Länge leve sömnen! Äntligen ett niotimmarspass efter min odyssée av San Miguel och sömnbrist i helgen. Som sig bör klämde jag igårkväll en kartong Jules Destooper-mandelkakor. Av någon förmodat knäpp anledning delade Accounting society ut dessa (och anordnade även en modevisning i atriumet!). De hade kommit över ett parti som gick ut igår, och annat än att sätta i mig rubbet inom loppet av 4 timmar fanns såklart inte ens på kartan.

Åt dessutom en carbonara till middag igår på unibaren. Helt fantastiskt! Det faktum att det på campus erbjuds rätter innehållandes äkta grädde, ost och vitlök kom som ett skänk från ovan. Min gom hjulade av lycka! Alternativen hittills har vart potatispulver och vatten, McDonald’s-“cheddar” och lökpulver.

Gårdagens största misär (den andra misären var det molniga 20-gradersvädret – trist!) var annars det faktum att de förbannade växelkurserna tappat fattningen! När jag åkte var en HKD värd ungefär 1,1 SEK. Men eftersom världsekonomin slirar har folk fått för sig att investera i större valutor vilket trissar upp priset på dom — vilket för mig innebär att en HKD nu kostar 1,25 SEK! Det låter kanske lite, men i långa loppet blir det många kulor. Jävlar, och jag som redan befinner mig i en personlig finanskris. När kommer beskedet om skatteåterbäringen?

Nej, nu ska jag istället gotta mig åt Sophies fina Sabang-bilder (ön där vi njöt av livet i Philippinerna). 31 grader, 8-kronorsöl och en frihetskänsla du får leta efter länge.