alla sanitetsregler och vände på burken. ”DENGUE FEVER” stog det på den, med en mygga och dödskalle på. Fan också.