Sådär ska det se ut! Från The Sartorialist som är typ världens mest famösa modeblogg. Eller ja, en amerikansk karl går helt enkelt runt och plåtar människor på gatan som klädesmässigt sticker ut i något avseende. Trevlig scrollsyssla när kanske egentligen annat pockar på uppmärksamhet.

Som att packa väskan för en kortare Stockholmsvisit. Ska titta på AIK när de vinner cupfinalen mot IFK Sill (höhö, och så vidare). Skönt att fly stan när det vankas GA-bal om man inte bemödat sig att ordna biljett, och framförallt härligt att träffa Olle Hund, Allias Katt, vänner och familj.

Men först: min mustiga korvgryta med chorizo och äpple. Utöver de vanliga kryddorna testade jag Knorrs nya buljong ”Du Chef”, den geleaktiga historien som är tänkt att ersätta de fnöskiga gamla tärningarna. Inga artificiella smakförstärkare utlovas, och det är såklart hedersvärt och fräscht. Men utan att marknadsföra dom för mycket ska väl påpekas att färdigbuljong sällan känns särskilt ”Du Chef” när man fumlar av plasten och med sked hivar ner den dallrande klumpen i sin lilla anrättning. Nåväl, den blev iallafall lite väl stark och jag fick balansera upp det hela med honung — resultatet blev något jag tänker mig att franska kolgruvearbetare gärna trycker i sig. Mycket karaktär, salt, och lätt som fan.

Till dessert hade jag önskat en stycke Berlinmur i choklad (klicka för kakaostinn webbtv)

Dagens låt: jj – From Africa to Málaga:

Pac-Man irl. Fotografi: Patrick Runte

Det är jäktigt just nu, så jäktigt att jag företrädesvis listar tillvarons aktualiteter i punktform:

• AIK spelar om SM-guldet i den allsvenska fotbollen! För den som trott annorlunda kan jag meddela att Solna-laget ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Det är ytterst trevligt att följa diverse nyheter och förändringar, ett nöje som kulminerar när man kollar match. Den kollektiva känslostormen det innebär att stå på Norra och skrika i förtjusning, ilska och desperation med tiotusentals supportervänner (ur alla samhällsklasser) är uppfyllande! När jag befinner mig i Lund följes matcherna på nätet, en syssla som kan vara nog så upprivande. Men härligt! Imorgon grämer jag mig exempelvis ordentligt över att ha retorik/reklam-lektion när laget spelar match bara timmen bort: mot Helsingborg klockan 18. Kom igen, Gnaget!

• Rethosta. Vilket jävla gissel, för att uttrycka det kort. Häver i mig nya favorittét Lipton Green Tea Tropical Fruit och noskapin i mängder, bara för att inom en timme återigen sitta och rossla som en gammal kedjerökande gubbe. Dessutom har hostan Twitter, och noterade hur jag gäckade den tidigare idag: på storföreläsningen litet senare smög den upp på mig, tog strypgrepp och lämnade mig efter 15-20 host tårögd, svettig och ursäktandes inför mina bänkgrannar.

• eee2010. LundaEkonomernas arbetsmarknadsdagar i februari nästa år. Jag har utnämnts till kommunikationsansvarig vilket framförallt innebär ansvaret över att den tjocka broschyren blir bländande snygg och formmässigt knivskarp. Det kommer att bli fett flash! Och lika fett med upptaget, men man kan ju bara älska utmaningen.

Dessutom börjar lägenheten komma i fantastisk form! Nu börjar jag låta som en inflyttad 27-årig karriärskvinna här, men vår tvåa i Ulrikedal sänker mig av förtjusning varje gång jag stiger innanför dörren. Att dessutom få dela den med kärleken, damn vad bra det kittlar i magen!

Till sist Hong Kong-magi ovan. Staden är magisk, det mesta är redan sagt. Kolla in!

Sommarens sista sång och jag lyssnar så noga. Första halvan av bildserien: jag och caroline njuter av mat och ängar. Andra halvan: Jonas bjöd på whiskyprovning på sitt torp. Fina återseenden och en härlig tid. Tack, gamle vän!

Svensk landsbygd är jävlar i mig fantastisk, det ska sägas.

Efter en dyster studievecka är det äntligen dags för roligheter. Middag i Soho, sen ut i LKF och irra! Nu väntar en 30-gradig, tät dimma likt en kulen morgon vid Sydkinesiska sjön. Hej!

- (Går)dagens förtydligande: Jag och min room mate gör saker tillsammans — såsom att kolla på den djävulskt vassa tv-serien Mad Men. Det är smala slipsar, snygga suits och chauvinism på en väldigt välspelad och pricksäker (antar jag, känns det som iallafall – eller vad vet jag om hur det var på 1960-talet?) nivå. Inför detta gick vi till Park’N'Shop och handlade biogodis, för dagen småkakor. De hade motiv av djur på sig, och det kändes såklart spännande att få äta ekorre, kamel och björn. Men efter att vi betalat upptäcker vi att påsen inte bara var dyrare än vad som stod — den är ju vegetarisk! Den innehåller alltså inga riktiga djur. Bluff!

