De flesta säkerhetsvakter – Dragon Guard Security – här på skolområdet är bistra gubbar som antingen sover eller blänger trött på en. Men inte Nathan. Han talar klockren engelska, är engagerad i samma kyrka som min roomie och är framförallt fascinerande pratglad. Jag brukar mest morsa på honom lite kvickt, och kanske försöka tysta klirret från påsen med öl när jag bär en sådan förbi honom.

Men idag fick han mig på kroken. Han öppnade med den högst oväntade kommentaren rörande min längd. Han är själv omkring 185 vilket är ovanligt för asiater, intygade han. Är jag av medellängd i Sverige? Inte riktigt, jag är lång där med. Vilken skola studerar jag vid?

– Lund University, it’s in the South. It’s an old university, founded in 1666. Kind of a devilish number actually. Vafan säger jag, karln är ju troende kristen!

Sedan blev det drag:

— Well I would not say it’s devilish – in the Book of Revelations the number 666 is a beast, but a machine. Hitler was the Anti-Christ and the beast is in the middle. It gave people numbers, kind of like serial numbers in stead of name – printed on the forehead. But Hitler killed the jews, so he was anti Christ. But fortunately we’re not there yet, with the numbers!

Sen fortsatte diskussionen logiskt med att Star Wars skulle vara bättre läsning i det avseendet, som George Lucas skrivit mycket bra. Inte filmerna då, utan böckerna. Den sagan är viktig för amerikanarna, och det är lustigt att Darth Vaders hjälm liknar de tyska soldaternas. Jag kom på mig själv att ha armarna i kors, och att den gode Nathan stod väldigt nära mig när han pratade.

— JRR Tolkien, have you read his books? Well, jag var aldrig intresserad av fantasy utan ville väl läsa historier närmare verkligheten. Då tipsade han om japanske Ishiguro. Han skriver bra på engelska om den japanska mentaliteten. En passage är om modern vars dotter vill ha en katt, men enligt mamman inte fick bli emotionellt fäst vid den, varpå modern dränker katten i dess bur och ger till dottern.

— Oh god, that’s just horrible! sade jag som inbiten kattälskare, rädd för att oj-gud-formuleringen skulle sätta ytterligare sprätt på det här fantastiska samtalet.

— Yes, yes, but he’s not a fascist! Kunde Nathan avslöja, med hans finurliga och nästan barnsliga leende.

— Okay?!

Här någonstans rundades samtalet av. Det hela var fruktansvärt förvirrande, men denne 50-nånting gamle säkerhetsvakten tycks ha mycket att berätta. Jag lovade att googla japanenen, och knatade sedan iväg utan att vända mig om. Jag ser redan fram emot nästa lektion!