- Dagens vidrigaste ormjävel: Ormen som slingrade sig några meter framför mig när jag gick till poolen. Den var ruskig på alla sätt och vis: lång (över en meter), hal och betydande bred på sina ställen. Ingen trädgårdssnok alltså, utan en riktig dräpare. Dessa obehagliga as var min största rädsla inför min vistelse i Asien – och idag såg jag alltså en orm i sin naturliga miljö för första gången sedan den av bussen överkörda (haha!) huggormen på mitt landställe för tio år sedan. Har gått omkring nervös och äcklad hela dagen tack vare detta.

- Dagens trötta UST-student: Den unga damen som satt bänkgranne med mig i biblioteket, utslagen med huvudet rätt ner i bordet. Detta är en vanlig syn och du ser alltid ett antal sovande kineser i biblioteket, oavsett tid på dygnet. Stackaren!

- Dagens kines: En viss William mötte upp mig för att köpa min oanvända redovisningsbok. Han var jättetrevlig och frågade nyfiket om Sverige och min vistelse här. När jag berättade att jag vart runt i Kina och varmt uppskattat fastlandet sken han verkligen upp! Han log så brett och såg nästan generad ut när han berättade hur glad detta gjorde honom. När jag frågade om han var från Hong Kong blev han dock genast lite dyster och sa ”No, Hong Kong people are handsome and beautiful. I’m from mainland, and I’m ugly…”

– ”No, you are beautiful William!” borde jag naturligtvis ha sagt, men jag hade bara känt honom i tre minuter – dessutom hade hans feta hy och acne hade gjort min tröst till något av en lögn. Jobbig sits! Jag fick bara ur mig ”No! What! Haha! That’s not true! I thought you were from Hong Kong!” och skämdes, rundade av samtalet och gick.

- Dagens låt: skandinaviskt finlir med svenska Karin Dreijers magiska röst, norska Röyksopps electro-komposition och danske Trentemøllers techno-edit.

En av mina favoriträtter bland campus restauranger är LG1:s honungsglaserade bbq-pork med ris och sallad. Det är en enkel men välsmakande anrättning, och kostar inklusive ett glas dryck 20 väl värda pix! Ett stort problem är emellertid karln/gossen (åldern är mycket svårdefinierad, han kan vara mellan 15 och 40 år gammal) som styckar köttet åt en.

Han har en rent ut sagt vidrig ansiktsbehåring på sin ena kind. Det rör sig antagligen om ett födelsemärke, varifrån det växer 10-15 långa, svarta, liksom borstiga hårstrån. En liten ensam, motbjudande klase strån som effektivt bryter ner min apitit och lämnar mig både förvånad och äcklad. Varför är den där?

Dessa tveksamma hårarrangemang är återkommande i Kina. Det handlar inte bara om att de skägg eller mustascher som väl förekommer är skrattretande glesa och gärna allmänt ruskiga; det tycks råda något samhälleligt avtal att om du utrustats med detta genetiska skämt är det din jävla skyldighet att visa upp det för världen.

Köttstyckarens oförmåga att göra sig av med sina snuskiga strån – när man dessutom har valt en karriär inom restaurang – är alltså ett riktigt mysterium. Möjligen finns det någon kulturell förklaring jag missat, men mitt tips är att de helt enkelt måste börja spara tidigt för att nå upp i gubbens här ovan klass. Det hela har rubbat mina koncept så till den utsträckning att nedan musch imponerande. ”Vilken rik ansiktsbehåring han har, där!”:

---

Bonusbild: ett gäng gamlingar som satt och åt lunch utanför McDonald’s idag. Till skillnad från i Sverige där ett liknande sällskap hade inneburit kackel och rabalder, var det här ett avslappnat gäng. De kickade verkligen tillbaka och chillade, det var härligt att se! En ensam gubbe bland ett gäng tanter. Snyggt!

---

Söndagstjänst: Tøyen – Indipindia är norsk electronica med indisk krydda. Lovligt skruvad video med halvnaken snubbe som springer omkring på Lofoten. Jag har för mycket brand management och judgment and decision-making i huvudet för att orka med någon utförligare analys, men det är ett himla gung i låten!

Min lördag har bestått av nästan oroväckande sunda aktiviter: joggande (jag vet, sjukt!), några slutkörda tag i poolen, dammsugning och pappersorganiserande (studiesubstitut, tog två minuter). Kompenserade det hela med en vräkarmeny på allas vår favoritburgarsylta. Och något av det mest smarriga jag någonsin haft äran att avnjuta i dessertväg:

Mini Oreo Cereal. Så enkelt, samtidigt så gudomligt njutbart. Min amerikanske vän introducerade glatt denna enkla kombination av mjölk och mini-Oreos. Ingredienser:

• Ett glas mjölk
• Mini-Oreos
• En kopp och en sked.

Instruktioner: häll Oreos i en kopp. Häll på mjölk. Låt stå i ungefär en minut. Ta fram skeden, ät den fantastiska blandningen medan vissa bitar fortfarande är lite krispiga. Sörpla, stöna, stäng ögonen och brumma — lev ut ditt välmående så att grannarna hör och håller för öronen på sina barn.

1) Den 16 maj 2008 lyckades jag äntligen få med mig några kompisar till Discobedience, Smålands nations technoklubb jag velat besöka ändå sedan jag flyttade ner till Lund. Bland dans, medryckande musik, laser och rök träffade jag caroline och sedan dess har min tillvaro blivit så mycket vackrare, rikare och roligare.

2) Olle Hund fyllde nio år igår. Han är världen larvigaste typ och jag uppskattar honom väldigt. Titta på detta oroade och rara ansikte:

3) Den svenska sommaren ser allt mer ut att komma att handla om att sitta bekvämt och läsa en bok, prata strunt med vänner och leva det enkla livet. Mitt CV har fått förgylla några rekryteringssiter, men hemkomst i tidiga juli försvårar sommarjobbsambitionen.

4) Hittade en fantastisk sida som visar pinsamma familjefoton. Dålig smak och fniss utlovas  på Awkward Family Photos.

5) Till sist en svängig låt. Österrikisk jazzgubbe med fallenhet för elektronisk musik har blivit ytterligare technofierad: Louie Austen – Hoping (Matthew Herbert’s High Dub) (Klicka på länken för att spela upp låten direkt på sidan)

Gossen ovan med den besynnerliga t-shirten gjorde mig häpen, och jag trängde mig genom tunnelbanevagnen för att undersöka den unge mannen och hans bisarra uppmaning att avnjuta hallucinogent amfetamin. Trots en inledande genans gav han till sist vika och lät mig fotografera honom, och någonstans i hans pojkaktiga fnitter insåg jag att han kanske inte riktigt var den skruvade ecstasybrukare jag hoppats på.

Var i stan för att åka upp i 2 IFC — jättehuset i vilket Läderlappen flyger in och kidnappar en skurk i The Dark Knight. Utsikten var som väntat häftig, men tyvärr bara ut över Hong Kong Island. Vakterna ledde runt mig och Micke och ”Sir!”-tilltalen regnade över oss, medan vi bara fnissade åt den hövliga uppmärksamheten.

Därefter skulle jag leta efter en mp3-spelare i Golden Computer Center (MTR-station Sham Shui Po) eftersom jag i söndags nåddes av beskedet att min gamle trotjänare iPod Photo 20GB har gått bort. Min fyra år gamle vän hade länge dragits med moderkorts- och hårddiskrelaterade sjukdomar och fick ett anfall i förra veckan. Han rusades till reparatören som nyligen meddelade att ny hårdvara skulle kosta 700 HKD.

Jag fällde en virtuell tår, tittade på bankkontot och beslöt mig slampigt för att skaffa en yngre och billigare modell.

Det var i alla fall en märkligt svår syssla, och efter en timmes letande i det ganska frenetiska varuhuset gav jag upp. Att mina pengar inte lyckades lämna plånboken i den miljön är för mig ett stort mysterium — jag får istället styra kosan till Mong Kok, ta ett djupt andetag och pruta till mig en spelare där istället.

---

En av mina absoluta favoritbloggare Albin har upprättat en ny blogg för att täcka förberedelserna, mottagandet och vänskapen med katten Boris. Han har till och med upprättat en YouTube-kanal för att förse oss med Boris-relaterade filmer. Trogna läsare kan kanske ana hur mycket jag uppskattar det initiativet! Titta in på En katt som heter Boris.

---

Discobelle tipsar om en ny låt av Fibes! Oh Fibes! Gruppen har jag väl annars lite svårt för, men detta svänger mig runt och runt. Fin video också!

Åh! Dagens internetbaserade gratisnöjen fortsätter. Oinspirerat och slött av mig att inte producera något eget kanske, men dessa förtjusande godbitar är för rara för att undanhållas er.

Alltid briljanta The Big Picture gör en zoo-special och bjuder på bilder från några av världens 1300 zoologiska parker. Djur i fångenskap väcker såklart kluvna känslor — men vissa arter är utrotningshotade och således nödgade att leva på park. Några bilder visar ett par hemska burar, ryska naturligtvis, som påminner om hur det aldrig får vara. Resten är bara så charmerande att jag sitter här och fnissar!